december 2008


Igår fick Gilda komma hem igen, efter att ha varit hos mamma i en vecka. Vet inte om hon tyckte det var så kul precis. Fem minuter efter hon kommit tog Garion ett rejält bet i nacken på henne. Sabla katt! Han är så himla ”på” hela tiden. Men vid ett tillfälle fräste Gilda ifrån, vilket bara är bra. Sätt honom på plats!
Han är lite rolig Garion, vet inte om han blir stressad eller om han blir orolig, men ibland när det händer saker som ”avviker från vardagen”, går han bara omkring och jamar. Oavbrutet. Och det satte han igång med igår efter att Gilda kommit tillbaka. Det är gulligt den första halvtimman kanske, sen är det bara jobbigt. Kommer ihåg när jag tog ner katterna till sommarstugan i våras. Gilda har ju varit där en hel del, och även Garion har varit där såklart. Men inte lika mycket som Gilda, eftersom han inte är lika gammal, och det hade gått ganska lång tid sen han senast var där nere. Och jösses vad han jamade. Hela kvällen och hela natten! Det var väldigt jobbigt när man inte kunde sova på natten för att han jamade hela, hela tiden. Till slut var man var nästan redo att bara öppna ytterdörren och låta honom springa iväg. Nä, fy vad hemsk jag är. Jag älskar ju min lilla katt, tro inget annat. Men ibland kan han vara lite påfrestande. Och jag blir arg på honom när han är elak mot Gilda!
Gildas sår ser bara bra ut och det går bra att få i henne medicinen. Krossar en halv tablett och lägger det i smör eller något annat gott och kletar det på tassen. Det är inte populärt, men hon slickar i sig det och det är det viktigaste. Och hon äter av det nya torrfodret. Tack och lov. Vet inte vad jag hade gjort annars. Hon kan nämligen vara lite kinkig med maten, äter minsann inte vad som helst, lilla fröken. Byte märke på kattmaten för ca ett år sedan, till Bravo vilket är samma märke som Doris får, men hon vägrade äta. Och när hon inte ätit på några dagar bytte jag tillbaka. Hon väger ju som sagt lite som det är, vill inte att hon ska tappa minsta lilla gram. Så den säcken med 10 kg kattmat fick jag ge bort. Och det kommer jag få göra med denna säcken också. Men nu hade vi i alla fall kommit halvvägs igenom. Någon som vill ha 5 kg Royal Canin Indoor 27? 🙂

Fick en liten chock i morse när jag skulle ta kattoan! Jösses, vad det luktade! Visst brukar det inte var ”golukt” som slår upp i ansiktet på en när man lyfter på överdelen, men detta…..! Fyyyyyyy fasiken, vilken stank! Det var så ögonen tårade sig och näshåren krullade sig. Helt fruktansvärt. Skulle tro att det är den nya maten. Eftersom Gilda bott hos mamma har Garion fått den gamla vanliga maten fram tills igår. Och jag har inte tagit Gildas toa, det har ju morsan skött. Måste fråga henne om det var denna stank i den lådan. Men man vänjer sig väl……..urk!

gilda-garion-38

Oj då, nu var det visst några dagar sedan jag uppdaterade. Hur kunde det bli så……? 😉

Vad har då hänt sen 26 december? Jag har varit busig och varit ledig, fast jag egentligen har massa jobb som jag borde göra. Men jag orkar faktiskt inte. Kom till en punkt där jag kände att antingen tar jag någon dag ledigt eller så kommer jag ramla ihop i en hög. Så det fick bli lite ledigt.

I lördagskväll skulle Cillas matte ut på äventyr och frågade om jag ville vara hundvakt. Hon ville inte lämna Cilla ensam då hon varit lite dålig i magen några dagar. Vi hade planerat en långpromenad på söndagen så då tyckte jag att Cilla kunde stanna hos oss över natten.
När hon lämnat av hunden satte jag långkopplet på Cilla och sen trädde jag på Doris koppel, så det blev som en löplina, och tog med hundarna på en skogspromenad. Faktiskt himla kul att se hur de samarbetar om man bara lämnar över det till dem….
Hade bara tänkt att strosa lite men kunde ju så klart inte låta bli att träna lite. Ville se om jag fick någon kontakt med Cilla. Först låtsades hon som jag inte fanns, men då visade det sig vara bra med en hund till. En hund som kom på min inkallning. För även om Cilla ”inte hörde” mig, hörde hon definitivt när Doris bet i en belöningsgodis! Tog inte lång tid innan hon fattade att vissling = spring tillbaka till den tvåbenta saken sex meter bakom = belöning. (Tyvärr var allt som bortblåst från Cillas minne på morgonpromenaden dagen efter 😀 )

Kvällen och natten gick bra, gästen föll till ro så snart vi var hemma och de fått mat. Cilla tog bädden som är i hallen och Doris låg på en filt inne i vardagsrummet, där jag var. En sak som var lite lustig var att vid ett tillfälle, någon timme efter vår skogspromenad, kom Cilla in till oss i vardagsrummet. Genast sprang Doris ut i hallen och snodde bädden där. Såg himla roligt ut, så fjantigt. Men det är så skönt med Cilla och Doris, de håller inte på att tjafsa om sådana saker. Ligger du där så ligger jag här. De bryr sig helt enkelt inte, inget att hetsa upp sig över. Men om du lämnar din plats är det en annan sak, och då kan den bli snodd.
Blev väckt av Cilla tjugo över tre på natten, så jag tog ut henne en sväng. Hon sket det första hon gjorde och sen kissade hon två gånger och så gick vi in och la oss igen. Tog tre minuter. Perfekt!

På söndag förmiddag kom så Annette och hämtade oss. Full fart in till Delsjön. Det var så underbart väder, kallt och klart. Någon minusgrad bara, och små vita moln på blå himmel.
Vi gick runt både stora och lilla Delsjön, en promenad på ca 9,5 km. Det är verkligen fint att gå där, bra spår och vacker natur. Fast det är klar, det hade ju inte gjort något om det varit liiiiite mindre folk 😉 Men Doris skötte sig bra, fick vara lös för det mesta. Kopplade dock henne när det var för mycket folk. Lustigt det där, att det blir som en klunga man möter, sen kan det gå en stund när man inte möter någon för att sen gå rätt in i en ny klunga. Jag hade aldrig gått runt lilla Delsjön tidigare så jag hade ingen koll på ”rastställerna”. Runt stora Delsjön brukar jag kalla in Doris och ha henne nära eller koppla henne när vi närmar oss ett ställe där det brukar sitta folk och fika. För att undvika pinsamheter. Nu gick hon lite framför oss, det var en sträcka där det var ganska mycket folk, så jag hade kopplet på henne men jag höll inte i det (nej, hon hade INTE spryphalsband). Jag ser att hon går av spåret och nosar, ser också att hon lyfter nosen och vädrar! Kallar på henne, men det struntar hon i. Och så sätter hon fart. Fan, fan, fan! Jag sätter efter ut på den lilla udden hon befinner sig på. Och mycket riktigt, min misstanke stämmer. Där sitter en familj på två barn, två föräldrar och två mor-/farföräldrar och fikar. Och en Doris som springer rakt igenom och försöker sno åt sig av fikabrödet. SÅ PINSAMT Jag bad ju naturligtvis så mycket om ursäkt och tyckte det var hur skämmigt som helst. Och väntade mig en skarp tillrättavisning för att jag inte kunde hålla reda på min hund och för att jag inte hade henne kopplad när jag inte hade kontroll över henne. Men som tur var var de jättetrevliga och skrattade åt det hela. Och tyckte Doris var jättegullig och söt. Puh!

Skön med människor som förstår att det är en process. Man knäpper inte med fingrarna och så har man en färdigdresserad, lydig hund. Och Doris är faktiskt jätteduktig på att vara lös. 97% av gångerna kommer hon som ett skott när jag kallar. Det vi har problem med, de resterande 3% och som jag sällan lyckat var mer intressant än, är när vi möter andra hundar och när det finns fikande människor i närheten! Men det är bara att träna vidare.
Vi hade i alla fall en härlig promenad och jag hade en trött hund när jag kom hem, det antar jag att även Annette hade. 🙂

Hoppas ni haft en bra jul.
Här på västkusten har det äntligen kommit lite kyla, det har varit under minusstrecket några dagar. Härligt. Tyvärr har det inte kommit någon snö, det längtar jag efter.

Doris och jag har haft en bra jul, speciellt Doris. Hon fick en ny ”dö höna” i julklapp av min mamma och gissa om den var uppskattad! Mitt förslag var att Doris skulle få sin julklapp sist, annars skulle det inte bli något mera lugn och ro, men såklart fick hon sin först! Och hon blev heeeelt galen. Hon blev galen redan när hon skulle öppna klappen – den pep ju!

img_3340 Stort jobb att öppna julklappar

img_3343 Döda, döda, döda!

I morse tänkte jag gå i en liten skog nära hemma. Man brukar aldrig möta någon där och jag tänkte att då kan jag släppa Doris, så hon får springa lös lite. Men idag hade tydligen halva stan samma tanke! Vi var där inte mer än kanske 30 minuter och då hade vi haft 5-6 möten! Och man brukar kunna gå där i 1-1,5 timmar utan att se någon! Så det blev bara en superkort lös stund för Doris. Synd. Det får bli en annan dag. Men det var i alla fall skönt att få komma ut i skogen en stund. Även om det inte är snö, är det fint när det är lite rimfrost.

img_3360

img_3366

img_3371

Sista tiden har det verkligen strulat för mig! Allt som har kunnat gå fel har gjort det. Framför allt på jobbet, men även privat. Ibland kommer man in i en sådan period (det tror jag alla gör. I alla fall så hoppas jag att alla gör det, så det inte bara är jag….) och det är alltid lika jobbigt. För min del har det pågått större delen av hösten och vintern och jag känner mig nedstämd och sur och grinig och negativ och tycker allt bara är blääääää. Känns som jag bara går omkring och fräser åt allt och alla. Och det borde märkas tydligt på mig, jag är inte en av de människor som kan dölja hur jag mår!
Så idag var jag klar på jobbet och tänkte att när min kund varit och hämtat sina saker, ska jag bomma igen och ta ledigt i någon dag. Lägga allt detta strulande bakom mig och komma tillbaka med nya, friska tag nästa vecka!
Jag skulle bara sätta in en back i en hylla jag har. Och vad händer? Hyllan välter! Den är på hjul och tre av fyra hjul lossnar! Den står rakt ut från väggen och är så jag kan lägga saker från båda håll. Som väl är ramlade den från mig, vilket även innebär att allt som är på andra sidan far ut över hela golvet. Hyllan är satans tung, så jag orkar inte hålla den utan blir tvungen att släppa. Som tur är ramlade den inte på Doris som står bredvid mig, men jösses vad rädd hon blev. Sprang och satte sig i ett hörn vid ytterdörren och darra som ett asplöv. Fjanthund 😉 Fast det kanske var det som kom ur munnen på mig hon blev rädd för. Det var inga vackra ord om man säger så……
Och mitt upp i detta kommer då kunden för att hämta sina saker. Och så räcker han över en blomma och säger: Vi ville ge dig en blomma bara för att det är aldrig några problem med dig, du fixar allt. Och vi tycker du är så härligt positiv och glad, och man får alltid ett trevligt bemötande här!
Tror ni jag höll på att ramla baklänges och sätta mig, eller? Jag som tycker jag fräser som en ils katt på alla! Åh, vad glad jag blev. Vilken härlig blomma, precis min stil, och den doftar så underbart gott.
Tack snälla.

img_3306

…… och hade fått provsvaren för GiIda. Det var allergi som hon misstänkt! Hon berättade att man kan enbart byta foder, men då kommer det dröja innan man ser resultat och att det bästa vore att sätta in kortison. Men kortisonet fördröjde läkeprocessen på såren hon har efter provtagningen så hon ville inte bara sätta in det utan att ha lite koll på det. Och jag kunde ju inte svara på hennes frågor om hur det såg ut, eftersom Gilda var hos mamma. Har visserligen varit och hälsat på henne, Doris och jag har varit där på sjukbesök, men jag hade inte sett henne sen söndag morgon och då såg det bra ut. Så vi ska upp till Djurkliniken idag, Gilda och jag, så får veterinär-Nina titta på. Jag försökte med att hon skulle passa på att ta stygnen också, men det ville hon inte! Sa att det var lite väl tidigt. Det var ett väntar svar, men det skadar ju inte att försöka….. 😉 Genom att det är jul, får ju Gilda gå med det tre dagar längre än hon hade behövt om det inte varit jul och stängt. Tycker ju synd om min lilla sötnos.
Annars mår hon bara bra, tycker det är toppen att vara hon mamma. Hon har tydligen blivit världens mest kelsjuka katt! Så fort mamma sätter sig hoppar hon upp i knät på henne och om det ringer och mamma reser sig för att går och svara, springer Gilda efter och hoppar upp i knät igen så fort mammas sätter sig igen! Är det verkligen samma katt????? Samma katt som sticker från ens knä bara man tar för djupa andetag? Otroligt.
Garion är väldigt kelig nu när han är ensam på dagarna. Han är kelig i vänliga fall också, men det är ännu ”värre” nu när inte Gilda är där på dagerna. Fast det är Doris han vill kela med, inte mig! Han blir som tokig när vi kommer hem på kvällen, springer efter henne och styyyyyyker sig mot henne och jamar och har sig. Doris stor bara helt still med panik i blicken: matte, ta bort honom! Tyvärr verkar det som han äter dåligt nu. Behöver knappt fylla på matskålen. Om jag inte hade fyllt på med något torrfoder varje dag, hade den skålen nog varit tom nu, efter 1 vecka! Så lite äter han. Men det kommer säkert gå över när vi får hem våran lilla tös igen. Jag är inte orolig, bara förvånad!

Det har varit några dagar på rad nu när vi träffat Annette & Cilla, igår var t ex Cilla här hos oss på jobbet under dagen. Så i morse när Doris fått sin mat och jag satt mig vid datorn för att gå igenom mailen, går jag ut i från att Doris gått och lagt sig i sin bädd som hon alltid gör. Men när jag går ut ut i köket för att fylla på kaffekoppen, sitter hon på översta trappsteget i entrén och stirrar på dörren. När jag kommer tittar hon över axeln på mig som för att fråga: kommer de inte snart? Min ytterst fria tolkning är nämligen att hon väntade på sin kompis…… Gumman, de kommer inte idag, du får träffa henne någon annan dag. Sötnos.

Doris, Gilda, Garion och jag vill önska er alla en riktigt

GOD JUL & ETT GOTT NYTT ÅR

rudolf

Det bor en hundägande herre i närheten av mitt jobb. Brukar träffa på honom och en kvinna när de är ute och rastar sina hundar. Och herrn vill alltid att hundarna ska hälsa. Och så får Doris en godis av honom! Och den person hon får godis av, den personen glömmer hon aldrig! Är inte så förtjust i när folk ger min hund godis utan att fråga eller utan att hunden behöver jobba för det, men…..

Så träffade vi på dem i tisdags morse, och herrn gav ju såklart Doris en godis. Och en till, och en till, och en till, och……. Hon stod bara och gapade och han matade i stort sett bara in dem i munnen på henne. Efter 10-15 st, säger jag till att nu räcker det!
-Bara några till, svarar han och får snabbt i henne ca 5 st till.
-Men jag har haft problem med hennes vikt. Nu har jag fått ner henne i rätt vikt och jag vill gärna att hon håller den, sa jag.
-Matte frossar också ibland, säger herrn och lyckas trycka i henne några godisar till.
Jag blir faktiskt lite sur och säger hej då och går därifrån.

Så igår träffar vi på honom igen! Vi skulle in på en smal trottoar och jag ser att det kommer möte med hund, så jag ställer mig vid sidan om för att vänta och släppa förbi dem. Hade jag sett att det var den där matmaskinen, hade jag valt att gå en annan väg. Men jag upptäcker det försent och kan inte annat än hälsa, det vore väldigt oartigt. Och genast börjar han mata Doris igen! Hans egen hund ger han inte, utan han har fylllt näven med torrisar (han påstår att det är torrfoder i alla fall) och håller näven 2 cm från Doris mun och bara matar på med godis till henne.
-Men snälla, du, nu räcker det!, säger jag.
-Bara några till, envisas han. Matte får väl skälla på mig, säger han till Doris.
Jag blir så jäkla irriterad! Va i helvete!!!!!!!! Så länge de inte motionerar min hund och ser till att hon jobbar av det hon får i sig, ska de ge fan i att mata henne. Enligt min mening! Det är väl ok om hon får 1 eller 2 st, men inte så här många! Och definitivt inte efter att jag sagt till och förklarat att hon varit lite överviktig (sen behöver inte han veta att det bara rörde sig om 1-1,5 kilo) och att jag inte vill att han ger henne fler!
Det är respektlöst, nonchalant och elakt.
Jag blev så sur att jag bara drog med mig Doris och fräste hej då över axeln!

Så, känns skönt att få ur mig det, det har retat mig sen igår kväll. Tack för att du ”lyssnade”.

Jävla gubbe!

Nästa sida »