juni 2010


Klicka på bilderna för att se dem större

Utsikt över Skärsjön

Igår efter jobbet bar det iväg till Skärsjön för bus och grillning tillsammans med lite goa hundmänniskor: A N N E T T E med Cilla (pinscher), C L A E S med Ambra (pinscher) och Izza (galgo espanol) och så Robert och Emelie med Storm och Kali (båda pitbull). Och då Kali bara var 13 veckor kan jag varna för att dagens inlägg, och framförallt bildsidan på picasa (länk sist i inlägget), är full av bilder på henne. Många kort på söt, liten pitbullvalp blev det. Ja, det blev en hel del bilder på Storm, 10 månader, också. Det är av någon anledning alltid roligare att fota ”nya” hundar. 😛

Kali i husse Roberts famn

Efter att vi dumpat av allt vid grillplatsen gick vi de ca 20 metrarna genom skogen ner till vattnet. Storm fick simma efter dummyn och även Claes dök i vattnet och fick i sina hundar Ambra och Izza.

Nästan hela gänget vid ”badplatsen”

Storm simmar efter dummyn

Storm och Claes

Efter en stund slog det mig att det var en hund som saknades…… Nämligen min hund! Mat-tjuven Doris!!!!! Jag slänger kameran i Annettes knä och springer tillbaka till grillplatsen där vi lagt all packning med mat medan vi var vid vattnet…. Och mycket riktigt! Där är hon, buspinschern. När hon hör att jag är på väg kommer hon och möter mig. Men en väldigt oskyldig uppsyn.
-Nämen heeej, matte. Jag bara kollade så att ingen kom och tog maten från er. Bara går omkring lite här. Jag har inte gjort nåååågoooontiiiing, jag loooovar!
Och det hade hon inte heller, men det berodde enbart på att jag faktisktt hade lagt det så ingen hund kom in i påsarna. Helt omedvetet och automatisk. Känner jag min hund, eller?

Izza i vattnet

Lilla Kali

Jag gillar denna bilden, tyckte den blev mysig. Men det grämer mig fruktansvärt att jag skuggar halva Emelies rygg. Hade varit finare om de båda två hade badat i sol!

Kolla den blicken. Lugn, stabil, trygg och balanserad.
(Jämför det med blicken hos granntantens lilla ettriga småhund nästa gång ni möts……)

Så småningom var det nog badat och dags för lite korvgrillning. Upp till grillplatsen igen och fram med kol och mat. När det väl blivit glöd och korvarna ligger på gallret, är det en fröken som tycker att det såg väldigt gott ut och norpar åt sig en av Roberts och Emelies korvar…… Ha ha nä, det var faktiskt inte Doris, utan busiga Izza!

-Jag tyckte det verkade gott med korv. Det var i alla fall värt ett försök….

Åh, tänkte jag, vad skönt att det inte var min hund! För en gång skull var det inte jag som behövde skämmas. Det skulle jag aldrig ha tänkt…….
För några minuter senare stack Doris ner hela huvudet i Annettes kylväska och kom upp med två korvar i munnen! Efter det blev alla hundarna kopplade i träden runt grillen. På säkert avstånd……!

Kali smyger på Doris. Denna bilden tycker jag verkligen du ska klicka på så du får se den större

Soldyrkaren Kali

Sen klarade vi oss från fler missöden denna kväll. Skulle tro att det var sex mycket trötta hundar som följde med sina mattar och hussar hem. Jag vet i alla fall att det var en trött fröken jag hade med mig hem 😛 Tack alla för en trevlig och rolig kväll. Det gör gärna Doris och jag om snart igen

Klicka på länken nedan för att se resten av bilderna från igår

Grillning vid Skärsjön

… hos oss en snabbvisit medan hans husse var och handlade igår. Men jag hann naturligtvis ta fram kameran och fota snyggingen 🙂

Vadå, jag skulle inte göra något, jag bara tittade lite på katten. Jag looooovar, ser du inte så oskyldig jag ser ut…..

Nu ska Doris och jag iväg och grilla lite korv tillsammans med några goa hundägare. Ska bli trevligt! 😀

Klicka på bilderna för att se dem större

Midsommar avnjuts hemma hos Camilla med god mat och trevligt sällskap. Det var nästan fler hundar än människor, och som vanligt när jag håller i kameran blir det i stort sett bara djur bilder. Förstår inte hur det kan blir så 😉 Men det var inte lätt att hänga med i svängarna när Trassel försökte få igång Mindy på bus. Suddiga kort blev det! Men ibland stor t.o.m Trassel stilla, även om det inte var så ofta 😀

Busiga Trassel

Nyss fyllda 12 år och nyblivna pensionären Mindy tyckte nog att det var lite roligt med bus ändå. Men tala inte om det för Trassel 😉

Doris var på ett väldigt trotsigt, busigt och ”jag-struntar-i-min-matte” humör igår. Ville inte riktigt hålla sig på tomten, ville inte komma på inkallning och när vi gick en liten sväng med hundarna mellan måltiderna, sprang hon in på grannens altan och mumsade i sig resterna från deras lax-i-folie middag som de lämnat kvar ute. Så jävla pinsamt! Matte får skämmas, som vanligt! Ja, för Doris skäms inte! Hon var hur nöjd som helst. Men till slut däckande även lite pinscher. Man blir ju trött när man går på matjakt och när det finns fem andra hundar att ha koll på! 😉 Och hon är riktigt trött idag också, perfekt då får jag jobba ifred……

Klicka på bilden nedan för att komma till resten av bilderna från igår:

Midsommar

Åh, titta, jag hittade en bild utan hund på från igår

Tack alla för en trevlig kväll

Nu har det bara handlar om Doris en längre tid här i bloggen. Men jag har ju faktiskt två busfrön till. Eller jag kanske skulle skriva ett busfrö, och så en liten försynt fröken. 🙂 Gilda gör verkligen inte mycket väsen av sig. Hon är så himla mysig, går i sin egna lilla värld, kommer och kelar lite med sin matte ibland. Stryker sig och spinner. Men aldrig att hon är , eller att hon är jobbig eller störig eller så. Inte som vissa andra………typ Garion! Man kan inte göra någonting förrän han ska vara med och inspektera! Inte helt lätt att se när man har en katt mellan sig och det man håller på med. 😉
Men värst är han på nätterna! Jag kommer inte ens ihåg när jag fick sova en hel natt igenom. Han envisas med att hålla på att krafsa på garderobsdörren eller toadörren (tack och lov bara krafsande, han klöser inte). Vanligtvis sätter han igång vis fyra-fem tiden på morgonen. Och det är så jäkla löjligt, finns ingenting för honom därinne! Fattar inte varför han envisas med att han ska in dit. Jag har provar lite av varje, sprutat vatten på honom med sprayflaska, skällt på honom, lockat på honom, använt Fy-spray på dörrarna……. inget hjälper!!!! Ibland tror jag han gör det för att få uppmärksamhet och lite kel. När jag säger till honom brukar han hoppa upp till mig i sängen, jag kelar lite med honom men slutar snart eftersom jag vill sova. När jag slutat klappa honom hoppar han direkt ner på golvet och springer fram till dörren och krafsa igen. Jag säger till och vips är han uppe hos mig och spinner och stryker sig igen. Förstår inte varför han inte kan passa på att kela med sin matte de timmarna hon är vaken! Tur för honom att han är så rakarns söt och att matte älskar honom ändå! 😉 Ja, älskar ju båda två naturligtvis, men visst är det konstigt att de kan vara så olika. Moster och systerson

Busiga, nyfikna, trotsiga, söta, goa Garion

Mysiga, lugna, försynta, vackra, goa moster Gilda

… precis kommit tillbaka efter att ha tagit en promenad bort till revisorn för att hämta tillbaka bokföringen. På med ryggsäcken på mig och på med långkopplet på Doris, sen bar det iväg. Innan vi gick hade det börjat mulna lite, vilket jag bara tyckte var bra. Det hade gjort att det inte blivit så varmt. Men molnen försvann och solen strålade. Skönt det också, fast det fick såklart bli många vätskepauser både för hund och matte.
Så kommer vi fram och jag stannar utanför porten för att ge Doris lite vatten innan vi går in. Det kommer en bil körandes in på parkeringen och mannen som sitter bakom ratten stannar och hissar ner rutan.
-Är det Doris?, frågar han!
-Ööhh,…va…j-ja, svara jag som inte fattar något! Vem är detta?
Visade sig var Doris kompis som hon fick sist vi var här (L Ä S . D E T . I N L Ä G G E T . H Ä R), inte kom jag ihåg hur han såg ut. Men Doris kom allt ihåg honom, sprang fram till honom när han kom ur bilen. 😀

På vägen hem bestämde jag mig för att vi skulle gå inom Bina’s för att ställa Doris på vågen. Bara för skoj skull. Jag hade ett jäkla jobb att hålla henne från att sno åt sig en av alla dessa hundgodisar som fanns överallt på alla hyller runt vågen. Då jag inte hade plånboken med mig kunde det ju blivit väldigt pinsamt….
Vikten då?
Vågen visade 9,3 kg!
Nä, vet ni vad! Det köper jag inte! Ha ha, stackars tjejen i butiken, jag fick henne till att väga massa säckar med kattmat för att kontrollera vikten på vågen. På 5-kilos säcken visades en vikt på 4,7 kg och på 10-kilos säcken 9,7 kg. Och då får man ju tänkte på att påsen väger lite också.
-Den är lite glädjemätare, det är den, sa tjejen. Men det viktigaste är ju att man väger på samma våg hela tiden
Nä, det håller jag definitivt inte med om! Finns ingen anledning överhuvudtaget att väga på en våg som inte visar rätt! Och denna vågen visar ju nästan 1 kg fel! För fel var det, Doris väger inte 9,3 kg! Hon har faktiskt varit nere i 9,2 kg vid jul 2007 och de var hon ett vandrande skelett med päls (nu hoppas jag att ni förstår att jag överdriver lite. Riktigt så illa var det inte, men hon var alldeles för smal och hon tappade vikt jättefort. Men om det får jag berätta en annan gång….)

Är hon för tjock? Är hon för smal? Eller är hon perfekt?
Hm, jag lägger ner det nu. Det är väldigt uppenbart och tydligt att hon mår bra och det är ju trots allt det enda som spelar någon roll 🙂

Upptäckte till min stora glädje att de gjort gång/cykelbana hela vägen bort till Varla. Det var på tiden!

Igår var vi åter på promenad med A N N E T T E & C I L L A. Tanken var att vi skulle försöka gå vid Skärsjön. Vi började att gå, men snart tog stigen slut. Men vi hittade faktiskt en jättefin grillplats. Dvs stigen ledde dit men inte längre 😛

Doris och Cilla vid sjökanten vid grillplatsen

Doris hoppar på stenarna

Annette och Doris kelar lite

Eftersom vi inte kom mycket längre vände vi och gick upp mot Långaresjön istället. Hittade en bred traktorstig som vi gick in på, ibland måste man ju vidga sina vyer 😉 Det var mycket uppför och vi förväntade oss faktiskt en hejdundrande utsikt när vi kom upp till toppen. Men här var bara skog, skog och åter skog. 🙂 Men promenaden var fin ändå. Hundarna sprang runt och busade.

Så småningom kom vi ut på Skärsjövägen igen och började följa den för att komma tillbaka till bilarna. Men Annette hade fika med sig så vi letade reda på ett fint ställe att sätta oss en stund. Och hittade en bra plats vid Agnsjön, som är den lilla sjön som ligger bredvid Skärsjön.

Dramatiska moln. Men vi slapp regn

Cilla vilar efter promenaden

Nu på sommaren när man ständigt är på sin vakt mot fästingar, känner man ju igenom sin hund varje dag. Ofta flera gånger om dagen. Sista veckorna har jag tyckt att Doris verkar ha ökat lite i vikt. Tycker inte jag känner revbenen på samma sätt som tidigare, tycker faktiskt knappt jag känner dem alls! Och det ska man ju göra. När du stryker händerna längs sidorna på hunden ska du svagt känna revbenen. Då har hunden bra hull. Det är i alla fall vad jag fått lära mig. Och sen Doris kastrerades har jag extra koll på hennes vikt, och på en hund i Doris storlek gör ju ett kilo hit eller dit stor skillnad.
Så var Annette och vägde Cilla igår och då tänkte jag att då skall jag också ta tag i det och beslutade mig för att ta en promenad till andra sidan stan efter jobbet och gå in till veterinären och ställa henne på vågen (……öh, ställa Doris på vågen då alltså, inte veterinären! 😉 ). Så bra att de har utökat sina öppettider och har öppet till sent tre kvällar i veckan!
Veterinär-Nina har sagt att Doris idealvikt är 10,5 kg. Sista tiden har hon legat strax över 11 kg. Det är inget som oroat mig såklart, men ämnesomsättningen ändras ju som bekant vid en kastrering och av erfarenhet vet jag att det kan gå fort (första månaden efter kastreringen gick hon upp 1 kg, vilket är en viktökning på 10%). Och eftersom jag hellre ”bantar” henne 0,5 kg än 1,5 kg har jag koll på det. Och nu tyckte jag att hon gått upp. Skulle gissa att hon låg på ca 11,5-11,8 kg nånstans.

När vi kommer fram står dörrarna vidöppna och inte en människa syns till. Städning verkar stå på vara på gång, kan höra dammsugaren längre in i lokalen. Spelar ingen roll för vi ska bara upp på vågen och den står precis innanför dörren. Det fixar vi själv. Med svansen mellan benen (det är läbbigt hos veterinären) kliver Doris upp och ställer sig på vågen. Och den visar….. 10,2 kg! Kan det verkligen stämma? Jag tar av henne och sen upp med henne igen. 10,2 kg. Hm, verkar konstigt. Ja, ja….vi traskar iväg igen och jag besluta mig för att vid tillfälle gå till djuraffären och väga henne där. Bara för att jämföra. Men när jag kommit några meter vänder jag om och går tillbaka. Här finns ju en hel lokal full med kunnigt yrkesfolk, lika bra att utnyttja dem 😉 Så jag letar reda på personal och kollar med dem så det inte är något knas på vågen och ber de känna på henne. Expertutlåtandet blev: hon är helt perfekt i hullet!
Hörde ni?! Heeeelt peeeerfeeeekt! Jag ifrågasätter det lite, ska man inte känna revbenen mer? Men nä, man känner revbenen precis som man ska. Hon visade mig att man skulle kunna ta ca
1 cm av ”hullet” mellan tumme och pekfingret, då var det lagom. Vare sig mer eller mindre. Och det var som det ska vara på Doris.
Så bra var jag på att bedöma hullet på min egen hund….
Tja, inte fattar jag någonting, men sträcker lite på mig och är smått mallig. Min hund är nämligen heeeelt peeeerfeeeekt! 8)

Nästa sida »