augusti 2009


Doris tillhör, tyvärr, inte dessa hundar som gör ifrån sig stort en-två gånger/dag. Nej, hon är en riktig liten bajsmaskin, min lilla hund. Inte så mycket varje gång, men att hon skiter fyra-sju gånger på en dag är inget jag längre reagerar på. Tvärtom, man blir nästan lite ”orolig” om man bara behöver använda en endaste påse någon dag. Vad kan ha hänt då?
Så igår på kvällspromenaden skulle hon skita några små, små kulor. Men så hade hon ju ätit lite gräs dagen innan och då vet nog alla hundägare vad som händer: pärlbandseffekten! Panik! Uscha, hon tycker inte om att ha sånt kvar i rumpan. Far runt som en toka, såklart. Och inte får man hjälpa till heller, man få inte röra det området! Då blir det ännu mer panik! Ha ha, hon är så pryd min hund 😉 Not! Men då hon inte fick bort bajset var jag ju tvungen att försöka göra en insats. Tidigare har jag kunnat ta ett tag runt midjan på henne och hållit fast henne medan jag snabbt rensat baken med bajspåsen. Men det hade hon minsann lärt sig nu! Helskotta heller att hon tänkte låta sig fångas. Hon for runt ännu mer, fram och tillbaka som en galning. Och när jag väl lyckades få fatt på henne skrek hon i högan sky. Och jag menar verkligen att hon skrek! Folk vände på huvudena och ställde sig att titta. Med misstänksamma blickar: vad gör hon med hunden? Varför skriker den så? Misshandel? Så står man där och försöker skämta bort det och säger, mycket högre än nödvändigt så det ska höras: nämen Doris, sluta nu, jag måste ju få ta bort bajset från rumpan på dig, ha ha samtidigt som man väser mellan tänderna till henne att hon kan glömma att hon kommer in i lägenheten med en halv bajs hängandes utanför!
Försökte hjälpa henne några gånger, men det blev samma högljuda protest varje gång. Så pinsamt! Ja kära nån! Vad gör man? Fortsatte bara att gå. Och Doris är så rolig, man riktigt ser hur hon beslutar sig för att låtsas som inget. Va, vadå bajs? Nä, det hänger inget ut ur rumpan på mig. Nä, du måste se i syne…..la la la la la. Men….nä, det går inte! Det stör henne för mycket, ha ha. Jag fick snällt stå där och vänta tills hon hade lyckats få bort den. Mycket släpandes med gumpen på gräset och gymnastiska övningar innan hon lyckades blev det. Sen var hon mallig, minsann: där ser du, matte! Jag kan själv, behöver inte din ”hjälp”!
Suck! 🙂

Annonser

Äntligen! Doris har lugnat ner sig igen och är precis lika lugn på jobbet som hon brukar vara! Ingen aning vad det varit med henne de senaste dagarna, hon har inte alls velat ligga och vila utan har bara hållit på och försökt få igång mig på bus och lek. Och visst är det himla roligt att busa och leka med liten pinscher, skulle jag gärna göra hela dagarna. Men det är också en himla tillfredsställande känsla när man gett sin hund så mycket fysisk och mental stimulans att hunden är trött. Därför har det varit lite extra störande att hon inte velat vila, för jag har verkligen motionerat henne senaste dagarna. Gått långa, långa promenader och cyklat ofta. Ingenting har hjälpt! Men nu är det som sagt lugnt igen……..ta i trä!
Hon vet så väl att när vi är på jobbet är det passivitet som gäller för hennes del. Hon skulle nog bara retas lite. 😉

DSC00066Foto: Michael Holstenson

Så vi cyklade ca halvmilen i fredagskväll, gick 9 km i lördags och var hos Annette och Cilla på lördagskväll, klart jag tänkte att vi kunde ta en vilodag på söndagen. Eller i alla fall att Doris kunde vila medan jag jobbade undan lite på jobbet. Men inte då! Hon ville minsann inte ha någon lugn och ro. Hon ville busa. Gissa hur roligt det är att ha en hund som står 1 meter bakom dig och tar tennisbollen i munnen….släpper den, dunk, dunk, dunk. Väntar. Ingen reaktion från matte. Nytt försök. Lyfter bollen, släpper, dunk dunk, dunk. Nåja, tänkte jag, hon fattar väl att det är lönlöst och går och lägger sig. Men inte då! Efter ca 40 minuter tog jag från henne bollen och skickade henne till bädden. Suck! Och samma idag. Blev en kort morgonpromenad, möte en annan hundägare som var lite pratglad och då jag var sen (försov mig) som det var, hann jag inte gå så långt i morse som jag planerat. Men vi ska snart smita från jobbet och gå ut en promenad. Så kanske jag kan få en lugn kväll i alla fall. Min hund tycks vara outtröttlig. Men jag är samtidigt glad att jag inte har en av dessa hundar som inte vill gå på promenad, som man får draaaaaaaa med sig 🙂

Så till karriärbytet 😉 För några månader sedan köpte jag en sån där påse att ha belöningsgodiset i. Och jag vet inte om det bara är jag eller om det är så dålig kvalitet på hundsakerna, men höll gjorde den inte. Jag har tidigare lagat den för att hållaren ständigt ramlade av och för ett tag sedan såg jag att tyget var så slitet att det gått hål i det. Vilket skräp! Och jag tyckte inte det var någon idé att köpa en ny, den skulle säkert gå sönder den med lika fort. Så jag tog vad jag kunde och gjorde en egen. I skinn, såklart. Så det håller. Har inte invigt den än, ska göra det på våran promenad nu, men jag känner mig än så länge nöjd! Den ska väl i alla fall hålla! Vad tycks?

DSCN1745

Ganska behagligt väder idag, vilket är skönt då jag hade planerat en långpromenad runt stan med Doris. Var ett bra tag sedan vi gick just de sträckorna jag valt idag. Så ner med vattenflaskorna i ryggsäcken och sen bar det iväg. Utan kameran, dock, så det blir inga bilder idag. Visade sig när vi kom ner till ån att det var K U N G S B A C K A . R I V E R idag så det var en hel del folk och musikanter som spelade och sådär. Inget för oss, utan vi fortsatte traska den planerade rundan. Nu har jag kolla och mät ut sträckan vi gick och det visade sig att vi avverkade 9,12 km idag. Och det tog nog lite på Doris, inte sträckan såklart, det är ju inga problem för henne, utan mer värmen. Tror att det stundtals lite för varmt för henne. Men jag hade som sagt vatten med och vi stannade ofta och drack. Som tur var molnade det till sig lite på himlen efter halva rundan, då blev det lite behagligare temperatur. Men hon var trött när vi kom hem. Slukade bara sin mat och gick sen direkt och la sig. Gumman.
Vi hade en härlig promenad, en sån där tyst promenad. När jag inte behöver styra henne så mycket utan hon bara lunkar på. Hade långkopplet på så hon hade ju lite mer frihet att gå i sin egen takt och sniffa på saker och ting. Det är så härligt när man går en lång sväng och märker att man blir mer och mer samspelta ju längre man går. Det är bara som en tyst överenskommelse, man bara förstår varann och kan läsa varann med en gång. Hon följer mig mer naturligt, hon blir mer foglig. Ibland kan jag känna att man tappar det där ”flytet” man har med sin hund om det varit en period med flera kortare promenader, istället för en riktig långtur. Och med kortare promenader menar jag promenader under fem km. Går man runt milen blir det lite annat på något vis. Vet inte riktigt hur jag ska förklara…. man blir mer samspelt helt enkelt. Och det är en jäkligt go känsla! 😀

20090818180

Kände mig av någon anledning lite stressad igår kväll. Så jag slängde in Doris i bilen och åkte till Vallda Sandö för en promenad. Tänkte att en stund sittandes vid havet gör nog susen. Hade packat ner en bok och tänkte sitta och läsa medan Doris hoppade på klipporna.
Men när vi kom dit var det betydligt blåsigare där än det varit inne i stan, vilket gjorde att det kändes lite kyligt. Och inte vet jag om det varit massa harar eller kaniner i trakten sista tiden, för Doris var halvt hysterisk. Hon skulle lukta där och där och där. Hon drog fram och tillbaka och skulle ibland stå och lukta på ett och samma grässtrå i en kvart. Kändes det som i alla fall 🙂 Och det där blir jag ännu mer stressad av. Och jag avskyr när hon bara kastar sig åt ett håll för att lukta på något. Hon är visserligen inte så stor, men det rycker till rejält i armen när hon gör det. Efter att hon gjort så några gånger på en kort sträcka är mitt tålamod lika med noll! Så det blev en kort promenad denna gången. Men så är det, inte alltid man är på samma nivå som hunden 😉

20090818187

Efter att min pappa gick bort 2004 satte jag mig ner med mamma och skrev upp de delar av både pappas och mammas släktträd som hon kom ihåg. Och hon kom ihåg en hel del!!!! Vilket minne, helt otroligt. Då skrev jag ner allt i PowerPoint, inte den optimala lösningen men nu blev det så….
Så häromdagen hittade jag en sida (eller flera) på nätet där man kunde fylla i sitt släktträd. Hur bra som helst. Man kan ladda upp bilder, se statistik och bjuda in släktingar som kan se trädet och fylla i de uppgifter de har. Endast inbjudna kan se ditt träd, vilket jag tyckte var bra.
Så gissa vad jag gjort i helgen?! 😀
Men nu är i alla fall släktträden klara, både på mamma och pappas sida. Nu ska jag bara skicka dem vidare till släktingar som kan fylla i de saknade datumen.
Det är verkligen hur roligt som helst och himla intressant. Testa, vetja!

Den sida jag valde heter G E N I, men jag hittade även en sida som heter M Y H E R I T A G E.

Finns säkert fler, men jag trivdes i Geni, så det fanns ingen anledning för mig att leta vidare….

IMG_9288

Stackars Doris hade inte fått någon riktig långpromenad på alldeles för lång tid, så jag bestämde mig för att åka en sväng till T J O L Ö H O L M efter jobbet igår. Och eftersom det var fredag så var Cilla hos, så jag frågade Annette om de ville hänga på. Och de ville de!
Vi träffades vid slottet, fikakorgen nerpackad såklart.

IMG_9283

Och så skönt det var att få komma ut på en långpromenad. Inte bara Doris som saknat det, utan även matte. Det var ju så härligt väder, lite blåsigt kanske, men det var en varm vind så det var inget som störde direkt. Jag kände hur stressen och tröttheten efter en jobbig arbetsvecka bara rann av mig och byttes av lugnet och friden. Detta var precis vad jag, och Doris, behövde.
Vi hittade ett mysigt ställe att fika på och stannade där en bra stund medan hundarna sprang runt och busade, sniffade, grejade och hade sig. Syntes tydligt att de också tyckte det var härligt att komma ut i naturen och till havet.

IMG_9286Utsikten från vår fikaplats.

IMG_9289Doris hittade en liten bärbuske och försåg sig

IMG_9295Cilla

IMG_9297Doris

Efter fikat gick vi av leden och följde istället strandkanten en bit. Jag älskar att gå precis vid vattenkanten och hoppa på klippor och stenar. Och så lämpligt – jag har en hund som också tycks älska det 🙂

IMG_9321Doris

IMG_9302Doris och Cilla. Doris hittade, som vanligt, något ärbart och inledde en liten hångelstund med en sten….suck 🙂

IMG_9306Cilla och Annette

IMG_9314Pinscher i motvind 😀

IMG_9333Hallå, hundarna, vart ska ni? Vi ska hitåt!

Efter att ha gått ”jägarens runda” kom vi tillbaka till bilarna efter drygt tre timmar. Vi hade haft härligt väder, sol och svag bris hela rundan så jag blev riktigt förvånad när jag kom hem till Kungsbacka igen och upptäckte att marken var våt. Här hade det regnat minsann. Skönt att vi slapp det, ibland får man ha lite tur. 😉

IMG_9351Annette busar med Doris

IMG_9354

Nästa sida »