Klagomuren


IMG_7228

…kanske inte! Vilken struldag det var igår! Suck! Hade tagit hela dagen ledigt för att kunna fixa och dona lite innan Matilda kom idag. Hade planerat att baka lite och städa och bädda i gästrummet, och så hade jag bokat tvättstugan på eftermiddagen. Och hade heeeeela dagen på mig, gott om tid med andra ord. Synd bara att jag blivit värsta tidsoptimisten senare år. Tror jag ska hinna allt på ingen tid alls. Kom inte igång att baka förrän klockan var närmare tolv och när min tvättid började, halv två, var jag nätt och jämt klar med baket. Lite strul på vägen…. Matilda är glutenintolerant och jag ville överraska henne med att baka lite glutenfritt, vilket jag aldrig gjort tidigare. Men jag hade köpt Finax mjölmix och satte glad i hågen igång att baka mina favoritmuffins, bytte bara ut det vanliga vetemjölet till mixen. När timern pep efter de vanliga tjugo minuterna ugnen var de fortfarande helt rinniga när jag satte en sticka i dem. Inte så bra eftersom de redan fått perfekt färg på toppen…… Men de fick ju så kvar i ugnen, måste ju bli gräddade. Efter ytterligare tio minuter var de precis så att de inte rann i mitten och något……..mörka på ytan. Suck! Inte riktigt enligt planen. Så skynda att sortera tvätten och ner till tvättstugan. Där gick det i alla fall som det skulle, jag fick tvättat och manglat all min tvätt. Så upp till lägenheten och ta ut Doris på en liten sväng, efter något för lång tid sen senaste kisspausen enligt lagen ….ooops! In igen och fixa lite middag. Och så måste jag ju provsmaka mitt bak. Men det visar sig att muffinsarna inte vill lämna muffinsformen. Helt omöjligt att få ur dem. Inte en enda lyckas jag få ur hel, det blir bara smular av allt ihop. De sitter stenhårt fast i formen. Här hade jag inget för att jag skulle göra mig till och baka lite. Bara smulor. Visserligen väldigt goda smulor, men inte precis vad man malligt ställer fram på fikabordet. Suck. Tur att den andra kakan jag bakade blev bra i alla fall.

Nu hade klockan redan passerat halv fem och jag hade inte börjat städa än! In i gästrummen och flytta alla kartonger med böcker jag ställt under sängen, men som det visade sig att man kände igenom madrassen när man satt på sängen! På med rena, fräscha sängkläder på gästsängen, rosa naturligtvis eftersom det är en rosa tjej som kommer 😉 När jag flyttade in alla kartongerna hade jag lyckats tömma en kartong, men fick trots det inte plats med en av alla boxar i garderoben. Så jag tog Doris med mig ner i källaren. Hon hade varit så jäkla jobbig hela dagen, skulle vara som en svans efter min hela tiden. Ni vet så där så man ständigt snubblar över henne. Ingen bra idé när man har en matte som är stressad, försenad och då redan är irriterad över det. Så ha en pinscher-svans till råga på allt! Vet inte om det är för att hon inte är så van att vi är hemma som hon blir så orolig och ska springa efter mig hela tiden…jobbigt är det i alla fall. Och så hade jag har tappat saker och gått in i saker och fastnat i saker hela dagen.
Grrr… irritationen var ett faktum!

Nåja, vi tar en tur ner till källarförrådet, Doris och jag. Hon springer och sniffar överallt och jag ser ut en plats för min kartong genom nätet medans jag fiskar upp nyckeln ur fickan. Där, på gungstolen som står bakom tjocktv:n som jag ännu inte kommit till tippen med! Där blir bra, behöver bara luta mig över tv och slänga dit kartongen. När jag tar ett steg fram känner jag att det sticker till i benet. Tittar ner och ser papperspåsen med det krossade tavelglaset som gick sönder sist jag var nere i källarna och rotade. En stor trekantig bit sticker rätt upp ur påsen. Och den har jag gått rätt in i. Tittar ner på mina byxor och ser att det är en reva, som ett v ungefär, ca 1,5 cm. Det är nog ingen fara. Bara tvätta av lite, sen är man fit for fight igen.
När jag kommer upp i lägenheten igen tar jag fram sårtvätten och bomullspads, drar upp byxbenet och…….hoppsan! Drar snabbt ner byxbenet igen. Det var betydligt större än jag väntat mig. Tittar igen……och betydligt mer blod än jag väntat mig är det också. Och jag som har värsta blodfobin. Och jag ska ge mig på att försöka göra rent det där och risken väldigt stor att jag svimmar.
Går och hämtar mobilen och ringer Annette.
-Har du möjlighet att komma in och köra mig till sjukstugan? Jag tror jag måste sys. Jag vägar inte köra själv ifall jag svimmar på vägen.
Jodå, snäll som hon är ställer hon upp och kastar sig i bilen.
-Åh tack, snälla. Jag slå upp låset på dörren i fall jag svimmar, säger jag.
-Det gör du inte! får jag bestämt till svar. He he.
Men man vet aldrig, så jag slår upp dörren och sätter mig i hallen för att vänta. Vill inte sitta i någon möbel som jag kan bloda ner, så det fick bli golvet.
Sitter där och tycker fruktansvärt synd om mig själv, känner hur tårarna lurar i ögonvrårna. Finns det ingen måtta på hur det kan strula? Varför kan det inte bara flyta? Bara för en gång skull, kunde det väl bara flyta på!? Utan strul! Åh, vad det är synd om just mig!
När Annette kommer har jag nästan lyckats intala mig själv att det inte alls är så farligt. Det var nog bara en liten rispa, inte alls så lång och bred och djup som jag tyckte vid min snabba blick. Det blödde nog bara så mycket så att det ser mycket, mycket värre ut än det faktiskt är. Så jag ber Annette titta och så får hon bestämma om vi verkligen behöver åka upp till sjukstugan. Jag drar upp byxbenet och vänder bort huvudet, jag vill inte se.
-Ta på dig skorna så åker vi, blir domen.
-Men……
-Nä, du måste sys, inge snack nu. På med jacka och skor!

Suck.

Tre timmar fattigare och med sex stygn på insidan vaden senare, kliver vi över tröskeln hemma igen. Helt otroligt
att det kan ta så lång tid när man kommer till ett sjukhus. Man får fasiken ha gått om tid om man ska behöva deras hjälp. Ser inte precis fram emot när jag ska sitta där och vänta igen om tio dagar när jag ska upp och ta stygnen…. Men som tur är har jag inte ont i alla fall. Det svider till i såret ibland bara, då känns det minsann, men det går ganska fort över till nästa gång.
När vi kommer hem är klockan nästan halv elva på kvällen och jag har all städning kvar, diskbänken är helt belamrad efter bakningen och ja, just det, tvätten ska tas om hand om också. Underbart!
Annette stannar en stund och vi fikar på misslyckade muffinssmulor. De fick klart godkänt i smak, dock underkänt i utseende 😉
Sen är det bara att ta tag i städandet. Gissar att jag inte kommer få någon Bästa granne-utmärkelse efter att jag dragit igång dammsugaren halv tolv en torsdagskväll. Inte ökar väl chanserna av att jag dyker ner i diskbaljan tio i tolv eller kliver in i duschen kvart över tolv på natten!
Tja, vad säger man……det blir aldrig som man tänkt sig!

Och hur störd är man inte! När jag sitter och väntar på Annette kommer jag på att jag ska ta kort på såren till bloggen. SUCK! Så jag stapplar iväg efter kameran, drar upp byxbenet och trycker bara av. Inte bästa kortet jag tagit 😉 Ifall det inte syns var såret ungefär 5 cm långt!

IMG_7220

Ni får ha vänligheten att ”inte se” mina orakade ben. Tanken var ju att de skulle rakas i samband med duschen efter städningen. Men si, det orkade jag faktiskt inte i natt! Så jag tänkte låtsas som inget…… vadå, orakad? Jag? Nä, nu skojar du?

Tusen tack Annette för att du ställde upp och körde med mig till sjukhuset, för att du stannade och höll mig sällskap och för att du fick mig att tänka på annat en den lilla kratern jag lyckats åstadkomma i mitt ben. Uppskattar det verkligen.

Nu ska Doris och jag in till centralen i ett väldigt regnigt Göteborg och hämta en frisk fläkt från Norrland. 😀 Gissar att vi får hoppa över frukost-picknicken jag planerat i Slottsskogen…..

Annonser

Hade tänkt göra ett inlägg om hur svårt det är att ta kort på två icke samarbetsvilliga pinschrar, men så blir det inte! För när jag i morse startade upp min PowerBook för att minska och föra över bilderna låste den sig. Rejält! (Och hela inlägget jag tänkt ut i förväg byggde på kombinationen text och bilder….) Fattar inget, jag skulle ju bara spara min förminskade bild då datorn låste sig. Jag försöker tvångsavsluta photoshop men det vill den inte!! Så jag försöker stänga av hela skiten, noop, det går inte heller! Grrrr! Hade det varit en stationär dator hade jag ju bara kunnat bryta strömmen, men det kan jag ju inte nu! Så det var bara att sätta i laddaren så batteriet inte skulle ta helt slut under dagen, gå till jobbet och hoppas att det magiskt har löst sig tills jag kommer hem! SUCK
Jag har haft sådan otur med elektriska prylar sista tiden, inget tycks funka för mig! För ett tag sedan ändrades ju hela min PowerBook (se sista stycket i D E T T A . I N L Ä G G E T), min skrivare vägrade scanna häromdagen, min hushållsassistent lägger av, min TV tackade för sig för någon månad sedan och massa andra små grejer jag inte ens orkar ta skriva ner…
Visst är det synd om mig? Snyft!

Grrrrr, det är något knasigt med min dator. Den vägrar spara mina dokument!
Den har inte sparat något sedan slutat av januari! Jag är görnoga med var jag sparar mina saker, så att allt ligger i rätt mapp. Men de finns inte, och jag hittar inget när jag söker heller. Den sparar så fint, men nästa gång jag startar datorn är det borta!
Jag försökt spara i olika former, xls, pdf osv, men det bara försvinner. Och det finns plats så det är inte det. Har suttit och gjort om mina kvitton och fakturor flera gånger nu, och försökt spara på olika sätt. Men nästa gång jag startar datorn är det tomt i mappen!!!!!!!

Men nu tog det priset. Nu har jag suttit och gjort nya prislistor och det har tagit en stund. Det tar ju alltid längst tid att göra mallen, sen är det ju bara att fylla i. Så jag gjorde en mall jag var nöjd med, sparade den i en ny mapp, fyllde i första prislistan, sparade i min nya mapp.
Tog fram en annan gammal lista som jag fyllde i och sparade. När jag sen skulle öppna min nya mall igen och fylla i nästa lista: POFF, hela den mappen är borta!!!!!!!!! Medans jag suttit och gjort mina mallar har datorn gjort veckans backup. Men inte heller på backupen finns min mapp. Det har bara försvunnit mitt framför ögonen på mig.
Jag blir vansinnig!!!!!!
Fattar inte varför det blivit så här. Jag måste jag ha en fungerande dator, hela min bokföring och alla jobbdokument är ju på den.

HJÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!!!!!

Så vi var en sväng hos Doris f.d matte och f.d lill-matte igår. Lyckan var total! Här får man vara i soffan och mysa, det är annat än hemma det! img_3619_2 Och man kan säga att matte blev dumpad! Doris rullade ihop bredvid Selma, hur nöjd som helst (tror nog Selma var ganska nöjd hon med….). Efter lill-tjejen krypet i säng tittade vi på ”Sex and the City”. Åh, som jag längtat efter att se den filmen. Åh, så förväntansfull jag var. Åh, så roligt det skulle bli att ”se tjejerna igen”. Åh, vad besviken jag blev! Vad i hela friden…….? Man har hör massa bra om filmen, att den var precis som serien och så där. Nä, det var den inte! Den var kass! Visst var det roliga saker och visst skrattade man ibland, visst hade den sina charmiga stunder. Men i det stora hela var den inte speciellt bra. Jag är glad att jag inte gick på bio och betalade massa pengar för att se den!
Jag vet att Selma tyckte jag var negativ och satt och klagade mycket. Sorry! 😉 Men jag tycker den var löjlig, tramsig och meningslös. Och jag som älskade serien! Och tydligen funderar de på att göra en film till…..hm!

Men Doris trivdes i alla fall, mysigt. Det var nästan så jag inte fick med henne hem! Vanligtvis är hon himla noga med att hon ska med mig när jag går, men nu var det ”vänta lite, jag måste nosa lite här först. Och lite här borta också. Jag kommer så småningom”. Höll knappt på att få henne ut från deras lägenhet. Det är tacken för att man gett dig en lång, lössläppt skogspromenad under dagen. Otacksamma hund 😀

img_3615_2

Sista tiden har det verkligen strulat för mig! Allt som har kunnat gå fel har gjort det. Framför allt på jobbet, men även privat. Ibland kommer man in i en sådan period (det tror jag alla gör. I alla fall så hoppas jag att alla gör det, så det inte bara är jag….) och det är alltid lika jobbigt. För min del har det pågått större delen av hösten och vintern och jag känner mig nedstämd och sur och grinig och negativ och tycker allt bara är blääääää. Känns som jag bara går omkring och fräser åt allt och alla. Och det borde märkas tydligt på mig, jag är inte en av de människor som kan dölja hur jag mår!
Så idag var jag klar på jobbet och tänkte att när min kund varit och hämtat sina saker, ska jag bomma igen och ta ledigt i någon dag. Lägga allt detta strulande bakom mig och komma tillbaka med nya, friska tag nästa vecka!
Jag skulle bara sätta in en back i en hylla jag har. Och vad händer? Hyllan välter! Den är på hjul och tre av fyra hjul lossnar! Den står rakt ut från väggen och är så jag kan lägga saker från båda håll. Som väl är ramlade den från mig, vilket även innebär att allt som är på andra sidan far ut över hela golvet. Hyllan är satans tung, så jag orkar inte hålla den utan blir tvungen att släppa. Som tur är ramlade den inte på Doris som står bredvid mig, men jösses vad rädd hon blev. Sprang och satte sig i ett hörn vid ytterdörren och darra som ett asplöv. Fjanthund 😉 Fast det kanske var det som kom ur munnen på mig hon blev rädd för. Det var inga vackra ord om man säger så……
Och mitt upp i detta kommer då kunden för att hämta sina saker. Och så räcker han över en blomma och säger: Vi ville ge dig en blomma bara för att det är aldrig några problem med dig, du fixar allt. Och vi tycker du är så härligt positiv och glad, och man får alltid ett trevligt bemötande här!
Tror ni jag höll på att ramla baklänges och sätta mig, eller? Jag som tycker jag fräser som en ils katt på alla! Åh, vad glad jag blev. Vilken härlig blomma, precis min stil, och den doftar så underbart gott.
Tack snälla.

img_3306

Det bor en hundägande herre i närheten av mitt jobb. Brukar träffa på honom och en kvinna när de är ute och rastar sina hundar. Och herrn vill alltid att hundarna ska hälsa. Och så får Doris en godis av honom! Och den person hon får godis av, den personen glömmer hon aldrig! Är inte så förtjust i när folk ger min hund godis utan att fråga eller utan att hunden behöver jobba för det, men…..

Så träffade vi på dem i tisdags morse, och herrn gav ju såklart Doris en godis. Och en till, och en till, och en till, och……. Hon stod bara och gapade och han matade i stort sett bara in dem i munnen på henne. Efter 10-15 st, säger jag till att nu räcker det!
-Bara några till, svarar han och får snabbt i henne ca 5 st till.
-Men jag har haft problem med hennes vikt. Nu har jag fått ner henne i rätt vikt och jag vill gärna att hon håller den, sa jag.
-Matte frossar också ibland, säger herrn och lyckas trycka i henne några godisar till.
Jag blir faktiskt lite sur och säger hej då och går därifrån.

Så igår träffar vi på honom igen! Vi skulle in på en smal trottoar och jag ser att det kommer möte med hund, så jag ställer mig vid sidan om för att vänta och släppa förbi dem. Hade jag sett att det var den där matmaskinen, hade jag valt att gå en annan väg. Men jag upptäcker det försent och kan inte annat än hälsa, det vore väldigt oartigt. Och genast börjar han mata Doris igen! Hans egen hund ger han inte, utan han har fylllt näven med torrisar (han påstår att det är torrfoder i alla fall) och håller näven 2 cm från Doris mun och bara matar på med godis till henne.
-Men snälla, du, nu räcker det!, säger jag.
-Bara några till, envisas han. Matte får väl skälla på mig, säger han till Doris.
Jag blir så jäkla irriterad! Va i helvete!!!!!!!! Så länge de inte motionerar min hund och ser till att hon jobbar av det hon får i sig, ska de ge fan i att mata henne. Enligt min mening! Det är väl ok om hon får 1 eller 2 st, men inte så här många! Och definitivt inte efter att jag sagt till och förklarat att hon varit lite överviktig (sen behöver inte han veta att det bara rörde sig om 1-1,5 kilo) och att jag inte vill att han ger henne fler!
Det är respektlöst, nonchalant och elakt.
Jag blev så sur att jag bara drog med mig Doris och fräste hej då över axeln!

Så, känns skönt att få ur mig det, det har retat mig sen igår kväll. Tack för att du ”lyssnade”.

Jävla gubbe!

Det är samma varje månad!
Jag blir trött och frustrerad. Jag blir irriterad och fräser om någon skulle råkar vara i vägen. Jag blir svettas och fryser om vartannat. Jag blir stressad och vill bara att det ska vara över för denna gången. Känner mig värdelös och vill bara krypa ihop, dra täcket över mig och önskar att någon bara skulle ta bort det.
Ja, jag talar naturligtvis om momsdeklarationen som ska vara inne den 12:te varje månad när man är egen företagare! Usch och fy! Och varje månad glömmer jag bort det och kommer på det den 10:de. Men jag har inte lyckats missa det helt, ÄN! Och varje månad har jag mycket andra jobb som måste göras och har egentligen inte tid att sätta mig med bokföringen (men jag har tid att blogga 😀 )
Nu är i alla fall konteringen klar, nu är det ”bara” att mata in siffrorna i programmet.
Men……. jag tror jag tar lunch först!

Nästa sida »