november 2008


Igår eftermiddag fick vi besök av Elin och hennes mamma Stina. De blev lite förvånade när det var två röda pinschrar som kom och hälsade.
-Vi har en liten Max i bilen, sa Stina.
De hade blivit med hund!
-Hämta genast in honom! Honom vill vi träffa, sa jag.
Sagt och gjort, Stina gick ut och hämtade honom. Och in kommer en blandning av tax och cocker spaniel. Med gles, tovig päls. Han ser allmänt vanvårdat ut. De berättar att han är fem år och att han varit hos dem i ca en vecka nu och att de hittat honom via Blocket. När de hämtade honom låg han i en bur och var orolig. Undernärd och helt täckt med avföring! Han hade i stort sett bara fått rosa karameller (för människor) och endast ibland fått lite matrester. När man strök längs sidorna på honom kände man hur varje revben stack ut! Jag har aldrig sett en så mager hund! Det var fruktansvärt, och det skär i hjärtat att någon kan behandla ett djur på det viset! Ofattbart! Han vägde fem kilo och det saknades massa kilon på honom! Kvinnan som hade haft honom hade råkat ut för stoke och klarade inte av att ta hand om honom. Men man tycker att någon i hennes närhet borde reagerat tidigare!
När han kommit till Elin och hennes familj hade det tagit tre dagar innan han åt av maten de ställt fram till honom. Tre dagar!! Tänk vad hungrig han måste ha varit. Men han var ju inte van vid riktig mat och misstänksam i en ny miljö. Och det var ingen vits att försöka med hundgodis, det var han inte intresserad av. Provade att ge honom lite av Doris färskmat och det gick minsann ner. Ingen tvekan där inte! Mums, mums, sa Max. Sen följde han efter mig hela tiden i hopp om att få lite till. 🙂 De senaste dagarna hade han ätit torrfodret de gett honom så de ska nog snart få upp honom i vikt. Så länge han mår bra och stadigt går upp i vikt gör det ju inte så mycket om det tar lite tid. De hade varit hos en veterinär och kollat, allt är bra med honom förutom vikten.
Och han har fått ett bra hem nu, där han kommer bli omhändertagen och älskad! De bor ute på landet och han kommer få vara ute och springa och busa i trädgården och gå långa promenader och få bra mat anpassat till en liten hundkille.
Han var väldigt intresserad av Cilla (vet inte om hon är på väg in i löp)! Cilla däremot var inte precis intresserad! Jösses, vad hon skällde och morrade när han kom och ville lukta i gumpen på henne. Vet inte vad det var, kan det kanske var det hala golvet som gjorde att hon blev lite osäker. Har inte för mig att hon brukar vara så ovillig att bli sniffad på?
Elin tyckte det var svårt att se skillnad på Cilla och Doris, så Cilla fick ha på sig sitt fina reflexhalsband hon hade med sig. Hon var så snygg så. Kanske det Max tände på….. 😀

Annonser

Doris tycks bli mer och mer stressad över flytten. Eller det är jag som blir mer och mer stressad över flytten och det känner hon, plus att hon får inte följa med mig lika mycket dessa dagarna vilket hon inte uppskattar. Hon är hos mamma på kvällarna och jag kommer hem sent efter att jag varit uppe i lägenheten och röjt. Då är hon som ett litet frimärke. Hon blir bortskämt med att hon får sova i mamma säng, men igår ville hon liksom inte gå och lägga sig förrän hon såg att jag också gick och la mig. Precis som hon tänkte att då kunde hon också slappna av, att jag inte skulle smita iväg utan henne igen. Och så var hon upp tidigt som attans i morse. Kom in till mig och satt nedanför sängen och gnällde. Jag tänkte att hon kan ju inte behöva gå ut, vi var ju ute på en kiss sent i går, så jag låtsades som ingenting, som om jag sov och inte märkte henne. Och så rätt som det var var det som det hoppade upp en elefant i sängen!!!!!! Herregud, hon hade inte ens vett att försöka smyga upp. Och började böka för att komma under täcket. Ok, tänkte jag, jag får kolla om det var det som var fel. Lyfte på täcket och släppte in henne och genast kröp hon ihop i mitt knäveck och somnade om! Men for upp igen så fort jag gick upp! Stackars Doris, alldeles stressad och orolig att bli lämnad kvar när matte går. Men snart är det över, fast det är ju lite svårt att förklara för en hund!

Idag har vi Cilla hos oss igen. Mamma brukar ha en väninna med som på hundrastningen på fredagar, samma väninna som var med förra gången. Så mamma ringde henne i förmiddag och frågade om hon skulle med. Nja, hon visste inte riktigt, de skulle ju iväg sen på eftermiddagen och så.
– Jaha, sa mamma, jag som fixat hund till dig med.
– Va, har du?! Men vi kan väl gå tidigare då så hinner vi.
– Javisst,
svarade mamma, och vi behöver ju inte gå så länge, en halv timma räcker ju.
– Nä, fyrtiofem minuter kan vi allt gå!,
svarade väninnan.
Är de inte charmiga, pantertanterna?
De är ute på äventyr med hundarna nu och jag passar på att blogga lite…. men nu ska jag tillbaka till jobbet. Ha dé

Loggade in på djurambulansen och såg att de hade varit med i Västnytt.

Kul att de uppmärksammas. Hoppas bara det sprider sig till resten av landet.
Sofie, det är bara att börja spara, så fixar du i norrland…… 😀

För några veckor sedan anmälde jag mig till Djurambulansen. Hade läst en artikel om dem, och tyckte det var en toppengrej. Härligt med människor som har en vision och vågar satsa. Och som djurägare kändes det självklart att stödja. Men lite själviska motiv finns ju också. Eftersom mamma är så snäll och ställer upp som djurvakt när det behövs är det en trygghet för både henne och mig. Lilla mamma har nämligen inget körkort, och om jag är bortrest, djuren är hos henne och något händer dem vet jag att hon kan få hjälp. Här är artikeln jag läste (klicka på bilden så blir den större):

djurambulansen-1

Så igår fick jag ett trevlig brev från dem där det även låg ett litet plastkort med telefonnummer att ringa och mitt medlemsnummer på. Toppen, bara att alltid ta med sig och lätt att skicka med djuren om någon ska vara djurvakt för mig. Måste säga att jag är väldigt nöjd med mitt beslut att gå med, känns som en trygghet, värt 150 kr/året. Hoppas det funkar lika bra som det låter. Fast mest hoppas jag ju naturligtvis att jag aldrig kommer behöva ringa dem……

djurambulansen1

Och i detta inlägget passar det väl bra att påminna om
namninsamlingen mot övergrepp på djur.
Snälla skriv på och skicka vidare. För våra djurs skull. Tack

Nu ringde mattläggarn precis! Han vill också in i lägenheten på måndag så fort jag fått nycklarna!
Jösses, nu kommer det bli trångt!
Och tydligen ska jag få vara med och bestämma matta! Hyresvärden hade tidigare sagt till mig att jag inte hade något att säga till om när det gällde mattan, så det här var ju kul. Visserligen får jag bara fyra nyanser att välja på, men än då! Jag får vara med och bestämma!

Åh så skönt, nu kan jag nog vara någorlunda i ordning till jul. Inte för att det ska hända så mycket i just mitt hem under jul, vi kommer ju vara hos mamma, men jag tycker ändå att det vore härligt att ha det i ordning så att man kan ladda batterierna lite och bara gå omkring och småpyssla lite istället för att bo i flyttlådor. Jag trivs inte alls med det, jag behöver mina saker runt mig för att trivas och må bra. Och nu verkar det ju som jag kommer få det så också 😀

Målaren som min hyresvärd anlitat för att tapetsera lägenheten ringde precis. Han ville in i lägenheten så snart som möjligt. När jag berättade att jag inte fick komma in förrän kl 12:00 på måndag, sa han att då kommer han med!
– Men, stammade jag, då ska ju jag skall bära in mina saker! Då kan ju inte du vara där och jobba!
– Du får ställa i ett rum så jag kan jobba i resten,
svarade han.
– Ok.
😀

Jag skulle visst få målat taken och hela badrummet också! Det var en trevlig överraskning, det visste jag inte. Och ny matta i sovrummet.
Så himla skön att det blir fixat med en gång! Jag tänkte att jag kunde nog inte räkna med att få det i ordning innan årsskiftet, att de var fullbokade. Så det var verkligen ett trevlig telefonsamtal att få. Härligt att det händer något positivt ibland, tycker det varit alldeles för mycket strul och besvär sista tiden.

Annars går det så sakta framåt i gamla lägenheten. När jag lämnade den i går, kändes det som jag hade någorlunda kontroll, att jag hade en överblick. Men vi får väl se om jag upplever det på samma sätt när jag kliver över tröskeln i kväll. 😉

Doris tycker nog det är skönt att det är arbetsvecka igen så hon får vara tillbaka på jobbet. Tycker det verkar som hon blivit lite stressad och orolig av allt flyttstök. Hon har ju varit med mamma mycket de senaste dagarna, och även om det är toppen och hon tycker mycket om mamma, så märker jag att hon har svårt att slappna av riktigt. Doris alltså. Så i dag och igår när vi varit på jobbet har hon varit helt utslagen.
Här kan hon ju riktigt slappna av. Inte ens hemma hos oss slappnar hon av på samma sätt som hon gör på jobbet, men det är väl inte så konstigt, det är ju på jobbet vi tillbringar mesta av vår tid.

När allt det här är över och jag fått undan lite på jobbet ska jag ta ledigt en dag det är fint väder och så ska vi gå en riktigt lång promenad, bara Doris och jag. Kanske åka ut till havet, ta med lite fika, bara mysa och busa lite. Det tror jag vi båda behöver……

…. då skall flytten vara klar. All bröte man samlat på sig skall var i lägenheten, hyrbilen ska var tillbaka lämnad och jag kommer vara som en blöt fläck på golvet. Helt slut. Det är jag förresten nu! Jag säger bara:
H E R R E GU D , V A D M Y C K E T S K I T J A G H A R ! ! ! !
Helt otroligt vad jag samlat på mig. Innan jag började packa ner allt tänkte jag att det är inte så mycket. Jag tyckte att jag inte hade packat upp efter jag kom hem från Kramfors för 2 1/2 år sedan, men det hade jag visst! Jag tänkte samla allt i vardagsrummet och i källarförrådet. Och nu är hela vardagsrummet fullt och hela förrådet är fullt! Jag börjar tvivla på om lastbilen kommer räcka! Jag har packat och fixat hela helgen. I lördags var Selma nere och hjälpte till. Det är hon som packat ner hela köket. Skönt, det är så tråkigt att packa kök. Samtidigt är det så bra att sätta hjälpen på det, för allt skall med. Man behöver inte springa och ta ställning om det skall slängs eller sparas, för allt skall med.
Tack Selma för hjälpen!

I lördags flyttade jag och alla djuren in hos mamma. Passade på att plasta in sängen när jag nu hade Selma där som kunde hjälpa mig. Och så skulle jag tvätta fönstren och det blir så stökigt när man är två av världens mest nyfikna katter! Mamma har även ställt upp som hundvakt i går och idag, så jag har ”sluppit” har Doris tassande efter mig hela tiden, hon blir ju lite osäker i en sån här situation, och hon har sluppit gå i trapporna bara för att gå ut och kissa. Mamma har även lovat att ta Doris på kvällarna denna veckan så jag kan städa där uppe i lugn och ro. Så lilla Doris har gått i de trapporna för sista gången och det skall bli så skönt när jag kan säga det samma!

Men det är lite konstigt att någon annan skall bo i den lägenheten. Jag har bott där så länge. Men samtidigt har jag velat flytta därifrån länge också. Har ju stått i internkön i två år, så det var faktiskt på tiden.
Hoppas det inte dröjer så länge från det att jag flyttat in tills det blivit tapetserat. Inom två månader sa de, men det är ju innan 1 februari, och innan dess hoppas jag verkligen att det blivit av. Har ingen lust att packa upp allt för att behöva packa ner det igen efter 1 månad för målaren skall in i lägenheten. Så det blir nog att bo i kartonger ett tag. Jag avskyr verkligen att bo i flyttlådor. Usch och fy.

Idag har det snöat lite, lite, lite grann. Och genast infinner sig lite julkänsla. När vi gick ut en sväng nu på kvällen, Doris och jag, såg jag faktiskt ( ja, jag gick och tjuvkikar in i husen….) någon som hade julgranen kladd, tänd och klar i vardagsrummet! De måste verkligen tycka om julen, det är ju en hel månad kvar i dag.
Tror jag skall försöka ta någon dag ledigt över jul, känns som jag behöver det……

Nästa sida »