mars 2010


Efter att ha varit instängda på jobbet hela helgen fick Doris och jag en efterlängtad långpromenad igår. Extra trevligt att vi fick med oss Dexter med matte Kristin till Tjolöholm. När vi svängde in på parkeringen ökade det på med regnet, men som tur var upphörde det efter en stund. Nu hade all snön smält bort, vilket gjorde det betydligt lättare att gå. Och hundarna kunde springa runt. Och jösses vad de racade. Dexter är ju så jäkla snabb och han kommer upp i hög hastighet med en gång. Från noll till hundra på en sekund. Då gäller det att hålla sig ur vägen 😉 Syntes tydligt på hundarna att de verkligen njöt av att få vara ute i skogen på långpromenad, att de fick springa lösa och busa och nosa.

Återigen en taskig mobilbild. Jag får ta med den riktiga kameran nästa gång så ni får se på en bra bild hur fin Dexter är

Men lite lerigt var det på sina ställen och Doris skulle gräva lite varstans, så det var en väldigt grisig liten pinscherfröken jag hade med mig hem. T.o.m inne i öronen hade hon smuts. Suck. Så det fick bli bad för hennes del när vi kom hem.

Sen hade jag kurs igårkväll. Några av mina elever hade frågat om jag inte kunde ta med Doris någongång och igår var det dags. Hon skötte sig jättebra och charmade alla. Men efter fikat var hon som en igel på mig, så fort jag rörde mig var hon ett halvt steg efter. Så rädd att jag skulle lämna henne där. Så hon var bra glad när hon fick följa med hem sen. Hon gick direkt och la sig, helt slut. Och imorse gick hon inte ur bädden förrän hon hörde att jag tog på mig jacka och skor. Härligt med trött hund 😉

Doris har varit ganska busig sista tiden, varit flera gånger upp i min säng och härjat! Hon vet mycket väl att hon inte får vara uppe i möblerna, endast gästsängen har hon fått ok att vara i. Jag har kört med ”lugn och bestämd”-varianten och i stort sett inte tillrättavisat henne utan bara sagt till henne att hoppa ner. Vilket hon då gjort. Så igår när jag var i köket och lagar mat, fick jag återigen en sån där känsla (som jag då fått alldeles för ofta sista tiden….) att det var något som var på gång. Går in för att kolla om lilla fröken återigen är i sängen, men nej…. Denna gången sitter hon i soffan. Såg så roligt ut, hon sitter verkligen käpprakt och när jag kom in i rummet börjar hela hunden skaka. Ha ha. Inte av rädsla såklart, jag har aldrig och kommer aldrig att skada henne och det vet hon, men av upphetsning till följd av olydnad. Hade nästan lite svårt att hålla mig för skratt, det såg så dumt ut. Jag lovar, hade hon kunnat hade hon suttit där och fnissat hysteriskt! Men hon hoppade direkt ner när jag sa till henne.
På ett sätt kan jag förstår att hon hoppade upp i där, hela soffan badade i sol och hon är en riktig soldyrkare. Så hade jag missat att dra upp persiennen i gästrummet så där var det skugga. Men det var ju lätt åtgärdat och när jag släppte in solen där hoppade hon direkt upp i gästsängen och la sig. Helnöjd! Tyckte jag var lite gulligt och bra gjort av henne så hon fick faktiskt ett ben. Kanske inte det smartaste att göra när hon trots allt varit olydig, men va fan…… man kan inte lyckats jämt! 😛 Vad var det nu Fredrik Steen brukar säga? Ja just det: fråga dig själv varje dag: är min hund imponerad av mig? Kan nog ärligt säga att svaret blir nej för min del……varje dag! Fniss

Igår var det fullbokat schema, tvättstugan på förmiddagen, sen promenad med Camilla & Mindy vid två-tiden för att avslutas med våfflor hemma hos Annette & Cilla lite senare. Så var det tänkt i alla fall. Men som alla vet blir det ju aldrig som man tänkt sig 😉 , utan Camilla ringde och var sjuk. Synd, jag hade verkligen sett fram emot att träffas, det var så länge sedan. Men det är ju inget att göra något åt, det får bli en annan gång…
När jag sms:ade Annette och berättade, blev det promenad med henne och Cilla på Tjolöholm istället. Himla skönt att få komma ut i naturen och gå en sväng, men jösses vad blött och tungt det var att gå där. Jag föreslog att vi skulle vika in på Grevens runda istället, kanske det var mindre snö inne i skogen. Ha ha, fattar inte vad jag tänkte på, det blev ju bara att vi inte såg stigen istället! Men det är ju inte så lätt att gå vilse på Tjolöholm….. Vi har nog aldrig tidigare gått en så kort sväng när vi varit där, men det var så tungt att gå i all blötsnö så vi genade lite. Det var faktiskt riktigt skönt när vi väl kom tillbaka till bilarna, trötta och blöta ändå upp till knäna Både vi och hundarna. 😛

Det märks att det börjat töa! Underbart, men blött

Full fart på Doris, hon älskar att busa i snön

Som sagt, mycket vatten blir det nu när det äntligen snön börjat smälta bort.

Sen bar det iväg ner till Åsa för våfflor. Annette skulle inom affären och handla lite, men då jag var i lite toabehov åkte Doris och jag i förväg hem till Annette. Jag hade fått stränga order om att Doris inte fick leka med Cillas gosedjur! Det tar nämligen en hundradels sekund för Doris att slita sönder en tygleksak. Och det höll vi naturligtvis…..

…eller Doris kanske lekte liiiiite med ett av djuren! Men säg inget till Annette, tydligen är den där apan Cillas favorit… 😉

Sen blev det våfflor, mums. Provade lite nytt, dels blandade vi banan, kanel och honung. Det var gott, men favoriten blev äpplena stekta i smör, socker och kanel. Och glass till det! Himmelskt! God, vad vi åt! Riktigt våfflafrossande. Men det var vi värda, tycker jag.

Även hundarna fick lite gott. Men så klart fick de jobba för det. Så coolt med de här spelen som finns för hundarna, så jäkla fräckt när man riktigt ser att de fattar, när de kommer på hur det skall göras.

Gôtt när de kan samsas så bra, våra små busfrö!

Ha ha ha, kolla på Doris (längst bak). Två sekunder efter jag tagit denna bilden hade hon kört hela huvudet ner i påsen och slukade så många torrisar hon bara kunde innan Annette lyckades stoppa henne. 😀

Båda hundarna satt så fint, förutom att Cilla tittade åt ett annat håll. För att hon skulle vända huvudet mot mig sa jag ”Cilla”, då beslutade hon sig såklart att gå till mig istället Sen var det som omöjligt att få de tillbaka på sina platser…. 🙂

Igår skulle Cillas matte ut på egna äventyr på kvällen så lilla fröken fick vara kvar hos oss. Planerade att ta min långa runda runt stan, ca 9,4 km, med hundarna efter jobbet. På med långkopplet på Cilla och sen trädde jag på Doris koppel som en löplina på det. Brukar fungera jättebra. Men nu var det länge sedan hundarna gått såhär och man kan säga att den ena blev väldigt uppspelt och den andra ville in alls gå med när kompisen skulle gå med. Så hög svansföring på ena hunden och låg svanföring på den andra. Suck! 😉
När vi gått knappt halva rundan kände jag av att det var fredag och att jag jobbat en lång vecka. Plus att jag var trött på att hundarna sprang runt mig hela tiden och trasslade in mig i kopplet (kommer troligtvis aldrig bli mer än en hund i taget i mitt hushåll!!!!!), så jag vek av hemåt igen. Men vi fick ca 5 km promenad och då hundarna gått en rejäl sväng med sina hundrastare under dagen, var de bra trötta ändå. Båda gick direkt och la sig efter de fått mat, och sen var här så lugnt och still och tyst ända tills matte kom och hämtade Cilla strax innan tolv. Perfekt!

Inte det roligaste promenadstråket. Därför tar jag denna delen först, så har jag bästa biten kvar sen. Fast det blev ju såklart inte så igår….

Runt hela detta fältet gick vi, så över den blå bron som man inte ens kan skymta när bilden blev så liten. Den är strax under berget i alla fall.

För ca en vecka sedan ringde en av mina tygleverantörer och frågade om han fick komma förbi och visa vårens nyheter. Eftersom jag visste att han skaffat hund (som idag är ett år) sen han var här sist, utbrister jag såklart:
-Åh, tar du med dig hunden då?!
Jo, det skulle han göra. Kul, kul!
Så idag var det dags och han kom in med lite tygprover först och frågade:
-Vad händer om jag tar in honom nu? (dvs hunden som för övrigt heter Dennis)
-Det händer nog ingenting!, svarade jag. Om du bara kommer in med honom lös och sen bara kliver på och låtsas som inget så ordnar det sig. Doris är van vid att det kommer in andra hundar här.
Sagt och gjort, han hämtar hunden och inte var det några problem. Först blev båda hundarna överlyckliga och gjorde massa lekinviter. Men efter en stund tröttnade Doris och tyckte Dennis var lite väl ”på”, he he. Han for runt här som en tok, fram och tillbaka, fram med alla Doris bollar och busade för fullt. Men Doris kom bara och satte sig hos mig och tittade upp på mig med en oförstående blick. Ville inte ha mer snack med Dennis. Hon sa till honom när han blev för närgången, annars låtsades hon bara som om han inte fanns. Ha ha, sicken fjanta! 🙂 Men efter att han kissat inne två gånger kunde husse inte slappna av längre och gick ut med honom i bilen. Toppen, tyckte Doris och började fjäska för hans husse. Kunde ju vara att han hade något gott i fickan. Men det blev nitlott, haha.
Är lite osäker men jag tror att Dennis var en tibetansk terrier. Dock klippt! 🙂 Söt var han i alla fall.

Ja, Doris har blivit en riktig liten pisshund! Förut kunde hon hålla sig väldigt länge, om vi kom hem från jobbet vid halv åtta-åtta tiden höll hon sig till morgonen när vi gick vid sju-halv åtta tiden. Självklart gick jag ut med henne om hon kom och sa till att hon behövde, det hoppas jag ni förstår!
Så när jag flyttade för drygt ett år sedan började jag gå ut på en kissväng innan jag gick och la mig på kvällen, vid elva tiden. Tog inte lång tid innan jag märkte att hon vant sig vid det. Vilket naturligtvis är helt ok. Men nu får jag gå ut med henne två-tre gånger varje kväll! Oftast har vi bara varit hemma en timma innan hon sätter sig vid dörren. Och då har hon kissat femtioelva gånger under vår promenad (det har hon alltid gjort, fröken revirmarkerar nämligen!). Och då tycker jag det är konstigt att hon behöver ut igen så snart efteråt! Men hon behöver verkligen kissa, hon sitter en lååååååång stund. Samma under dagen, innan höll hon sig tills mamma kom någongång mellan ett och tre på eftermiddagen. Och de dagar mamma inte var här, kom Doris först vid fem-tiden och sa till att hon behövde gå ut. Men nu kommer hon vid elva-tolv och vill ut och kissa….. Jag tycker inte hon dricker mer än vad hon gjort tidigare, så konstigt är det!
Tycker faktiskt att hon är väl ung för att börja med detta. Hon fyller ju bara sex år till sommaren! Nog borde hon kunna hålla sig längre? Kan det var jag som vant henne vid tätare kissrundor….? Jobbigt är det i alla fall! Några råd?

Mellan kisserundorna är hon dock avslappnad! Kolla stilen, jag får ont i nacken bara jag ser hur hon ligger! Knasiga pisshund! 🙂

Igår smet jag och Doris lite tidigare från jobbet och tog en promenad istället. Häromdagen kom jag på att det var väldigt länge sedan vi var i rastgården, och igår passade det fint att gå dit. Från jobbet har vi en promenad på ca två kilometer dit, så fick hon springa och nosa lite där och sen gick vi en annan väg hem. Trots att det smält ganska mycket sista tiden, är det en hel del snö kvar här. Det är i stort sett bara barmark på gångbanorna. Men Doris hade kul ändå i rasthagen, sprang och busade och hade sig. Så söt 🙂

Nästa sida »