juli 2009


Vaknade som vanligt imorse av att Garion kom och ville kela. Klart man offrar sig. 😉 Men till slut måste man ju kravla sig upp ur sängen och göra alla de där små dagliga rutinerna man har för sig på morgonen. När jag är klar för att gå tar jag mobilen för att kolla om Annette skickat ett sms om att hon och Cilla är på väg. Doris och jag passar ju Cilla på fredagar. Inge sms, men jag hinner kasta en snabb blick på klockan innan skärmen släcks igen. Öööhh….06.29! Måste sett fel. Tänder skärmen igen och mycket riktigt visar den en minut i halv sju! Va fan! Jag är ju en timma för tidig! Minst!
Doris och jag brukar lämna hemmet någongång mellan halv åtta och åtta, eftersom jag inte börjar jobba förrän kl nio, och idag vi var på jobbet tjugo över sju! Var nog första gången det hände! Tänk att jag, och Doris, gått upp och gjort mina små rutiner utan att en enda gång kasta en blick på klockan.
Så det blev en lång morgonpromenad för Doris idag. Och det klagar ju vare sig hon eller jag på…..men det får ju inte bli en vana. 😉

Annonser

IMG_0014_1

Sitter och rensar bort gamla foton från datorn medan jag häller i mig lunchkaffet. Hittade bla detta på Garion när han var liten. Tyckte det var fint, rofyllt.
Han har som tur är vuxit i öronen vid detta laget…. 😉

Jag vet att Doris och jag borde träna inför söndagens avslutning på kursen, men visst är det lustigt att allt annat är så mycket roligare än det man borde göra……. 😉 Så igår struntade jag i vad vi borde och tränade vad jag kände för, hi hi. Och eftersom träning betyder godis är Doris inte sen att nappa.
-Ska vi träna lite, Doris?, frågar jag och så flyger hon upp från sin bädd, redo för det mesta. Vi kör vidare på ”rulla runt”, tyvärr kan man inte påstå att det är vidare graciöst. Herregud vad hon kämpar! Hon rullar lite tills det tar stop och sen är det som hon tar sats och liksom kastar sig så hon rullat runt. Men hon gör det, och det är huvudsaken. Finesserna får vi träna med tiden. Sen har vi tränat lite på att hon ska pussas. Vet faktiskt inte om Selma kanske tränat det innan med henne, för Doris var jäkligt snabb att snappa upp det. Eller också är det klickerns förtjänst. För ”puss” är en sak jag börjat träna efter klickerinköpet. Målet är naturligtvis att hon ska hoppa upp och pussa mig när jag står raklång. Hittills har vi kommit så långt att jag står raklång på knä. Om man nu kan säga så……?

En av sakerna lydnadsfröken Maria lärde var att om man har svårt att få hunden att gå i rätt position när den ska gå fot, kan man ha hunden sittandes vid ens sida och ge godis vid ögonkontakt. Där är målet att när man sen så småningom tar ett kliv ska hunden automatiskt gå med en med fortsatt ögonkontakt. Och eftersom Doris gärna vill gå antingen en meter efter mig, eller en meter till vänster om mig när hon ska ”gå fot” har vi tränat en hel del på just detta. Utan framgång. Vet inte vad det är, om hon känner sig trängd eller vad, men Doris flyttar sig alltid från mig. Hon kan stanna en stund, men sen är det som hon inte klarar mer utan reser sig och sätter sig en halvmeter bort. Visserligen med konstant ögonkontakt! Jippi, man får vara glad för det lilla 😉 Lydnadsfröken Maria sa att det var bara att gå och ställa sig i rätt placering bredvid hunden, för hunden lärde sig av det också. Och det har ju varit den varianten jag har fått göra. Så igår när vi gjorde denna övning flyttade sig Doris efter en stund, jag gick efter. Innan jag satt ner foten helt, reste hon sig och flyttade sig. Jag gick efter. Innan jag satt ner foten, reste hon….. ja ni fattar. Så gick vi runt, runt i en ring några varv hon och jag.

Vad jag inte hade gett för att få veta vad hon tänkte just då! Inte blev det väl bättre av att jag inte kunde hålla mig för skratt…. Fast man kan ju undra vad jag utsöndrar för energi när hon inte vill sitta kvar nära. Hmm, jag vet inte riktigt om jag egentligen vill ha något svar på den frågan……

IMG_8565

Annette och jag var inom Huvudröds i söndags och vägde hundarna. Då visade vågen 11,4 kg för Doris. Mycket tyckte jag, så då jag jag ju ”tvungen” att kolla på den våg jag vanligtvis väger henne på. Den visade 11,5 kg! Hoppsan! Hur gick det till 😉 Ja, hon är ju absolut inte tjock, men nu får det vara bra. Inget mer nu…….tänk om man kunde ha samma disciplin när det kom till ens eget matintag…….

IMG_8796Mattes sötnos

Doris har fått alldeles för mycket utrymme i bloggen sista tiden. 😉 Jag har ju faktiskt två underbara djur till. Och Gilda är fortfarande hur kelig som helst. Jag bara njuter. Det är som en annan katt efter vi flyttat. Nu är hon som hon var innan Garion kom in i våra liv, då kom hon lite i skymundan för han putte liksom undan henne hela tiden. Men nu är hon åter social och sällskaplig. Och kelig. Hon kommer på morgonen och spinner och stryker sig och vill vara nära, nära. Helt ok start på dagen för min del, jag ”offrar” mig. 😉

På lydnadskursen Doris och jag går på håller vi just nu på att träna lydnad 1 och vi fick två veckor på oss att träna järnet för att sen ha en liten tävling sista gången. Och jag var helt inställd på att träna som en tok med Doris. Inte för att vinna någon tävling, jag är absolut ingen tävlings-människa. Kan inte bry mig mindre. Utan helt enkelt för att jag ska slippa skämmas 😉
Men det har gått lite sådär med det. Har inte varit på så bra humör denna veckan och då funkar inte något alls. Men vi kämpar på. I lördags innan kursen tränade vi lite och då kände jag att det kanske, kanske började lossna. Skaffade mig en klicker för någon vecka sedan och båda Doris och jag håller på att vänja oss vid den. Men det känns bra, tror att det är ett hjälpmedel som kommer passa oss bra.

Kursen i lördags gick hyfsat, men det är mycket, mycket kvar för oss. Men vi kommer träna vidare även efter kursavslut, Doris och jag. Så att våran vardag blir ännu trevligare med bättre kontakt under promenaderna. För det är det som är viktigt för mig.

Sen hann vi inte träna så mycket innan det var kurs på söndag eftermiddag igen. Denna dagen hade Doris och jag bestämt träff för promenad med Astrid innan kursen. Vi skulle prova att gå i Sandsjöbacka Naturreservat i Kållered. Ingen av oss hade gått där tidigare så vi valde ett spår som såg kort ut på kartan. Av erfarenhet vet jag att vissa av spåren i detta naturreservat kan se ut som en kortare sträcka på kartan, men sen visar det sig att det är ett långt spår. Och vi ville ju inte komma försent till kursen. Men det blev kanske lite väl kort tur, men det gjorde inget, vi hade ju trevligt ändå. Det var jättefint att gå där, bra spår och vacker natur. Gick förbi en liten, liten sjö där vi stannade och satt på bryggan och snattrade en stund.

IMG_8860

IMG_8862

Sen följde Astrid med oss på kursen, alltid kul att ha någon med som kan man sätta kameran i näven på. He he. Hade med mig en av Doris favoritleksaker denna gången, tygtigern. Räcker hon ser den så ska det busas. Och då vi var lite tidiga på plats, blev det lite bus innan kursen började.

IMG_8877Kolla in stilen 🙂 Foto: Astrid Bengtsson

IMG_8881Vi klarade oss som tur var från regn, det var betydligt bättre väder än det ser ut på detta kortet! Foto: Astrid Bengtsson

IMG_8884Foto: Astrid Bengtsson

Sen var det slut på lek och allvaret började. 😉 Vi var bara två deltagare denna gången, och vi tränade på lite hundmöten, platsliggning och kontakt och så. Insåg när jag såg bilderna att det gör knappast något om jag sträcker på mig! Jösses, går ju som en säck potatis….suck! Doris däremot har en jäkla hållning!

IMG_8918Foto: Astrid Bengtsson

IMG_8922Foto: Astrid Bengtsson

IMG_8924Foto: Astrid Bengtsson

IMG_8925Foto: Astrid Bengtsson

Har precis kommit in efter en promenad med Doris. Vi gick längs en promenad/cykelbana och kom förbi en parkbänk. Just på denna bänk sitter det ofta någon gammal alkis och tar sig ett bloss, så även denna dag. Vill inte vara otrevlig och gå i en stor cirkel runt honom, men försöker ändå få Doris att bara gå förbi. Men får ingen hjälp från mannen på bänken utan han sträcker fram handen för att hälsa. Och Doris hälsar ju så gärna. Nåja, tänker jag, kan hon förgylla hans dag lite, så är ju det bra. Så jag låter henne gå fram för att hälsa. Men hälsa är inte vad Doris hade tänkt sig. Nä, hon går rätt förbi mannen och dyker rakt ner i hans ICA-påse och drar upp en hel brödlimpa! ”Som tur är” är det en sån där limpa med ganska hård skorpa, så hon får inte riktigt in tänderna utan tappar den och limpan rullar iväg på den regnvåta marken! Och såklart är det en sån där limpa man köper utan påse…..
Jag höll på att skämmas ihjäl! Guuuud, vad pinsamt. Jag ber naturligtvis hemskt mycket om ursäkt och säger att jag ska köpa ett nytt bröd till honom. Det vill han inte höra talas om, inte heller när jag erbjuder mig att bara ersätta honom för brödet istället.
Nä, det gjorde inget, sa han. Lägg du bara tillbaka det i påsen.
Och så sträcker han åter fram handen för att locka till sig Doris. Men då är jag obs och eftersom jag känner min hund, säger jag :
Vi får nog flytta undan din påse om du ska hälsa, annars går hon bara i den igen.
Och då mannen är mer intresserad av att hälsa på Doris, tar jag tag i påsen och flyttar den lite. Och vad händer? Jo, naturligtvis välter jag den öppnade ölflaskan han gömt bakom sin matpåse! Ölet bara rinner ur flaskan och skummar över marken!
Jag lovar er, hade det öppnat sig ett stort, svart hål i marken just precis då, hade jag gladeligen hoppat i det. Och jag hade dragit min hund med mig!

Har ganska lugnt på jobbet nu. Eller jag har massa jobb bara det att mina leverantörer tagit semesterstängt, vilket gör att jag kört fast lite. Kommer liksom inte längre i jobben….. Fast det finns ju alltid något att göra, om inte annat kan man alltid städa, något som alltid tycks ha låg prioritering här. 😉 Så vid fyra tiden igår satt jag och funderade på mina alternativ. Jag kunde antingen ta tag i den välbehövliga städningen eller så kunde jag stänga tidigare och ta ut Doris på en långpromenad…….gissa vad jag valde!

20090722136

20090722138Mysiga stranden vid Särö Västerskog

20090722139Ser ut som det är sent på kvällen, men klockan var bara halv fem när jag tog kortet….

20090722140Gäller att hitta livbojen när man behöver den….

20090722143Eftersom det är naturreservat hade Doris kopplet på sig…. jag höll bara inte i andra änden hela tiden…..ooops!

20090722144Ööhh, okey?! Ibland är det nog bättre att inget veta…..

Jag valde att så snart vi kunde gå ner till havskanten och hoppa på klipporna och stenarna runt vikarna istället för att följa stigen. Bra träning för Doris, fysikträning, problemlösning och förtroende i ett! 🙂 Och två timmars klipphoppning förgyller vilken dag som helst!

20090722148

20090722149

20090722153

Även om det naturligtvis inte blir samma kvalitet på bilderna som med Canon-kameran är jag helt klart nöjd med kameran i Nokiamobilen! Det blir i och för sig väldigt olika kvalitet på bilderna beroende på vad det är för väder (jämför bilderna i detta inlägger då det var lite molnigt, med vissa av bilderna i D E T T A . I N L Ä G G E T då det var sol) Och ibland är det väldigt, väldigt skönt att inte släpa med sig EOS. Speciellt när man hoppar på klippor……

När jag kommit hem och fört över bilderna till datorn, beslutade jag mig för att rensa lite kort i mobilen. Snabb som man är råkade jag radera bilen på Doris som jag haft som bakgrundbild. Blev riktigt, riktigt ledsen faktiskt. Älskade den bilden. Mycket för minnet av den dagen, men också för att jag tyckte det var en bra bild. Hon tittar rätt in i kameran, färgerna är härliga och hon är ju sådär himla söt som bara hon är. Bilden passade så perfekt på displayen och extra bra blev det ju när den var upplyst. Kollade i PowerBook:en hemma, nej bilden hade inte blivit överförd dit. Men lycka: kom till jobbet idag och slog på datorn här och då fanns den på denna burken! Nu ska jag bara klura ut hur jag ska få tillbaka den till mobilen….. 😉

20090502004_2

Nästa sida »