Nillas blogg

I helgen har vi varit nere i stugan. Jag hade hoppats på att det skulle varit strålande solsken, men ändå lite kyla i luften. Ni vet sånt där underbart höstväder. Hade planerat att vara ute hela dagen och kratta löv. Jag älskar att kratta löv. När det är fint väder, vill säga! 😉 Men det var bara busväder hela helgen, visserligen mysigt det med, men jag hade nog behövt lite sol.
Doris och jag skulle ta en långpromenad, hade t.o.m bestämt att hon skulle få vara lös. Hon är sällan det där nere (på promenaderna vill säga. I trädgården är hon naturligtvis lös) för det är ganska mycket vilt därnere och då får liten pinscher kola i öronen och hör inget! 😦 Men så fick jag hört att det var jakt på råbock och att det varit mycket skjutande i skogarna i det sista. Och då vågade jag inte släppa henne. Inte så att de skulle skjuta henne, men hon kan ju bli rädd och få panik och dra! Så det fick bli långkopplet. Gick ju bra det med.
Passerade en hage på väg hem och tydligen var det läbbigt med kor! Men kor är ju nyfikna djur, så de följde oss hela vägen. Oj, oj, oj då kan jag säga att det var fart på små pinscherben, he he. Fjanthund! 🙂

Gäller att hålla sig på säkert avstånd…. 😉

Vi gick genom lite brännässlor, Doris brukar inte reagera på det, men denna gången var hon helt full av bölder på benen när vi kom hem. Såg ut som det varit värsta mygginvasionen. Och eftersom Doris får N Ä S S E L F E B E R (infon finns längst ner på sidan) var jag lite orolig att hon skulle svälla upp som en ballong. Vanligtvis brukar det bli av bett, men jag visste ju inte om hon gått genom gräs där det funnit små djur som bitit henne eller om det var nässlorna. Så jag tryckte i henne medicin ifall ifall. Eller tryckte i henne gjorde jag ju inte. Så skönt med hund, man lägger tabletterna på ett fat. Har på lite smör, eller nåt annat mumsigt. Säger varsågod. Tabletterna är borta! Annat är det med katterna 😉

På söndagen åkte vi en sväng ner till stranden. Nu fick stumpan vara lös och busa. Som alla hundar älskar Doris stranden. Och vem gör inte det?

Om ni undrar varför hon har reflexvästen på sig är det för att hon gärna springer låååångt från matte när tillfället ges. Och jag ville lätt kunna hålla koll på henne.

😀

Igår eftermiddag var jag iväg och tittade på ett jobb på Landvetter flygplats. Jösses, tyckte inte det var så länge sedan jag var där men kände knappt igen mig vid infarten. Massa nya byggnader. Helt klart reser man för lite när man inte känner igen sig när man kommer till flygplatsen 😉
Och så av med alla grejer när man ska genom säkerhetskontrollen. Naturligtvis piper det när jag går igenom!
-Du får ta av dig skärpet, det är mycket metalldetaljer på det, säger säkerhetsvakten bestämt.
Så det blev att stå inför folk och dra ut bältet ut hällorna. Och hoppas på att det var det som orsakade pipet så att jag skulle slippa fortsätta min strippning. Det var ju en hel del metalldetaljer på byxorna jag hade på mig också…… Puh, tack och lov slapp jag ta av dem med! 🙂

När jag nu ändå var i trakterna passade jag på att köra en liten bit till och hälsa på en kollega. Skönt nu när det blivit lite kallare, för då kunde jag ha Doris med mig sittandes i bilen när jag var inne och tittade på jobbet. Och det var ju dåligt väder också, så ingen risk för överhettad bil med andra ord. Eftersom jag vet att de har en hund, valde jag att låta Doris sitta kvar i bilen medan jag talade om att jag kommit, även om hundarna träffats tidigare och det gått hur bra som helst. De har en E U R A S I E R och när jag närmade mig såg jag denna gigantiska hårboll ligga och fläka ut sig utanför dörren. Magen i vädret! 😀 Tydligen var han långt borta i drömmarnas land för han hörde inte att jag kom förrän jag var ganska nära, trots att jag gick på grusgång…. Och jösses vilken reaktion det blev. Han for upp och skällde som en tok, ha ha ha. Gubben! Tänk om man kunde haft hunden liggandes utanför dörren, helt säker på att den skulle stanna där! Lita avis blir man. Han är jätteduktig, går ingenstans och bryr sig inte om när folk går på vägen utanför, inte ens om de har hund med sig! Herregud, det hade aldrig gått med Doris!
Det gick bra med hundarna även denna gången, inga problem alls. Jag gick bara och släppte ut Doris ur bilen, och de sniffade på varann lite. Som om: jaha, det var bara du, sen var det inte mer med det Sist vi var och hälsade på dem gick vi en promenad i skogen och jag fick Toke’s matte att släppa honom med motiveringen att Doris inte skulle springa iväg och då skulle knappast Toke sticka heller. Och det var ju roligare om båda hundarna fick springa lösa. Det tog ungefär en och en halv minut innan min hund fick upp ett spår och drog iväg i världens fart! Och drog Toke med sig! Båda hundarna borta! Nu ordnade det sig till slut och båda hundarna kom lyckligt hem igen, men roligt var det inte.

Så underbart att se Toke nu, han hade lite otur med det hem han först kom till från kenneln. De var väl inte så snälla mot honom. Så när han kom till sitt nuvarande hem var han väldigt rädd och nervös, tyckte allt var hur läbbigt som helst. Och nu är han trygg, stabil, lugn, självsäker, snäll och alldeles, alldeles underbar. De har verkligen gjort underverk för den hunden, gjort hans liv bra. Det är så härligt att se honom nu, det är en otroligt skillnad. Och så är han ju så sööööt, eller hur.

Tack Eva-Lena och Toke för trevlig fika- och pratstund

Efter att ha fått i mig lite frukost och legat på soffan och latat mig en stund, fick jag lite ny energi igår. Och det såg ut som det skulle sprick upp, solen hade t.o.m. tittat fram några gånger. Så jag bestämde mig för att trots allt ta en sväng till Rigortorpet för den planerade promenaden. Orkade dock inte släpa med mig kameran (hmm, verkar som jag aldrig orkar det numer….) så det fick bli halvtaskiga mobilbilder.
Var framme vid torpet vid ett-tiden och eftersom jag inte riktigt visste om jag hade ork och lust (hade värsta huvudvärken) att ta milen, valde jag att börja med femkilometaren. Om det nu var så att jag hade massa energi kvar när jag kom till den punk där den gick ihop med de andra lederna, kunde jag ju bara välja att gå över på det spår som är 4,5 km. Och på så sätt få en sväng på ca 7-8 km.
Men när vi kom till den punk där man kan välja att ta den grönvita avslutningen på milen, valde jag att gå den. Dels därför att det mulnat på lite och dels därför att jag inte gått just den leden tidigare. Den ”riktiga” avlutningen på den led jag gick, visste jag slutade i myr-liknande terräng. Vilket innebär våta fötter med de skorna jag hade på mig. Gör i och för sig inte så mycket när man bara ska hem direkt, men det är ju alltid trevligare att vara torr om fötterna 🙂
Detta, för mig nya spåret var perfekt i mitt tycke! Gillar att gå på en smal, men tydlig stig. Sista biten innan vi vek av på detta spåret är ju på en grusväg och där är inte alls lika mysigt att gå. Plus att Doris tycks tycka att man ser ju så långt både bakåt och framåt här, så det gör väl inget att jag går låååååångt framför dig, matte? Och jag vill helst inte ha henne längre än ca 20-30 meter ifrån mig. Är det på en stig i lite kuperad terräng, håller hon sig närmare. Annars skötte hon sig bra igår. Det var vid ett tillfälle, på grusvägen, där hon tycktes få upp någon doft som var lite intressant. Då blev hon ganska stissig och ville inte riktigt lyssna. Så då blev hon kopplad och fick gå fot en stund och så vi tränade lite och så. Sen var kontakten bra för lösspringande igen.

I början av spåret

Tog första vätskekontrollen vid en sjö.

Så här gillar jag att gå. Det är en stig, så man inte går vilse, men det är ändå så man får gå i terräng.

Grusvägen. Här är faktiskt mycket jobbigare att gå, för stenarna är så olika stora att risken att vricka till vristen är stor. Som ni ser var det inte precis strålande solsken och klarblå himmel….

Åh, matte, är du inte klar med att ta kort snart? Måste jag stå och vänta på dig? Jag vill ju springa. Helst fort, fort, FORT! Suck!

När vi hade gått en bit in på det andra spåret och började närma oss torpet igen, kom det några droppar. Men det avtog innan vi kom tillbaka till bilen. Och vi hann halvvägs hem innan himlen öppnade sig och det kom en rejält skur. Men då hade vi ju redan gjort var dagliga motion och satt torra och varma i bilen. Skulle bara in de få meterna från bilen och in i lägenheten. Ibland får man ha tur.

Igår såg jag för första gången att alla tre djuren låg i samma säng! Det har jag aldrig sett innan! Garion har ju någon gång legat i gästsängen samtidigt som Doris, men det är länge sedan det med. Och naturligtvis brukar Gilda och Garion ligga på min säng samtidigt. Men alla tre på gästsängen! Nä, detta var första gången jag sett det. Kul, tycker jag. Jag tror faktiskt inte att jag har lyckats fånga dem alla tre på ett och samma kort tidigare.

Garion närmast, Gilda längre ifrån och så skymtar Doris innanför Gilda, man ser nästan bara nosen 🙂

Gilda och Doris

Hade ju planer på att gå en långpromenad vid R I G O R T O R P E T i helgen. SMHI hade ju lovat vackert väder både lördag och söndag. Hade tänkt gå igår, skulle bara tvätta fönstren först……. Men de var så smutsiga att det blev att ta mellan också, annars kunde det lika gärna kvitta. Naturligtvis tog det så lång tid att jag inte kände att jag hann åka iväg och gå långis eftersom jag skulle bort på kvällen. Känner inte för att ha någon tid att passa när man går så. Tar det två timmar så tar det två timmar, tar det fyra timmar så tar det fyra timmar. Vill kunna gå i behaglig takt och vill kunna sätta mig en stund vid en sjö och njuta om jag känner för det. Men det skulle ju vara fint väder hela helgen så det var ju lugnt!
Tror ni det är vackert väder idag????????? NÄ!
Visserligen inte regn och rusk, men ingen sol! Ingen klarblå himmel! Inga 18 grader! Tyyyyyyypiskt. Nåja, vi får se om jag kommer iväg. Jycken behöver ju motion även dagar när vädret inte är på topp. Ska vi först ha i oss lite frukost så får vi se sen
Jag har i alla fall rena, fina fönster nu…….. 😉

Igår var det torsdag igen och dags för kurs. Hittills har Doris varit kvar på jobbet under tiden, men denna gången var mamma hemma och ville naturligtvis att Doris skulle vara hos henne. För det är ju stackars, stackars Doris om hon skulle råka vara ensam en liten stund 😉 Och visst får Doris vara hos mamma medan jag har kurs, det är ju jättebra. Så kommer den där repliken som jag väntat på. Mamma säger:
-Det är väl lika bra att hon stannar hos mig över natten? Så slipper du gå inom och hämta henne när du går hem, menar jag!
Det är så här att kursen är slut halv tio, så ska jag kolla så allt är ok, släcka lyset och låsa. Kanske går därifrån vid tjugo-kvart i tio. Och det tar bara ca 5-10 minuter att gå hem. Så det är inte så att mamma gått och lagt sig precis. Och på vägen mellan kurslokalen och mitt hem går jag precis förbi mammas lägenhet. Bara gå upp en halv våning, ta hunden och gå ner en halv våning igen. Färdigt! Inget besvär alls. Det är bara det att mamma tycker det är så mysigt att ha Doris i sängen, men det är ju så svårt att erkänna det…. 😉
Så därför ler jag lite när det kommer att Doris ska stanna över natten för min skull. Och när mamma ser det, försöker hon liksom vända på det:
-Ja, alltså om du klara dig utan henne inatt! Men du kanske får abstinensbesvär? Då får du ju naturligtvis komma och hämta henne om det skulle vara så.
-Åh, vilken tur, flinar jag. Men det ska nog gå bra, ska du se.
Ja, kära nån! Visst är hon söt min lilla mamma?
Så i morse när jag gick inom för att hämta mitt lilla busfrö, var hon redan rastad och klar! De hade varit ute en dryg halvtimmas promenad innan jag kom. Vilken service! Får nog lämna henne där fler gånger….. 😉

Väldigt nyvaken Doris när hon delat säng med Micke & Camilla när de var och hälsade på för ett tag sedan. Visst är hon söt? Ser nästan ut som en valp. Snuttan.Foto: Camilla Renlund

Äntligen tittar solen fram igen, brrr vad kallt det var i morse! När vi gick till jobbet tjugo i åtta var det 6,5 grader. Snart får man ju plocka fram vantar och mössa, hi hi. Och så mörkt det blir på kvällarna nu. Jag hann inte med, helt plötsligt är det mörkt vi åtta-tiden! Men….men….det var ju sommar nyss! Samma visa varje år, eller hur?

Men veckan som gått har ju haft kanonväder, solen har lyst in på jobbet och så här har Doris tillbringat sina dagar:

Hon går och lägger sig i en solfläck på golvet och då springer jag genast och hämtar jag en dyna till henne så hon inte ska ligga direkt på kalla golvet….. Va, vadå? Bortskämd hund? Nu förstår jag inte alls vad ni menar….. 😉

Mattes söta, lilla lejon. 🙂

Har sytt nya kuddar till sovrummet. Vad tycks?
Min favorit är dock helt klart den håriga, bruna längst fram till höger…. 😉

Vilket kanonväder det var här igår förmiddag.
Så jag bestämde mig för att jobba några timmar, sen hade jag ett kundbesök jag skulle iväg på vid ett-tiden och sen skulle jag vara lite busig och ta resten av dagen ledigt och åka till Tjolöholm för en långpromenad med Doris.
Tror ni det fortfarande var fint väder när jag kom ut från mitt besök? Nä! Visserligen inte regn och rusk, men inte heller strålande solsken som det varit tidigare. Man tappar ju lusten lite. Men jag packade ändå en fikakorg, ”slängde in” Doris i bilen och begav mig söderut. Tack och lov! För när vi kom fram sprack det upp igen och det var helt underbart. Och när man åker på en vardag är det ju alltid mycket mindre folk. Enda personen vi träffade på var en man som var ute och orienterade. Så lillan fick såklart vara lös. Jag valde att gå ”jägarens runda”, älskar verkligen den svängen, fast gick delvis av leden för att följa vattenkanten istället.

Doris är ju så rolig när hon hittar saker från havet. De luktar tydligen väldigt farligt, men så är hon ju så himla nyfiken så hon måste ändå fram och sniffa. Så upptäcker hon att jag har kommit alldeles för långt från henne och ska springa för att hinna ikapp. Har ni sett en pinscher försöka springa i full fart på halvstora stenar? Ser ganska roligt ut…. 😀

Vad har du hittat nu?

Usch, vilken läbbig liten sak, tyckte Doris

Vi gick sakta och strosade längs havskanten, men till slut var vi tvungna att gå upp på leden igen. Blev helt enkelt för liten del man kunde gå på och att gå och balansera för att inte bli dyblött om fötterna hade jag ingen lust med. Så vi fortsatte leden tills vi kom till min favoritfikaplats.

Där packade jag upp fikakorgen och för första gången någonsin fick Doris dela bulle med mig! Hade med mig några av blåbärsbullarna vi bakade för ett tag sedan.

Du kanske kan övertala mig att inte vrida bort huvudet, men jag tänker inte titta in i kameran. Så det så!

Satt där en bra stund och njöt av vädret och utsikten innan vi fortsatte. Valde att vika av mot slottet eftersom det var en stig jag länge velat prova men det har aldrig blivit av. Så den ville jag se om jag kunde hitta. Precis när jag fann den kom det en fasan farandes över leden. Och naturligtvis satta Doris av efter!!!!!
-Stanna!, utbrister jag.
Och bannemig! Tror ni inte hon stannade! Fan vad ställd jag blev!
-Doris hit!
Men då vrider hon bara lite på huvudet mot mig, tittar på mig med ”e du go, eller?”-blicken och sätter efter fasanen. Men då har den redan hunnit långt bort och hon ger upp nästan med en gång! Tack och lov 😉

När vi kommer tillbaka till bilen har vi varit ute i tre timmar och haft en underbar tur. Är glad att vi åkte. Man blir ju alltid på bra humör när man är på Tjolöholm. Denna gången var jag visserligen på bra humör redan innan, men Tjolöholm är alltid som balsam för själen.