februari 2010


Åh, äntligen verkar det som våren är på väg! Underbart. Jag längtar efter att gå i skogen igen. Visst, Doris och jag går i skogen nu med, men det är inte riktigt samma sak. Det är inte samma rofyllda promenad som när det är barmark, när träden börjar slå ut och när fåglarna kvittrar, när vindarna börjar bli ljumna och man kan ta med fika och sitta i solen och njuta. Jag längtar…..
Det gör mig inte ens något att det är hur blött och slaskigt som helst nu när det blivit någon plusgrad, står jag gärna ut med några dagar. Ska arbeta några timmar nu, sen får det nog bli en långpromenad med Doris. Ha ha, där är en som inte tyckte det var kul imorse när vi gick ut och snön var borta från trottoaren. Inge mer hoppande och skuttande, och inge mer gå på framtassarna. Hela tiden ville hon gå bredvid trottoaren så att hon gick i värsta snödrivorna. Knashund, hon sjönk ju ner flera decimeter, det gick ju hur sakta som helst 🙂

Igår var Cilla här, fredag vet ni, och jag fortsatte min kamp om ett bra kort på lilla yrvädret. 🙂 Denna gång var det två som jag tyckte blev hyfsade, fast den översta här hade blivit bättre om hennes höft inte varit synlig bakom huvudet….. får nog köra det genom photoshop! 😉 😀

Annonser

Igår eftermiddag hade jag ett möte med min nya revisor, skulle bl a lämna in bokföringspärmarna och går igenom lite med henne. Men så hade det ju snöat så väldigt mycket under de senaste dagarna och jag hade ju inte skottat fram bilen. Och inte hade jag någon lust att göra det heller! 🙂 Äsch, tänkte jag, jag går bort istället. Det är ju bara ett par pärmar att bära. Men man jag är ju lite lat samtidigt, kände inte för att gå fram och tillbaka till andra sidan stan för att sen gå ut en långpromenad med Doris när jag kom hem. Så jag ringde revisorn och frågade om det möjligtvis skulle vara okey att ta med hunden. Hon var väldigt tveksam först, nja, vad var det för ras, det var väl inte en kamphund osv.
-Ha ha, nä, sa jag. Det är en väldigt glad och fjantig liten pinscher.
Jo, ja, det var okey, hon fick följa med.
Så långkopplet på Doris och sen bar det iväg. Oj, vad hon njöt och hade roligt. Precis som hon fattar att vi ska gå långt. Fast det var nog inte så långt som jag trodde. Mätte på hitta.se och det var bara 2,7 km en väg. Kändes längre. Kanske för att jag gick och bar bokföringspärmarna i ryggsäcken…. 😉 Och på hitta.se stod det att det skulle ta 26 minuter att gå…… Jag kan bara gå ut ifrån att det inte var uppmätt när det var 50 cm snö! 😀
Hur det gick när vi väl kom fram? Jo, det tog ungefär 1,5 minut, sen hade Doris totalt charmat alla på det kontoret! Hon hittade en ny kompis, så hon struntade i mig och var hos honom på hans kontor istället. Letade inte upp mig förrän han skulle gå hem efter ca 1 timma! De hade busat och lekt och delat en banan de två, tror jag det att Doris gillade honom: BUS OCH MAT! Ha ha. Sen traskade vi hemåt igen och det var en trött pinscher jag hade i går kväll. Det var för övrigt en trött matte också. Gick och la mig halv tio igår! Så kan det gå när man sitter uppe tills tjugo i tre en söndagsnatt och kollar på film 😉

Charmigast i heeeeeela världen

Helt otroligt vilken vinter vi har i år! Jag kan förstå att barnen tycker det är toppen! Själv tycker jag att det kan räcka nu, ha ha. Så här såg det ut hemma imorse, de hade plogat bara några minuter innan. Och det snöar än, tar visst aldrig slut. Kan inte annat än klaga på plogningen i Kungsbacka, helt katastrofalt! Det är otroligt moddigt och svårframkomligt inne i stan, och har varit hela vinter. det gäller både kör- och gångvägarna! Skämmes!

Tror aldrig jag har längtat så mycket till våren som jag gör i år. Jag längtar till att kunna gå långa skogspromenader med Doris, jag längtar till årets första fika utomhus, till att bokskogen ska slå ut, till att gå långpromenader vid stranden, till att åka ut och sitta på klipporna och höra havet klucka mot stenarna. Kort sagt så räcker det med snö och kallt nu. Jag struntar i hur glad och lycklig Doris blir varje gång det snöar. 😉 Jag vill ha vår!

… händer inte mycket här för tillfället! Matte har nog fått en liten svacka i väntan på våren! Fasiken, man törs ju knappt dra upp persiennerna på morgonen för fasa att det kommit ännu mer snö! Vi ska visst få 50 cm snö fredag/lördag nu! Hua. Jag vill ha våååååååår. Doris däremot är överlycklig över snön! Vi fortsätter såklart vår ”gå på händerna”-träning. Och stundtals går det riktigt bra. Ett tiotal gånger har hon faktiskt gått på framtassarna när jag frågat om hon kan gå på händerna! Ska se om det blir såpass väder så jag kan be Selma filma det när hon kommer på besök imorn 🙂

Härom dagen hade jag några dunplymåer som jag skulle fylla på dun. Ett sådant jobb man inte tycker är speciellt roligt, eftersom man har dun överallt efteråt! Och jag menar verkligen överallt! Doris tyckte det var jätteroligt med alla små fjädrar som flög omkring här. Hon jagade dem och busade och hade sig. Men sen upptäckte hon att de fastnade på henne och då var det inte lika roligt längre, ha ha ha. Eländigt blev det!

Matte ta bort dem dumma fjädrarna!

Idag kom Doris, för första gången i år, in till mig och ville ligga i en solfläck! Hade liksom inte tänkt på att hon inte gjort det på hela vintern, slog mig först när hon kom tassandes idag. Och då fick jag en så stark känsla av att våren snart är här, fråga mig inte varför. Snön ligger djup utanför dörren och termometern kryper ner mot -15 grader, men snart, snart är våren här. Hoppas jag! 😉
Lilla Doris har sån jäkla pli på mig att det räcker att hon sätter sig på golvet och tittar bedjande upp på mig. För nu står solen så lågt att den efterlängtade solfläcken inte kommer på golvet utan en bit upp på väggen. Men vad gör det när man har en matte som genast rusar och hämtar tre dynor och stamplar de ovanpå varann så att prinsessan Doris kommer upp i lagom höjd för att njuta av den tidiga vårsolen! Nä, vadå skämmer bort hunden! Nu förstår jag inte alls! Ha ha.

Vissa vet att njuta

Hon är ju för skön, jag står max 1 meter från henne och skjuter stolsitsar. Det smällar som fan och jag tycker det låter mycket trots att jag står med hörselskydd på mig. Men Doris ligger bara på sin hög med dynor och myser. Oljudet tycks inte bekomma henne ett dugg!

Vägde Garion igår kväll. Han hade gått upp lite till, nu väger han drygt 3,1 kg, vilket innebär att han ökar nästan 100 gr på en vecka. Så skönt! Men ni ska inte tro att han äter maten jag köpte till honom. Nä, nu ska han minsann äta Gildas allergimat! Nu tycks det inte vara några som helst problem att få ner den! Suck, knaskatt! Göra sig märkvärdig! 😉

… jag tycks verkligen kommit i en bloggsvacka. Det var ju inte riktigt meningen 😉
Känner att jag har inte så mycket ork just nu, därför händer det inte så mycket. Vi går bara våra promenader, Doris och jag. Naturligtvis fortsätter jag att uppmuntra henne att gå på framtassarna. Inte en enda gång på gårdagens kvällspromenad dock. Men minst tio gånger på dagens morgonpromenad. Och det verkar som om hon börjar sätta ett samband mellan klicket och vad hon gör just då. Sakta, men säkert. Och jag håller med, Sofie, det hade varit himla kul att ha det på film! Få se om jag kan få till det till helgen. Det är nämligen fortfarande liiiite för mörkt båda våra promenader (mittpådagen-promenaden tar ju min lilla mamma hand om).

Under tiden får jag bjuda på en bild på en något lugnare Doris. Nyvaken och fin! 🙂

Doris tycker att det är väldans roligt med all snön. Hon känner någon doft underst i någon snödriva och kör ner halva kroppen i snön för att komma åt skatten. När hon funnit den kommer hon tillbaka till ytan med snö överallt och man ser tydligt att hon är så lycklig. Och så många goa dofter som stannar kvar så mycket längre när det ligger snö på marken. Rätt som det är kommer hon till någon liten fläck som luktar extra gott, då blir hon så himla roligt. Hon hoppar och skuttar på stället, hon ålar och vrider sig och hon går på händerna. Eller på framtassarna som ni säkert förstår. Med bakbenen rätt upp i luften! Ser så himla roligt ut. Det där tänkte jag försöka spinna vidare på. Så fram med klickern. Men hon är ju så snabb, man hinner ju knappt reagera förrän det är över. Bara två gånger lyckades jag klicka när hon går på framtassarna och båda gångerna har hon varit så inne i sin egna värld att hon inte ens hört att jag klickat. Men så….. strax innan vi kom fram till jobbet i morse, upptäckte hon en ny ”hoppisochskuttis”-fläck. Så åkte bakbenen upp i luften, jag klickade…och hon hörde! Hurra. Nu behövs vara några gånger till för att hon ska komma på vad det är hon gör som ger ett klick. 😉 He he, säkert!
Vore ju himla coolt med en hund som ”går på händer”. Bara det att nu vet jag ju inte om jag skall fortsätta längta efter våren, eller om jag ska längta efter att snön ligger kvar så vi kan träna vidare…..

Nästa sida »