april 2010


Det har varit lite mycket sista tiden, fullbokade dagar, kvällar och helger. Fast det har varit roliga grejer, så känner jag mig faktiskt ganska trött nu. Har inte riktigt fått den där vilan som är så välbehövlig mellan varven. Och det ser ut som det håller i sig en vecka framöver….. jag fattar inte detta. Jag har plötsligt blivit specialist på att boka upp mig på diverse saker. Men på onsdag nästa vecka, har jag inget bokat på kvällen. ska jag vila lite, bara göra ingenting. Bara ligga på soffan och käka chokladpraliner och läsa en god bok……..längtar!

Vissa har det gôtt, kan ligga och vila och ta igen sig hela dagen om det är så…….

Annonser

Vilken struldag jag hade igår! Vaknade med värsta huvudvärken, vet inte om det var väderomslaget som gjorde det kanske. Herregud, nu börjar man visst bli gammal…..
Eftersom jag skulle träffa revisorn vid två-tiden och behövde jag ordna med de sista papperna som hon skulle ha. Egentligen skulle jag gjort det i helgen, men det var så fint väder och jag har hört att man ska passa på att vara ute när solen skiner och bla bla bla ursäkter, ursäkter, ursäkter. 😉 Sanningen är såklart att jag hade ingen lust att sitta med detta i helgen, så då fick jag fixa och stressa med det igår förmiddag istället. Man skulle kunna tro att Doris skulle ha varit trött igår när hon får två dagar ute med rejäla promenader, men…..nä! Vet inte om det var för att jag inte bytte om till arbetskläderna som gjorde det, men hon ville inte vara lugn. De gånger vi går till jobbet och ska stanna en kort stund bara, byter jag vanligtvis inte om. Vi ska ju ändå snart sticka igen. Kanske har hon snappat upp det…. Så hon var beredd på att ge sig iväg direkt ifall jag gjorde någon indikation att jag skulle gå. Så hon var hela tiden och kollade om jag var på gång, vilket bara gjorde mig ännu mer stressad. Sen iväg till revisorn. Och sitta där och försöka svara på frågor om hur man gjort i sin bokföring för ett år sedan, hur lätt är det? Och siffror som är så tråkigt, blää. Efter två timmar där var min huvudvärk om möjligt ännu värre.

Sen tillbaka till jobbet för att hämta Doris, och så bar det iväg på betydligt roligare äventyr! Vi skulle in till Slottsskogen för att träffa Wilma med matte Kristina och husse Micke. Och jag var så säker på vägen så jag körde bara. Och körde fel naturligtvis. Glömde köra av Särö-leden och in på Söder-leden! Mitt i värsta rusningstrafiken! Det var bara att vända och kom då naturligtvis mitt i en lång, långsam i kö. Någon typ av olycka var det för det kom två stora utryckningsfordon och polis och grejer. Vi hoppas såklart att ingen blev allvarligt skadad, usch och fy. Så småningom kom jag rätt, var vid det laget nästan en halvtimme försenad! Stackars Kristina och Micke som fick sitta och vänta. Tur det finns mobiltelefoner så man i alla fall kan ringa och meddela hur korkad man är och inte hittar vägen. Då fick man såklart höra att bönder inte hade inne i stan att göra…fniss.
Pust, nu kunde jag försöka gå ner i varv i alla fall. Så himla kul att träffa dem igen, var ett bra tag sedan sist. Wilma har haft något strul med lederna så hon har inte fått ta så långa promenader sen i vintras. De lägger på fem minuter varje vecka. Nu tror jag de får ta 35 minuters promenader med henne. Så det har inte blivit av att vi träffats, när vi inte kunnat gå med hundarna. Men allt går åt rätt håll med Wilma och hon har inte haltat på länge, vilket är mycket goda nyheter.

Vi gick runt lite i Slottsskogen, tittade lite på djuren och letade efter ett bra ställe att ta vår fika på. Så roligt att se hur olika Wilma och Doris beter sig, Wilma som är van stadshund var betydligt coolare. Hon gick och tittade sig omkring och var hur lugn som helst. Doris däremot…..ja, vad säger man. Nosen i baken och skulle lukta här och lukta där och lite där på höger sida gången, och sen var det något oemotståndligt på vänster sida gången. Fram och tillbaka, och dra, dra, dra. Suck. Snälla Kristina tog henne för mig så jag kunde ta lite kort, tack för det. Behöver helt klart åka in till stora staden ibland så jag får miljöträna min hund 😛

Ser ni hur fint Wilma går, kopplet är slakt och hon drar inte. Doris’ koppel är liiiiiiiiite mer sträckt, typ till bristningsgränsen!

Älg-gympa i Slottsskogen

Kristina, Micke och Wilma står och tittar på älgen. Och Doris ser ni bara kopplet av, hon drar så mycket så hon försvunnit ut ur bild….suck!

Här finns vackra påfåglar med, vilka otroliga färger.

Doris vet att Micke inte kan motstå ett par bruna, bedjande, utsvultna ögon. Hon blev belönad med både brieost och ruccola……

Så jag fick en bra avslutning på dagen trots allt, träffa goda vänner och gå härlig promenad i parken och mumsa lite fika är ju aldrig fel. 🙂

FLER BILDER FRÅN DAGEN HITTAR DU HÄR

och

INLÄGGET FRÅN FÖRRA BESÖKET I SLOTTSSKOGEN HITTAR DU HÄR

Ja, det blir ju sällan som man tänkt sig! Igår var ju planen att vi skulle ta en promenad runt Långaresjön, men när vi kom dit hade brukshundsklubben sök- och räddningsträning i den skogen. Och det vill man ju såklart inte störa. Så vi gick en bit längs Skärsjön som ligger precis bredvid istället. Gick ju bra det med, inga problem att gå här heller. Det var bitvis väldigt tät skog här, man såg inte långt i in från stigen. Så stundtals var det noll koll på jycken, tyvärr. Fast så visade det sig att hon gått 2 meter in i skogen bara…..
Som alltid snokade vi reda på en härlig plats att fika på. 🙂 En fin plats vid vattnet.

Dagens fikaplats

Hundarna sprang runt som tokar och tyckte livet var toppen. Vi gick inte så långt igår, vi var nog fortfarande lite trötta efter lördagens promenad. I alla fall Annette och jag, kan inte påstå att jag märkte så mycket trötthet på Doris och Cilla…….suck!

Måste fått till en väldigt konstig vinkel när jag tog detta kortet, det ser ju ut som Cilla är nästan dubbelt så stor som Doris. Men så är det ju inte riktigt….

Utsikt över Skärsjön

Vill du se någon av bilderna större klickar du på den, och vill du se fler bilder från Skärsjön klickar du på ikonen nedan

Skärsjön

… göra ett helt album med bara bilder på Doris med knasiga öron 😉
Denna bilden är från vår promenad igår.

Nu ska jag se till att jobba en stund, sen är det promenad runt Långaresjön som står på schemat idag. 😀

Klicka på bilderna för att få se dem större

Doris och jag har haft en härlig dag idag. Det hoppas jag att Annette & Cilla också har för vi har varit på långpromenad med dem. 😛 Annettes föräldrar var på besök och Annette skulle skjutsa dem in till motormässan, och vi tänkte ta en sväng runt Sisjön och Oxsjön under tiden. Runt Sisjön har jag gått tidigare, fast det var ett tag sedan. Men jag hade inte gått den rundan vi gick idag tidigare, östra sidan av Sisjön, sen leden ner till Oxsjön. Därefter runt Oxsjön och sen tillbaka samma väg upp till parkeringen (klicka på kartan till vänster om du vill se ungefär hur vi gick). Jag kommer definitivt ta den igen vid tillfälle. Här var det fint att gå, men det märks att folk börjat tänka på badsäsongen. Jösses vad joggare vi mötte 😉

När vi gått en liten bit släpper vi hundarna. Och man kan säga att det märktes på Doris att hon inte fått någon rejäl promenad under veckan. Det var som om hon hade lite överskottsenergi som behövde utlopp. Jäklar vilka vändor hon tog i skogen. Cilla tog sig också rejäla turer. Fast de kommer ju alltid tillbaka som tur är.

Men vid ett tillfälle tyckte vi att det gick så väldigt lång tid utan att Cilla kom tillbaka till oss. Så vi började gå tillbaka och ropade och visslade. Efter en stund så kom hon, alldeles våt och hon så hade förlorat sin reflex som hon hade på sig. Den var sönderfläkt där den var hopsydd med det band som går runt halsen. Stackarn, hon måste ha suttit fast någonstans. Ganska rejält också, eftersom sömmen är ca 15-20 cm lång och var helt sönderriven, hon måste kämpat ganska mycket för att komma loss. Men hon var inte skadad som tur var. Så den reflexen hänger väl i någon buske någonstans mellan Sisjön och Oxsjön och kommer troligtvis skrämma slag på joggarna när de springer där med pannlampa framåt hösten, hi hi.

Vi hade, som alltid när det gäller oss, fikakorg med oss. Denna dag var det planerat korvgrillning. Så när vi traskat runt Oxsjön och kom tillbaka till grillplatsen, var det fram med allt vi släpat med oss i ryggsäckarna. Kol, tändvätska, korv, bröd, ketchup, senap, dallassallad, blåbärssoppa och såklart vatten till jyckarna. Doris är alldeles för fin för att dricka ut sjön. Då ska det fanimej vara kris. Helst ska jag stå och hälla ur flaskan så hon får rinnande vattnet. Sicken diva till hund jag har, va! 😉
Det var så skönt att sitta och njuta i solen med nygrillad korv. De sá va gôtt å leva…….

Här fanns det jättefin grillplats, bra gjord och bra underhållen. Man kan inte precis klaga på läget heller 😉

Doris busar med bollen. Kolla in blicken…. hi hi

Cilla. Detta blev för mig dagens bästa bild. Tycker Cilla är väldigt svår att ta kort på, så jag blev nöjd med bilden

Vi tror vi började gå ca kl 10 och var tillbaka vid bilen tjugo i två. Så det blev en rejäl promenix. Kan säga att det var två riktigt trötta hundar när vi åkte hem. Perfekt! Sen åkte vi in till Svenska Mässan och hämtade upp Annettes föräldrar igen. Stackarna, de fick nog gå där liiiite längre än de tänkt sig, ha ha.

Så här såg det ut två minuter efter jag och Doris kom hem:

Om du vill se fler bilder från vår promenad, klickar du på ikonen nedan:

Sisjön/Oxsjön

För ca en vecka sedan ringde min kompis Astrid och frågade om jag ville gå med och se
La Bohème på GöteborgsOperan. Hon hade fixat biljetter till genrepet på tisdagskväll och sen visade det sig att hennes syster som hon planerat att gå med, inte kunde den dagen. Så hon frågade mig istället. Vanligtvis har jag ju kurs på tisdagar, men kastade mig på telefonen och ringde runt till mina små ”elever” för att höra om vi kunde byta dag. Och det gick! Och eftersom jag inte bytt däck på bilen utan fortfarande har på dubbdäcken (ja ja, jag har tid för byta idag) blev det att ta pendeltåget in. Funkade himla bra. Ca 7 minuters promenad från centralstation till operan och så kunde man njuta av en öl i pausen när man inte behövde köra hem 😛
För ca 10-15 år sedan lyssnade jag en hel del på opera och var mer insatt än vad jag är idag. Just La Bohème hade jag faktiskt inte hört innan, trots att Puccini är en favorit. Men vad gjorde det, det var alldeles, alldeles underbart ändå. Vilka röster! Vilka gåvor dessa sångare har! Man ryser av välbehag. Sen att det är ett gripande stycke med otroligt vacker musik gör ju knappast upplevelsen mindre precis.
Tack snälla Astrid för att jag fick följa med, jag uppskattade det verkligen.

Vill du titta lite närmare på GöteborgsOperan och vad de har att erbjuda denna säsongen, hittar du länken till hemsidan H Ä R

En bekant till mig har bett att få låna Doris någongång för att använda henne för att försöka övertala mannen i hushållet att skaffa hund. Pinscher är en av de raser de är intresserade av och Doris charmar ju de flesta. Självklart ställer Doris upp 😉 , men jag är såklart lite ovillig att låta henne vara bland främlingar flera timmar utan mig bara sådär! Så idag skulle de komma och gå ut en liten sväng med henne medan jag jobbar. Så de får bekanta sig lite med varann. Och jag tänkte vara lite schyst och gå en promenad med henne först, så hon inte skulle vara helt utvilad. Och det var ju en god tanke….. Kungsbackaskogen blir bra, tänkte jag. Då kan hon springa lite lös och rusa av sig det värsta. Gick lite, för oss, nya stigar idag, man måste ju variera sig. Doris skötte sig bra, inga konstigheter, förutom att det var en fläck som hon absolut skulle rulla sig i. Gav sig inte heller. Till slut var jag tvungen att gå tillbaka och hämta henne. Hon luktar sådär gott nu 😉

Vi kommer ut på den gamla vanliga stigen som vi följer en bit. Sen väljer jag att vika in på ytterligare en ”ny” stig. Ungefär 20 meter in på denna stigen får Doris upp ett spår. Och hon blir helt tokig! Och jag menar verkligen helt tokig! Jag fanns överhuvudtaget inte för henne, hon far fram och tillbaka som en skållad råtta, och sen far hon iväg som en raket in i skogen. Jag har inte en chans! Hon är borta! Jag håller mig lugn till att börja med, visslar och ropar på henne. Men när det gått en bra stund utan att jag vare sig hört eller sett skymten av henne, börjar det kännas lite i hjärtat……. tänk om! Även om vi är i skogen, är det inte långt ifrån vägar….. I sådana här tillfällen kan jag stressa upp mig hur mycket som helst! Jag har hur livlig fantasi som helst! När hon varit borta i ca tjugo minuter…

Klicka på bilden för att se den större

… ringer jag Annette för att få lite stöd och bli lite lugnad. Ha ha, Annette är mer van vid hund som drar, så hon är lugn.
-Hon kommer, gå och ställ dig vid spåret igen, ska du se att hon dyker upp!
Jag har ju lite tidspress också, min kompis skulle ju komma och hämta Doris halv sex. Så jag ringer till kontoret där hon jobbar för att tala om hur det ligger till. Vill inte ha någon press på mig nu. Fan, här skulle jag vara snäll och trötta ut min hund lite, och så händer detta!
Men precis när de svarar i telefon kommer Doris lunkandes mot mig. Vilken lättnad! Hon verkade lite trött och matt, och hela hunden är våt. Skulle gissa att hon varit iväg ganska långt.

Vi går tillbaka till jobbet och väntar på att de ska komma förbi och hämta henne. Tar ett bra tag för mitt hjärta att återgå till normala slag, jag är ju inte van vid att hon sticker, så jag blir så himla orolig när det händer (detta var tredje gången).
En stund efter vi kommit tillbaka kommer min kompis och hennes dotter och Doris går så glatt med dem på promenad. Hon tittar inte ens över axeln mot mig, utan tycks tycka det är helt naturligt att gå med främmande människor! I Doris värld verkar det inte hänt något speciellt idag….
Ja, vad säger man…. Dagarna som Doris matte är då inte händelselösa 😉

Nästa sida »