Promenader


Igår hade Doris och jag en promenad bokad med Wilma och hennes matte och husse. Smhi hade förutspått regn och rusk, men under dagen hade det varit okey väder, en och annan snabbskur visserligen men även solglimtar då och då. Så vi bestämde oss för att göra ett försök. Vi valde Årekärr i Sandsjöbacka Naturreservat för då blir det ungefär halva vägen för båda att köra. Regnade ganska ihärdigt på vägen dit, men Doris och jag var ändå vid gott mod.
Hade sett på kartan att det skulle finnas ett vindkydd längs en av lederna så vi beslutade oss för att direkt gå dit, inta vår fika och sen se om vi kände för att fortsätta eller gå tillbaka till bilarna. Så iväg traskade vi i regnet, som tyvärr inte visade någon tendens till att avta. Blött var det och lerigt var det, men det är ju alltid trevligt att träffa goda vänner så vi var glada ändå 😀

Efter en stund kom vi fram till vindskyddet som ligger vid Svarttjärn och då var det fram med kaffe och smörgåsar. Det var riktigt mysigt att sitta där i vindskyddet, fika, prata och lyssna på regnet som smattrade mot taket. Här fanns t.o.m en iordningställd grillplats så jag skulle gissa att Nilla&Doris återkommer hit 😉

Vet att det är väldigt suddigt, men det gick ju inte att ta med blixt…. Så då fick det bli såhär. Syns ju ändå hur mysigt det var! 🙂

Doris rumpa, Kristina, Micke och lilla Wilma

Ganska snart upptäckte vi att det blir betydligt mörkare, betydligt tidigare när det regnar! Insåg att om vi skulle ha en chans att hitta tillbaka till bilarna och fortfarande ha en möjlighet att se var vi sätter fötterna var vi tvungna att bege oss tillbaka. Vet inte hur länge vi stannat vid vindskyddet, men det var väldigt mycket mer vatten och lera på stigen på tillbaka vägen. Väldigt glad att jag tog kängorna på mig, kan jag säga. För med dem på fötterna är det bara att traska på, utan risk att bli blött om fötterna. 🙂
Hela grejen var ganska lustig, där var vi mitt ute i skogen, våta och leriga, bara för att vi ska träffas och ge oss ut i skogen och fika. Kom på mig själv med att gå och skratta åt det fjantiga i hela situationen! 😀 Men vi hade trevligt trots vädret, så jag är glad att vi faktiskt kom iväg. Även om det p.g.a. regnet och mörkret blev lite kort träff denna gången.

När vi kom tillbaka till bilarna var klockan 20.19 och då var det ganska så mörkt! Nu har hösten kommit rejält. Visserligen härligt, älskar hösten, men det är lite tråkigt att kvällspromenaderna blir begränsade till stadsmiljö…. Men det får gå, det kommer nog en vår igen nästa år!

Annonser

Jaha, så har det blivit dags att göra ett inlägg om vår promenad i söndags. Lite sent, va 😉
Förra gången jag gick här, vilket var första gången, mötte vi knappt någon alls, men denna gången var det ett väldigt springande i leden. Mycket barnfamiljer, med ganska små barn. Så det blev inte den härliga promenaden med mycket spring för Doris’ del, fick ha henne kopplad titt som tätt. Och då det regnat mycket dagarna innan var det ganska blött och lerigt i leden, men vad gjorde väl det, vi var glada ändå! 😀

När vi kom fram till Svarttjärn packades det upp grillkol, korv och västkustsallad. Detta blev troligen sommarens sista grillning ute i naturen. Så vi passade på att njuta. I alla fall en stund, för sen började det regna. Något knasigt med denna platsen, förra gången vi var här började det också regna……. (läs om den promenaden H Ä R) Men det var inte så farligt, när vi kom in i skogen igen var vi ganska skyddade och snart sprack himlen upp och solen tittade fram igen.
Ja, och hur det gick när vi började närma oss bilarna kunde du ju läsa i förra inlägget…!

Tammy tar sig en simtur i Svarttjärn

Jag och Doris.
Får nog ta och träna henne på att titta in i kameran…..

Vill du ser fler bilder från vår promenad klickar du bara på länken nedan

Sandsjöbacka, Labacka

Även idag var det bokat en hundpromenad, men denna gången var det dock inte lika många hundar. 🙂 Bara tre stycken: Doris, Cilla och Dexter. Vi hade fler stigar att upptäcka vid Tjolöholm, så vi återvände dit idag. Gick lite annorlunda från igår, det är ju fint och mysigt att gå här. Men visst kändes det i kroppen att man var på tre-timmars promenad i kuperad terräng igår! Men hundarna tyckte det var toppen i alla fall, så härligt när man går med flera hundar och alla kommer överens. Så var det både i går och idag. Väldigt nyttigt för dem att få gå i flock, och att få vara lösa i flock!

Kristin med Cilla, Doris och Dexter

Det var riktigt varmt och klibbigt idag, svettig blev man. Tungorna hängde på hundarna, för de kunde ju inte ta det lite lugnt när det nu var så varmt! Nä, fullt ös, medvetslös var det som gällde. Men vi hade såklart vatten med och stannade och ”vattnade” dem ofta. Vi gick nog lite längre sträcka idag än i går, men vi hade ingen fika med så vi var snabbare tillbaka vid parkeringen. Kanske var ute ca 2-2,5 timme. Trevlig promenad idag också, skönt att man har så goa hundägarkompisar så man får trevligt sällskap på sina promenader! 😀

Storstugan vid Tjolöholms Slott

Fler bilder från vår promenad hittar du under länken nedan:

Tjolöholm

Klicka på bilderna för att se dem större

Idag, eller det blir väl igår eftersom klockan passerat midnatt, var vi på härligt hundpromenad igen. Denna gången blev det många hundar! Naturligtvis var Doris med, hon är ju min ständige följeslagare, och kompisen Cilla. Annette var hundvakt åt två stycken rhodesian ridgeback, Inca och Buddha. Och så var Sara med och hon hade sin italienska vinthund Sally med sig, plus att även hon var hundvakt åt två hundar: papillonen Cindy och chihuahua-blandningen Thea (hoppas jag fick alla namn och raser rätt nu….). Så det var verkligen skillnad i storlek på hundarna i vår flock. 🙂

Hela goa gänget som traskade iväg idag. Ja, utom jag då, för jag står bakom kameran

Vi hade letat upp ett, för oss, nytt ställe att gå på. Man blir ju så oinspirerad av att gå på samma ställe hela tiden hi hi. Måste ha lite variation. På kartan verkade det som det fanns flera intressanta stigar bakom Tjolöholms Gård, och de måste ju utforskas. 🙂

Vår promenadrutt. Klicka på bilden för att se den lite större

Vi visste från att ha sett på kartan innan att det skulle finnas en lite sjö längs en av stigarna. Men då jag glömt kartan hemma på köksbordet, fick vi försöka gå på känn. Lite tokigt gick vi och kom ner till havet. Om det nu kan bli tokigt med havet….. Antagligen brukade det gå kreatur här, för det fanns gått om intorkade koplaffor lite var stans. Och en del som inte var så intorkade……. utan ganska färskt och löst och äckligt! Åh, vad trevligt, tyckte Doris och rullade sig i en koplaffa! Så j***a äckligt. *ryser* Fy fan! Men hon var såklart helnöjd! Äckelhunden!

Koplaffa-stranden

Thea

Sally

Cindy

Buddha och Inca. Annette i bakgrunden och jag tror det är Cillas bakdel man kan skymta ovanför Buddhas huvud

Från stranden kom vi inte vidare, så vi var tvungna att gå tillbaka och försöka hitta stället där stigen delade sig. Visade sig att det inte var så svårt, men man missar ju lätt när man går och pratar och skrattar. Efter att ha lyckats ta oss upp för en gammal stentrappa (fy, det är pinsamt så dålig kondition man jag har…..) kom vi så småningom från till sjön. Här fanns både vindskydd och grillplats med bänkar. Här blev perfekt att ta vår välförtjänta fika.

Utsikten från fikaplatsen

Buddha svalkar fötterna

Lilla Thea. Man blir fort trött när man inte har så låga ben. Då får man jobba desto mer för att hinna med

Inca

Alla hundarna som var med. Fr v: Doris, Thea, Cindy, Sally, Inca, Buddha och Cilla

Minsta och största deltagarna, Thea och Buddha

Vi var ute i ca tre timmar, så jag tror nog att det var fler än min hund som var trötta när vi kom hem. Men innan hon fick vila, Doris, fick hon sig en dusch och två rejäla intvålningar och skrubbningar. Nu luktar hon gott igen 😀

Tack alla två- och fyrbenta för en härlig promenad

Vill du se fler bilder från promenaden är det bara att klicka på länken nedan:

Tjolöholm

Klicka på bilderna för att se dem större

Dags igen för hundpromenad med Annette & Cilla. Denna gången valde vi att prova en, för oss, ny slinga i Sandsjöbacka Naturreservat. Jag har verkligen haft glädje av kartan över lederna i Sandsjöbacka som jag köpte på turistbyrån för några år sedan. Speciellt sedan jag blev hundägare. Den kartan börjar t.o.m. bli lite sliten vid detta laget 😛 Hur som helst, slingan vi valde idag utgick från Labacka i Kållered. Det såg ut att vara en ganska lång slinga, ingen bebyggelse längs stigen och inte speciellt många andra leder som gick in i ”vår” led. Vilket betyder att man inte kommer springa på så mycket folk. Det är den stora fördelen med att välja en lång slinga utan möjlighet att vika av: det är få som orkar gå hela vägen runt vilket gör att man är ganska ensam i spåret 😀

Här var fint och lätt att gå. Första halvan var längs en ganska bred grusväg, med ganska tät skog runt om.

Två glada, nöjda hundar som njuter av livet

Doris står och spanar

Efter ca halva rundan, när vi kom till där leden ”vänder” och går norrut igen, försvann grusvägen och övergick till stig. Nu blev det mer kuperat och lite blötare, men fortfarande var det lätt och smidigt att ta sig fram. Vi hade en stund gått och hållit utkik efter en bra fikaplats, men längs hela grussvägen var det tät skog och hur kul är det att fika på en plats där man bara ser en halv meter framför nosen….? Men enligt kartan skulle det finnas en tjärn lite längre fram så vi satsade på att vi skulle hitta en stig ner till den, vid vattnet borde det finnas ett bra ställe att sätta sig på en stund. Och mycket riktigt, vi blev inte besvikna

Här tog vi våran fika och här kunde vi svalka hundarna i vattnet, och jag hade med en liten frisbee som de fick leka med. Det fanns även en liten grillplats och här var det ganska enkelt att gå ner i vattnet ifall man skulle få för sig att ta ett dopp. Får väl erkänna att vi blev kvar här en stund…. 😀

Doris försöker få upp frisbeen från botten.

Doris vid fikaplatsen

Cilla vid Svarttjärn

Tyvärr började det regna medan vi var vid tjärnen, så då var det bara att packa ihop och börja traska igen. Vi fick gå en bra stund i regnväder, därför blev det inga kort tagna efter fikapausen, då kameran blev nerpackad för att inte bli våt. Men då det varit ganska varmt och svettigt dittills, var det ganska skönt med lite regn. Det var precis lagom, hade ju varit värre om det börjat ösregna 🙂
Har ingen exakt tid då vi började gå, men Annette hämtade oss ca kvart över ett. Och jag skulle gissa att vi kommit fram, parkerat och gick från bilen ungefär kvart i två. Och vi var tillbaka vid bilen 17.25. Så drygt fyra och en halv timme. Det var väl inte så dåligt för en lördagseftermiddag? 😉

Fler bilder hittar på under länken nedan:

Sandsjöbacka, Labacka

Eftersom Matildas tåg rullade in på Centralstationen i Göteborg tjugo i nio på morgonen hade vi bestämt att vi skulle ta en frukostpicknick i Slottsskogen. Det hade vi pratat om att göra redan förra gången Matilda kom ner till västkusten, men då hade vi otur med vädret. Regn, regn, regn. Det var inte precis strålande solsken nu heller, utan lite gråmulet sådär, men temperaturen var behaglig och det såg inte ut som det var något skyfall på väg så glatt gav vi oss iväg.
Denna gången hade vi faktiskt sån tur att strax efter vi kommit fram till S L O T T S S K O G E N sprack himlen upp och solen tittade fram. Perfekt. Vi gick och strosade och tittade lite på djuren i jakt efter en fin fikaplats.

Om jag minns rätt var dessa otroligt fina och tjusiga brudarna Orusthönor

Matilda med Doris

När vi kommer till en utsiktsplats beslutar vi oss för att äta vår frukost, så vi slänger ut filten i gräset, häller upp kaffet och börjar packa upp smör, ost, salami och grönsaker som jag har med mig. Då utbrister Matilda:
-Åh nej! Mitt bröd! Det ligger kvar i bilen!
Då hon är glutenallergier hade hon eget bröd med sig. Bröd som nu låg kvar i hennes resväska i bilen. Och då det var ungefär lika långt att gå tillbaka till bilen och hämta det, som att fortsätta hela varvet runt, beslutade vi oss för att gå varvet och sen hämta brödet i bilen och sätta oss där nere istället. Bara att packa ner påläggen i kylväskan igen. Men kaffet var ju redan upphällt och jag hade lite vattenmelon med i fikakorgen, och nu satt vi på en fin plats så kunde vi ju passa på att njuta lite. 🙂

Första fikaplatsen 😉

Det är väldigt vackert i Slottsskogen, på något konstigt sätt är det ganska lugnt och stilla även om det är mycket folk. Nu var vi där såpass tidigt så det var lugnt med människor när vi kom. Och med djur, verkade som många av djuren hade sovmorgon. Jag hade tänkt att norrlänningen skulle få se en älg, kunde ju vara kul för henne 😉 men ingen älg i sikte….

Jämtlandsget

Pingvin som kliar sig på magen……eller nåt

Så småningom kom vi tillbaka till parkeringen och kunde hämta brödet. Då blev vi ju tvungna att fika en gång till. Visst var det synd om oss… 😛

Fikaplats nummer två.
(vill bara tala om att vi satte oss i närheten av skugga. Om Doris bara hade lagt sig 50 cm längre till vänster hade hon legat i skuggan. Men nääääää, hon skulle absolut ligga i solen och flämta. Och inte skulle hon dricka heller, trots att vattenskålen står precis framför henne. Knashund.)

Om du vill se fler bilder från var dag i Slottsskogen hittar du den länken sist i inlägget

Efter en lång, härlig frukost i Slottsskogen for vi vidare till Kungsbacka. Mellanlandning hemma och såklart förberedande för nästa mattillfälle: grillning vid havet. 😀 Eftersom Matilda inte känner till västkusten faller det på min lott att välja ställe och denna kväll valde jag Smarholmen på Onsalahalvön. Det är en ganska stor badplats och man kan ju välja att går längre ut på klipporna när man har hund med sig. Vad som är bra i Kungsbacka är att det finns inget hundförbud på någon strand. Men självklart måste man visa hänsyn till övriga badgäster. Och inte att glömma: tänka på att hunden inte klarar av att vara ute i solen hur som helst!!! Nu skulle vi ju iväg ganska sent på eftermiddagen/kvällen så det var ingen fara vad det gäller värmen för Doris del.

Stilla hav. Fast lite kallt i vattnet var det

Doris i kamouflagesele och långkoppel

Det faktiskt inte så mycket folk kvar när vi kom, så vi behövde inte gå så lång ut vilket var skönt.
Medan kolen stod och drog åt sig tändvätskan tog vi oss ett dopp. Årets första! Hi hi hi, lilla norrlänningen tyckte det var läbbigt med tången. Många små rop och utbrist blev det. 🙂 Och visst, jag tycker inte heller att tång är speciellt kul, men framförallt för att det blir så jäkla halt. Är alltid lite nervös för att jag ska halka och ramla och slå i klippan. Men man vänjer sig, det hör till på något vis. Då är det värre med brännmaneterna! Såg inte till några, men de måsta funnits där för rätt som det var brände det till runt vristerna på mig. Inte alls kul. Kan ha varit någon tråd som lossnat från maneten också. Skönt var det i alla fall inte. Det strålade upp i benet hela natten, tack och lov hade det dämpat sig till nästa dag även om det tog längre tid innan det var helt borta. Men äta kunde jag ju ändå 🙂 Speciellt när man äter grillad kyckling och färskpotatis vid havskanten (receptet på kycklingen och såsen hittar du H Ä R) Och så jordgubbar och vaniljvisp till dessert! Inte tokigt alls.

Grillplatsen. Doris övervakar så Matilda gör rätt när hon trär på grillspetten…..

Helt okey utsikt, tycker jag!

Doris i kvällssolen

Om du orkar se fler bilder 😉 hittar länken till Slottsskogs-bilderna här:

Slottsskogen 2010-07-09

… och länken till kvällsgrillningen på Smarholmen här:

Smarholmen 2010-07-09

Vi gick den gröna leden

Idag har Doris och jag varit på promenad med Katarina och Simba. Simba är en 13 år gammal dvärgschnauzer som Katarina passar för sina föräldrar i helgen. Han och Doris gick bra ihop, de brydde sig inte så mycket om varann utan traskade på i var sin värld. 🙂 Vi valde att åka till Årekärr, där finns det ju en hel del leder att välja bland. Nackdelen är, och det är samma med hela Sandsjöbackas Naturreservat, att det inte står någon längd på de olika lederna. Det kan vara lite lurigt, och framför allt är det väldigt dumt! Som nu, då valde vi en kortare led eftersom vi inte riktigt visste hur mycket farbror Simba orkade. Vi gick den gröna leden på kartan. Ser inte så långt ur, men vi var ute i ca 2-2,5 timmar. Och vi gick inte speciellt sakta utan traskade på i bra takt. Men det verkade inte vara några som helst problem för Simba, han traskade glatt på med svansen i topp. Så det var jättebra.

Katarina och Simba

Simba

Ha ha, jag vet att den är suddig, ville bara visa denna knasig pinscher med sina knasiga öron… 😀

När jag var på väg för att hämta upp Katarina och Simba regnade det ganska rejält, vilket inte kändes så lovande. Meningen var egentligen att vi skulle ha gått igår men vi tyckte det var alldeles för varmt för att släpa ut hundarna på långpromenad. Det hade ingen av dem mått bra av, och inte vi heller, så vi ändrade till idag istället. Vilket inte gjorde något trots sämre väder, temperaturen var behaglig och under promenaden duggade det lite lätt ibland, vilket faktiskt var ganska skönt. Men var för det mesta uppehållsväder, dvs tills vi hade ca 20-30 meter kvar till bilen. Då öppnade himlen sig och det kom en rejäl skur. Snacka om tur! Men det var en kort skur och när vi hade kommit halvvägs hem tittade solen fram. Ha ha, var inte det lite typiskt 😉

Säg gärna till nästa gång du är hundvakt, Katarina, detta gör Doris och jag gärna om.

Simba

Simba, Katarina och Doris

Klicka på bilden nedan för att se fler bilder från vår promenad

Sandsjöbacka, Årekärr

Nästa sida »