januari 2010


… nu var ordningen återställd. Hämtade hem Garion i morse. Så skönt, det stämmer liksom inte när man inte har alla sina djur hos sig. Saknas en är det otroligt tomt. Trots att man har de andra två hos sig.

Misstänkte att Doris skulle bli lite uppspelt, så jag tog Garion och lämnade Doris när jag gick från mamma. Gilda har nog saknat lillpojken för hon har gått och jamat och haft sig mycket. Och det brukar hon inte göra.
Gick bra när vi kom tillbaka hem, Garion sprang naturligtvis några varv och kollade läget. Och Gilda sprang naturligtvis efter med nosen upp i gumpen på honom! Han luktar ju lite annorlunda nu, kommer nog ta ett par dagar innan han luktar som vanligt igen. Så där underbart gott som bara han luktar.
Vägde honom också, nu väger han 3 kilo exakt. Så han har gått upp 300 g sen jag lämnade honom, men har ytterligare 300-400 g kvar upp till den vikt han brukar ligga på. Men han tycks äta torrfodret så det ska nog ordna sig. Puh!
Så får vi se hur det funkar att ha olika foder till två katter…… 😛

Vägde Garion i går kväll igen, bara för skoj skull. Då hade han ökat 52 gram i vikt sen morgonen dagen innan! Och han verkar gilla torrfodret jag köpte till honom. Så skönt! 😀 😀

Tänkte uppdatera er om hur det går för lilla Garion. Han har nu varit hos mamma i fem dagar nu och sakta men säkert verkar han må bättre. Han är inte pigg på att äta torrfoder, trots att jag tagit med lite av det gamla fodret. Som det gått alldeles utmärkt att äta tidigare, men inte nu minsann… fjant! 😉 Så han har fått blötmat och efter någon dag började vi bland i lite torrfoder för att öka mängden efter hand. Första gången vi blandade i torrisarna, gick han fram till skålen, stack fram nosen och luktade lite så vände han på klacken, öh….tassen och gick därifrån! Sicken snobb, va! Men efter någon timma var skålen tom. Och det verkar som han vill äta nu för han kommer springandes i full fart när det är mat på gång, och jamar för full hals. Jag tror att han helt enkelt inte gillade den nya allergimaten jag köpte och bara slutade äta! Jag hade tagit med av det gamla fodret till honom, men nu började jag fundera på om det kanske blivit gammalt eftersom han inte ville äta det heller. Så igår var jag och köpte nytt. Tog en för mig ny sort, har inte jättestort förtroende för RC längre måste jag erkänna, så jag valde bort det. Vi får se om han tycker om det nya fodret och hur han mår av det.
Jag vägde honom igår och då hade han ökat i vikt till 2,95 kg. Det är ju alldeles underbar, att han ökat såpass mycket i vikt på bara fyra-fem dagar. Och man kan t.o.m känna det på honom. Man känner fortfarande höfterna och ryggrad tydligt, men inte alls så som det var i torsdags.
Mamma var så gullig när jag pratade med henne igår, vi pratade om att han blivit bättre och ökat i vikt. Så säger hon:
-Men det är väl lika bra att han stannar en vecka till, tycker du inte det? Jag menar, han borde väl bli lite bättre innan han får komma hem!
Ja, tjena! Mysigt med sällskap eller, mamma? 😉 Nä, jag ska vara snäll, det är underbart att andra människor är så måna om mina djur och tycker om dem! Och visst har hon rätt, jag tycker också att han ska bli bättre och äta upp sig ytterligare innan han kommer hem. Men jag saknar honom så! Trots att jag har Gilda och Doris hemma är det så fruktansvärt tomt utan honom.
Och jag tror Gilda saknar honom också! Hon har blivit väldigt kelig nu. Och hon har börjar ”prata” mycket! Nu är det hon som sitter preciiiiiiis innanför dörren när Doris och jag kommer hem, det var annars Garions grej. Nåja, de mår bra båda två (eller alla tre, rättar sagt) och det är ju huvudsaken.

Och Matilda: över sju kilo! O M G. Är han verkligen hälften bondkatt och hälften somali? Är det inte så att Majken varit ute och slarvat med en Norsk skogskatt, och så skyller ni på stackars, oskyldiga, söta, lilla Garion! Fniss 😉

För ett drygt år sedan upptäckte vi ju att Gilda hade en foderallergi (de inläggen kan ni läsa f.o.m 15 december 2008) och bytte då till allergimat, såklart! Och det måste ju båda katterna få, går ju tyvärr inte att få dem att förstå att de ska äta ur olika matskålar. Hade annars varit bra 😉 Och Gildas allergi har blivit bättre, pälsen har kommit tillbaka och hon har ökat i vikt. Men….värre är det med Garion. Han tycktes inte alls komma överens med den nya maten. Eftersom allergimat är väldigt dyrt, har jag köpt den billigare sorten, dvs Royal Canin. Fast med tanke på att det är RC de fått hela livet kanske det inte var så smart tänkt, men som sagt den är väldanst dyr! Men efter ett tag reagerade jag på att det var så mycket spyor jämt. Och fler och fler blev det. Ok, katter spyr! Det vet jag med, men nu var det varje dag. Och innan julen som precis varit, var det flera gånger om dagen. Upptäckte även att Garion började bli väldans mager, så jag misstänkte att det var han som låg bakom alla spyorna. När jag var upp och vaccinerade katterna i mellandagarna passade jag på att köpa Hills allergifodet istället (340 kr för 2 kg, yeah hurra! Suck. Vad gör man inte för de små liven? 😉 ). Och nästan direkt slutade det med spyorna. Tror det varit två spyor sen dess, bytte foder 29 december. Och det är ju jättebra! Men…Garion går inte upp i vikt och han blir mer och mer apatiskt. Igår skulle jag leka med honom och han rörde inte en fena! Satt bara och tittade slött på fjädervippan. Inte likt honom, han brukar rivstarta på en hundradels sekund! Försökte även ge honom lite godis, han älskar Doris hundgodisar. Men han ville inte ha! Funderade på om lilla killen kanske var förstoppad….. Svårt att upptäcka när man har två katter som nyttjar samma toalåda.
När jag vägde katterna innan vaccieringen vägde Garion 3,3 kg, när jag vägde honom igår vägde han 2,7 kg! Han har gått ner över ett halv kilo på tre veckor. Inte bra!
Jag har även märkt att han inte vill kela längre! Kommer knappt ihåg när han gosade ner sig med mig i soffan senast eller kom upp i sängen och mös på morgonen. Saknar ju det! Han vill bara ligga i Doris biabädd vid elementet hela tiden. Precis som han fryser.
Imorse stängde jag in Gilda i sovrummet och gav Garion lite blöt mat. Och det åt han, men ytterst lite. Inte alls så mycket som han vanligtvis brukar äta av blötmaten. Eftersom jag är borta minst 12 timmar om dagen och jag inte ville lämna honom oövervakad så länge, jag tog med honom till mamma så får han vara där några dagar. Och så kan vi ha koll på vad som händer i lådan, om det händer något där (Gilda fick vara kvar hemma). Plus att han kan få ett annat foder, det är ju inte han som är allergisk!

Nu har det gått ca sju timmar och jag pratade precis med mamma och hon sa att det var en otroligt kelig katt hon hade hemma hos sig. Öh, ok, det var ju bra. Han hade även varit på lådan och gjort både det ena och det andra. Också bra! Då var han inte förstoppad iaf. Så får vi se om han äter ordentligt också. Annars får det bli ett veterinärbesök, han måste gå upp i vikt och få lite ork tillbaka. Mattes lilla myspojke. Tänk om de kunde prata och berätta vad som är fel….. vad mycket oro det hade sparat. Och så mycket tidigare man hade fått klart för sig att var något som inte stämde och kunde göra något åt det innan det gick så långt!

Även små katter tycks behöva ljusterapi på vintern….

Idag har Doris och jag varit på promenad med Wilma och hennes husse och matte. Himla kul, tycker det var väldigt länge sedan vi träffade dem sist. Känns som det är minst förra året vi träffades 😉
Efter att Doris städat upp lite skinka och äggskal som låg utanför soptunnan vid bostadshuset som ligger precis vid parkeringen, bar det iväg. Av någon anledning hade spårkartan som brukar sitta där plockats ner, så det fanns ingen information och vilket spår som hade vilken längd, men vi valde det röda spåret som jag har för mig är 6 km.

Wilma är så duktig på att klättra upp på allt möjligt, stora stenar och trädstammar och grejer.

Fick hon något där uppe på stenen? Något ätbart? Vill med ha!

Det var skön temperatur, nu börjar det krypa upp mot nollan igen. Men det var lite kallt när vi satt och fikade. Speciellt Doris frös så hon satt och skakade. Idag skulle hon minsann gå mycket på upptäcktsfärd på egen hand. Fler gånger var hon så långt borta så vi fick vänta en bra stund innan hon hann tillbaka till oss när vi kallade. Dumma hund, visst får hon gå långt ifrån, men det får väl ändå finnas måtta vi vilka friheter man tar sig! 😉 Kan också meddela att hästhagarna runt just detta spår är idag fria från hästbajs. Allt ligger nu i Doris mage! 😦 Fattar inte hur det kan vara gott, urk!

Klättermusenhunden WIlma

Det verkar som Doris fått tillbaka sin rädsla för hästar. För två år sedan fick hon en lite kyss av ena bakhoven av grannens häst nere vi stugan. Sen kunde jag knappt få henne att gå förbi hästhagen resten av den sommaren. Men förra året hade hon helt glömt bort det där, ibland är det bra med en hund som har kort minne….. Men idag var hon väldigt tveksam till att gå förbi stallet som man passerar ungefär halvvägs. Fast kanske inte så konstigt, det var visst lunchdags och alla hästarna var ute och stod längs stängslet och väntade på sin mat. Vi får se hur hon beter sig nästa gång vi passerar en häst…..
Wilma tycktes inte tycka de var speciellt farliga dock. Hon var lika pigg och glad som alltid. Fin i sin röda lilla tröja. Man blir så kall om magen när man har korta ben och det är mycket snö. Hon är så söt, lilla busWilma.

Tack för en trevlig promenad, som vanligt! 😀

Hade precis en kund inne på verkstan som hade tre mindre barn med sig. Inte vet jag, de kanske var fyra-fem år gamla. De var i alla fall i ”fullt ös, medvetslös”-åldern och Doris gjorde såklart succé. Och så kommer då frågan:
-Vad heter hunden?
Jag, som är mitt upp i ett samtal med deras mamma, svarar lite över axeln:
-Hon heter Doris.
-Va, heter hon Godis? GOOOOOODIS, KOOOM!

😀

Åh, efter att ha varit utan både telefon och internet i två dagar har jag åter kontakt med omvärlden. Trevligt. Det var så mycket jag skulle kolla på nätet när jag inte hade någon uppkoppling, men så fort det funkade igen hade jag glömt vad det var! 😛 Konstigt att man känner sig helt vilsen när man inte kan surfa och maila och ringa som man vill. Tänk om man missat något kul! 😉

Det har dock inte hänt så mycket här sen sist, men vi har bl a varit på promenad med Dexter och hans husse igen. Orkade inte släpa med mig kameran, så det får bli lite mobilbilder…. Även denna gången gick vi i Kungsbacka-skogen och utforskade stigarna där. De är så roliga hundarna, så länge de är kopplade drar de som tokar och skall gå först! I alla fall före den andra hunden. Men så fort de får springa lösa verkar de inte bry sig om det längre. Knashundar! Men de funkar fint ihop Dexter och Doris, vilken såklart är jätteskönt.

Först lekta vi lite med Dexters frisbee vid vattentornet

Sen fortsatte vi vår promenad, än befinner vi oss på en av de större spåren. Ser ni att Doris har nya täcket på sig? Jag har sytt om det lite, så nu sitter det perfekt!

Så in på en av stigarna där bara några få personer gått innan och trampat upp ett spår i snön

Vi var ute i ca två timmar och det var en mycket trött pinscherfröken jag hade med mig hem. Det var ganska mycket snö inne i skogen så jag kan tänka mig att det var ansträngande för henne att hålla Dexters tempo. Hon är ju inte lika stor som han är och har inte alls lika höga ben.
Annette tittade förbi en snabb sväng och när hon kallade till sig Doris för lite kel fick hon bara en djup suck till svar. Ha ha, Doris orkade inte ens lyfta huvudet och låtsat att hon var intresserad, så trött var hon! 😀
Perfekt!
Sen på kvällen åkte vi in till Selma och Saga på lite isländsk julmat. Mums, gott var det. Doris fick märgben så hon hade också lite fest. Tror nog Doris var väldigt nöjd med denna dagen. Och matte med.

Nästa sida »