Intressanta länkar


Eftersom det blev så fint väder, gjorde vi som vi planerat: vi åkte vi till L I S E B E R G på Matildas sista dag på västkusten. Vädret var helt perfekt. Varmt, men inte för varmt. Soligt, men inte för soligt. Och eftersom det var en måndag var det inte tjockt med folk, vilket också var trevligt.

20090615051Precis kommit in i parken…

20090615053Tagit tillbaka mot entrén

Jag hade ju inte varit på Liseberg, annat än på julmarknaden, på 10-15 år. Mycket hade ju ändrats mycket sen ”min tid”, både attraktioner och biljettsystem. Men vi löste i alla fall ett åkpass+. Det inkluderade S P Ö K H O T E  L L E T . G A S T E N…. Eftersom man fick biljetten till Gasten löst, tänkte vi att vi tar den först, så slipper man hålla reda på den där biljetten sen. Men på vägen dit gick vi förbi L I S E B E R G S B A N A N, så jag tyckte att vi kunde ju lika gärna ta den när vi ändå var där. Det var ju en lagom start.

-Är denna läbbig?, frågade Matilda

-Nejdå, svarade jag. Denna är långsam, lugn och försiktig.

Jag trodde ju det framgick att jag skämtade…… Det blev visst en lite chock för lilla Matilda….oops! He he.

Sen bar det av mot spökhotellet. Vi stannade precis utanför dörren för att ta lite kort på Kållerado och när vi vände oss om var alla som varit före oss redan insläppta.

Bara två?, sa ”spöket” som öppnade dörren. Det får gå ändå. Vem går först?

Kände hur Matilda puttar fram mig och viskar: du får gå först.

Vi får instruktioner att gå med händerna på personen framför och det är ju bara vi två så det är ju snabbt ordnat. Sen bar det iväg…..

Usch och fy säger jag bara. Det där gör jag aldrig om! Jag såg inte någonting. Det var så satans mörkt, visste inte vart jag gick eller skulle gå. Att det kom spöken och skrik från alla håll gjorde inte så mycket (jag tror nog de flest skrik kom från Matilda 😉 ), jag var alldeles för koncentrerad på vart jag skulle gå. Det är ju smala tunnlar med ojämnt golv man går på och det var väl inte det lämpligaste när man har klaustrofobi. Plötsligt var det som om vi befann oss i en återvändsgränd. Det var bara kolsvart mörker framför oss. Jag såg ingenting och trodde vi gått fel. Till slut fick spöket komma och visa oss vägen….oops igen, fniss.

Genom att det bara var vi två kom vi framåt lite fortare och snart var vi ikapp grabbarna som gått in precis innan oss. Så skönt att lägga händerna på siste mans axlar, nu kunde jag slappna av och bara följa strömmen. Men Matilda som gick sist blir desto mer utsatt, he he. Alla spöken som kommer bakifrån dök ju på henne. Rätt som det var tog hon tag runt midjan på mig i stället för att hålla händerna på mina axlar och kramade hårt, hårt, HÅRT om midjan på mig. Och gick nära, nära, NÄRA. Där var det verkligen skräckblandad förtjusning som gäller. Samtidigt som hon skrek för fall hals hördes det att hon hade roligt.

Jag blev nog aldrig rädd så, var för koncentrerad på vart jag skulle gå för det, men det var fruktansvärt obehagligt att inte se vart man gick. Just det kändes så……otryggt. Speciellt när man inte vet hur långt det är kvar… Men till slut kom vi ut i solen igen, vilket var underbart. Men obehag-känskan satt i länge, länge efteråt. Brrr. Dit in går jag inte igen, usch! De måste ha jätteroligt personalen som jobbar i det huset. Vilket jobb att ha! 🙂

20090615057Kortet jag tog, på Kållerado på väg in på Gaston, som gjorde att vi blev bara två i början av skräckupplevelsen.

Så var det B AL D E R s tur. Där var det lite kö och Matilda hann jobba upp ganska stort pirr i magen innan det var vår tur. Jag däremot kände mig kolugn. Inget kunde ju vara lika läbbigt som spökhuset, så det var inget att få pirr i magen över…… He he, jag var INTE lika tuff när jag gick därifrån. Jösses! Rumpan befann sig lika mycket fem centimeter ovanför sätet som på sätet. Förstår att det var dubbla fastsättningsanordningar på Balder. Stundtals trodde jag att jag skulle fara ur vagnen. Hissnande, läbbigt, kastkramande, men underbart roligt 😀 Vad jag skrek! Fördelen med att inte varit där på länge och inte åkt de nya attraktionerna är att man vet inte vad som väntar…

Dagens favoriter blev K Å L L E R A D O och H A N G H A I. Kållerado var ju precis lagom för en tant som jag. Hade kunnat sitta där och vaggas på vågorna hela dagen. Hanghai såg himla läbbig ut och jag kände när vi stod i kön att detta var en av dessa saker i livet som man tänker: det gäller bara någon minut, sen är det över. Det ska bara genomlevas. Men när vi väl satt i den var den helt underbar. En klar favorit. Vi var även en sväng i F L U M E R I D E. Den fanns när jag var barn också, blev glad när jag såg att den var kvar. Trodde den hade fått ge plats åt nya, fräckare attraktioner. Så den var riktigt kul att åka. Det satt en ganska stor kille i sättet framför oss, vet inte om det var det som orsakade en djupdykning ner i vattnet efter första backen. Hela stocken blev vattenfylld och vi blev helt dränkta. Allt var vått, hela rumpan kom under vatten. Tur att man hade tunna byxor som torkar snabbt….

20090615060Hanghai

Så var det dags för en gammal favorit: V I R V E L V I N D E N. Jag älskade den när jag var barn. Och när vi åkte den igår förstår jag varför jag var så förtjust i den. Härligt! Men tyvärr började jag känna av allt åkande nu, och mådde lite illa när vi klev av Virvelvinden. Vi hade ju en tid att passa då Matilda skulle med tåget hem till Norrland kl 19:00. Därför blev det lite löpandebandmetoden när det gällde att avklara åkattraktionerna. Och det var nog det som var största orsaken till illamåendet. Men det var ingen fara, bara lite i magen som jag tror var orsakat av obalans på balanssystemet av allt snurrande på kort tid. Det var absolut inte så att jag behövde spy eller så, men jag kände ju inte precis för att åka mer…. Speciellt inte som jag skulle sätta mig bakom ratten och köra in till centralen 30 minuter senare! Så det fick bli en lugn avslutningsvis: L I S E B E R G S T O R N E T. Alldeles lagom. Vilken härlig utsikt över Lisebergsparken och Göteborg. Det är allt en bra vacker stad vi har här på västkusten.

Vi hade en jättebra dag, underbart väder, lagom med folk, roliga åkattraktioner och mycket fniss och skratt. Jag är glad att vi åkte dit.

Lite bilder från Liseberg:

20090615058

20090615059En av barnattraktionerna

20090615061FlumeRide, Barnbåtarna och Hanghai

20090615070Vy från LisebergsTornet. Det är Balder som syns snett upp till vänster från mitten sett. Nederst i bild syns LisebergsBanan

20090615071De två tornen är Uppskjutet (till vänster) och Höjdskräcken (till höger). Matilda försökte få upp mig i dem men jag VÄGRADE. Fy vad läbbigt. Ryser bara jag tänker på att åka någon av dem. Får se om jag kan samla mod tills nästa besök…….. men jag lovar inget 😉

Tänk att få jobba på ett ställe där nästan alla kunderna är så glada. Det är skratt och ”tjo och tjim” (hur det nu stavas?) överallt. När vi stod i kön till Virvelvinden och tittade på dem som åkte så hade alla ett skratt på läpparna, några bara ett leende, andra asgarvade. Hur många får uppleva det på jobbet att kunderna är så glada och lyckliga? Inte de som sitter i kassan på ICA. Inte de som jobbar på systemet. Inte de som jobbar på banken. Men de som jobbar på Liseberg får det. Så varför ser de så dystra ut?????? Visst, jag förstår också att det är mycket bråk och fulla ungdomar och så. I alla fall på kvällarna. Men de flesta borde ju bara var glada och upplivade över att var där.

Nåja, efter att ha ätit körde vi in till centralen och Matilda kom ordentligt på tåget hem och jag åkte och hämtade Doris som varit hos Annette & Cilla under dagen. Vi har haft jättetrevligt dessa dagar Matilda varit här. Skönt med ett litet avbrott från vardagen. Kom snart och hälsa på igen. Du är alltid välkommen, ta gärna med dig Fredrik nästa gång. Tror han också hade uppskattat Liseberg (och resten av västkusten). Men jag väntar utanför när ni går in på spökhotellet Gasten….. 😮

Och så ett löfte jag gett Matilda, men som glömdes bort. Hur mitt S Å R . P Å . B E N E T ser ut:

IMG_7609Ser ni,  jag har rakat benet för er skull.

Jag lovar, du ska få se igen när jag tagit bort tejpen 😉

Här har det inte hänt så mycket sista dagarna. Doris och jag har gjort årets första cykeltur. Hon var lite avvaktande i början, ville inte gå så nära cykeln som hon hade behövt för att det skulle vara riktigt bekvämt för henne. Men det kom snart tillbaka, och hon sprang jättefint bredvid mig. Blev inte så lång tur, någon kilometer bara, men jag ökade takten rejält när vi vänt och var på väg tillbaka hem igen, he he. Jag anser ju att om hon kan springa med nosen i baken och nosa, cyklar jag för sakta…… Stygga matte 😉 Så skönt att man kan ta ut cykeln igen, så mycket lättare de dagar man inte har två timmar att lägga på en promenad med hunden på kvällen. Kan man cykla i 30 minuter istället.
Tack Selma för att jag fick låna din cykelpump när jag inte hittade min efter flytten.

Kunde inte låta bli att ta dessa korten i morse:
img_6246Gilda ser ut som hon är vanskapt och har två svansar…..

img_6247Men naturligtvis är det hennes fjantiga systerson Garion som äger den andra svansen!

Ps. Jag har skaffat mig en Flickr-sida där jag lägger ut lite foton. Titta gärna in där och lämna kommentarer på hur jag kan förbättra mitt fotograferande. Ni kan gå in via Nillasfoton-rutan i högerspalten eller klicka H Ä R.

img_4657Mattes soldyrkare

I dag är de strålande solsken och vår i luften. Underbart. Önskar så att jag kunde bomma igen verkstan för dagen och ta med Doris ut på en långpromenad. Men samvetet tillåter det inte…… suck.
När solen skiner kommer Doris in till mig och hittar en solig plats på golvet. Sen flyttar hon sig efter solfläcken allt eftersom dagen går. Och eftersom jag är en väldresserad matte innebär det att jag flyttar hennes korg efter solen…… !

img_4659

Det var länge sedan jag påminde om våran namninsamling mot övergrepp på djur.
Snälla, hjälp oss få till en lag.

N A M N I S A M L I N G . M O T . Z O O F I L I

Mer om detta kan ni läsa i D E T T A . I N L Ä G G E T och i D E T T A . I N L Ä G G E T

Råkade snubbla över denna hemsidan.
Satan vad snygga grejer! Ha-begäret vaknar till liv hos mig. Synd att man inte har 20 000 kr som ligger och skräpar någonstans 😉

Visst är det läckert:

img_0645_wavebowl1

jarnfat_drake