Igår hade Doris och jag en promenad bokad med Wilma och hennes matte och husse. Smhi hade förutspått regn och rusk, men under dagen hade det varit okey väder, en och annan snabbskur visserligen men även solglimtar då och då. Så vi bestämde oss för att göra ett försök. Vi valde Årekärr i Sandsjöbacka Naturreservat för då blir det ungefär halva vägen för båda att köra. Regnade ganska ihärdigt på vägen dit, men Doris och jag var ändå vid gott mod.
Hade sett på kartan att det skulle finnas ett vindkydd längs en av lederna så vi beslutade oss för att direkt gå dit, inta vår fika och sen se om vi kände för att fortsätta eller gå tillbaka till bilarna. Så iväg traskade vi i regnet, som tyvärr inte visade någon tendens till att avta. Blött var det och lerigt var det, men det är ju alltid trevligt att träffa goda vänner så vi var glada ändå 😀

Efter en stund kom vi fram till vindskyddet som ligger vid Svarttjärn och då var det fram med kaffe och smörgåsar. Det var riktigt mysigt att sitta där i vindskyddet, fika, prata och lyssna på regnet som smattrade mot taket. Här fanns t.o.m en iordningställd grillplats så jag skulle gissa att Nilla&Doris återkommer hit 😉

Vet att det är väldigt suddigt, men det gick ju inte att ta med blixt…. Så då fick det bli såhär. Syns ju ändå hur mysigt det var! 🙂

Doris rumpa, Kristina, Micke och lilla Wilma

Ganska snart upptäckte vi att det blir betydligt mörkare, betydligt tidigare när det regnar! Insåg att om vi skulle ha en chans att hitta tillbaka till bilarna och fortfarande ha en möjlighet att se var vi sätter fötterna var vi tvungna att bege oss tillbaka. Vet inte hur länge vi stannat vid vindskyddet, men det var väldigt mycket mer vatten och lera på stigen på tillbaka vägen. Väldigt glad att jag tog kängorna på mig, kan jag säga. För med dem på fötterna är det bara att traska på, utan risk att bli blött om fötterna. 🙂
Hela grejen var ganska lustig, där var vi mitt ute i skogen, våta och leriga, bara för att vi ska träffas och ge oss ut i skogen och fika. Kom på mig själv med att gå och skratta åt det fjantiga i hela situationen! 😀 Men vi hade trevligt trots vädret, så jag är glad att vi faktiskt kom iväg. Även om det p.g.a. regnet och mörkret blev lite kort träff denna gången.

När vi kom tillbaka till bilarna var klockan 20.19 och då var det ganska så mörkt! Nu har hösten kommit rejält. Visserligen härligt, älskar hösten, men det är lite tråkigt att kvällspromenaderna blir begränsade till stadsmiljö…. Men det får gå, det kommer nog en vår igen nästa år!

Annonser

Vi gick den gröna leden

Idag har Doris och jag varit på promenad med Katarina och Simba. Simba är en 13 år gammal dvärgschnauzer som Katarina passar för sina föräldrar i helgen. Han och Doris gick bra ihop, de brydde sig inte så mycket om varann utan traskade på i var sin värld. 🙂 Vi valde att åka till Årekärr, där finns det ju en hel del leder att välja bland. Nackdelen är, och det är samma med hela Sandsjöbackas Naturreservat, att det inte står någon längd på de olika lederna. Det kan vara lite lurigt, och framför allt är det väldigt dumt! Som nu, då valde vi en kortare led eftersom vi inte riktigt visste hur mycket farbror Simba orkade. Vi gick den gröna leden på kartan. Ser inte så långt ur, men vi var ute i ca 2-2,5 timmar. Och vi gick inte speciellt sakta utan traskade på i bra takt. Men det verkade inte vara några som helst problem för Simba, han traskade glatt på med svansen i topp. Så det var jättebra.

Katarina och Simba

Simba

Ha ha, jag vet att den är suddig, ville bara visa denna knasig pinscher med sina knasiga öron… 😀

När jag var på väg för att hämta upp Katarina och Simba regnade det ganska rejält, vilket inte kändes så lovande. Meningen var egentligen att vi skulle ha gått igår men vi tyckte det var alldeles för varmt för att släpa ut hundarna på långpromenad. Det hade ingen av dem mått bra av, och inte vi heller, så vi ändrade till idag istället. Vilket inte gjorde något trots sämre väder, temperaturen var behaglig och under promenaden duggade det lite lätt ibland, vilket faktiskt var ganska skönt. Men var för det mesta uppehållsväder, dvs tills vi hade ca 20-30 meter kvar till bilen. Då öppnade himlen sig och det kom en rejäl skur. Snacka om tur! Men det var en kort skur och när vi hade kommit halvvägs hem tittade solen fram. Ha ha, var inte det lite typiskt 😉

Säg gärna till nästa gång du är hundvakt, Katarina, detta gör Doris och jag gärna om.

Simba

Simba, Katarina och Doris

Klicka på bilden nedan för att se fler bilder från vår promenad

Sandsjöbacka, Årekärr

Idag har Doris och jag varit på promenad med Wilma och hennes husse och matte. Himla kul, tycker det var väldigt länge sedan vi träffade dem sist. Känns som det är minst förra året vi träffades 😉
Efter att Doris städat upp lite skinka och äggskal som låg utanför soptunnan vid bostadshuset som ligger precis vid parkeringen, bar det iväg. Av någon anledning hade spårkartan som brukar sitta där plockats ner, så det fanns ingen information och vilket spår som hade vilken längd, men vi valde det röda spåret som jag har för mig är 6 km.

Wilma är så duktig på att klättra upp på allt möjligt, stora stenar och trädstammar och grejer.

Fick hon något där uppe på stenen? Något ätbart? Vill med ha!

Det var skön temperatur, nu börjar det krypa upp mot nollan igen. Men det var lite kallt när vi satt och fikade. Speciellt Doris frös så hon satt och skakade. Idag skulle hon minsann gå mycket på upptäcktsfärd på egen hand. Fler gånger var hon så långt borta så vi fick vänta en bra stund innan hon hann tillbaka till oss när vi kallade. Dumma hund, visst får hon gå långt ifrån, men det får väl ändå finnas måtta vi vilka friheter man tar sig! 😉 Kan också meddela att hästhagarna runt just detta spår är idag fria från hästbajs. Allt ligger nu i Doris mage! 😦 Fattar inte hur det kan vara gott, urk!

Klättermusenhunden WIlma

Det verkar som Doris fått tillbaka sin rädsla för hästar. För två år sedan fick hon en lite kyss av ena bakhoven av grannens häst nere vi stugan. Sen kunde jag knappt få henne att gå förbi hästhagen resten av den sommaren. Men förra året hade hon helt glömt bort det där, ibland är det bra med en hund som har kort minne….. Men idag var hon väldigt tveksam till att gå förbi stallet som man passerar ungefär halvvägs. Fast kanske inte så konstigt, det var visst lunchdags och alla hästarna var ute och stod längs stängslet och väntade på sin mat. Vi får se hur hon beter sig nästa gång vi passerar en häst…..
Wilma tycktes inte tycka de var speciellt farliga dock. Hon var lika pigg och glad som alltid. Fin i sin röda lilla tröja. Man blir så kall om magen när man har korta ben och det är mycket snö. Hon är så söt, lilla busWilma.

Tack för en trevlig promenad, som vanligt! 😀