Hoppsan….

…. är var det glest mellan blogginläggen! Sorry! Bara det att det inte händer speciellt mycket för tillfället. Jobbar och står i. Det blev inte ens något rolig promenad under helgen som var, trots att jag faktiskt tog mig en ledig dag i lördags. Men då fick det bli storstädning hemma istället. Behövs ju det med ibland, även om det är trist.

Slänger in en bild på Garion också, bara för att han är så söt och för att ni skall få något riktigt vackert att titta på

Foto: Michael Holstenson

 

Längtan

Satte mig vid datorn igår kväll för att rensa lite bland gamla bilder. Såklart fastnade jag i en mapp. Min pappa kom ju från Norge, närmare bestämt lilla T R O M V I K som ligger vid porten till ishavet, dvs T R O M S Ö. Här jag har tillbringat många barndomssomrar, hoppat på klipporna, fiskat i midnattsolen, gått på tur i fjällen och bara haft det alldeles, alldeles underbart. Som ni säkert förstår var mappen jag hittade från vår senaste resa dit upp, 2004.

Tromvik. Ovanför stranden, sett ur det perspektiv bilden är tagen, ligger det ett vitt hus. Bakom det huset skymtar men ett rött tak. DÄR bor mina släktingar. Tror ni de har schyst utsikt, eller?

Det har länge varit min förhoppning att jag ska kunna åka upp i sommar, jag längtar upp dit så det verkar i hjärtat. Jag längtar efter den klara, krispiga luften, jag längtar efter den storslagna naturen, jag längtar efter midnattsolen, jag längtar efter fisketurerna, jag längtar efter ljuset (här går ju solen aldrig ner under sommaren), jag längtar efter fjällturerna, ja och såklart vore det ju trevligt att träffa släkten också Men framför allt kanske jag längtar efter lugnet och friden som finns där. Där är jag helt avslappnad. När jag är där känner jag verkligen att det är semester.

Och så längtar jag efter att få ta med Doris dit! Åh, jag riktigt ser framför mig hur hon skulle trivas där uppe. Inge koppel, det passerar kanske tre bilar om dagen, och ingen tråkig matte som måste jobba jämt. Bara lek och bus. Vara ute hela dagarna, gå långa promenader på fjället när det är fint väder och ligga inne och mysa om det är regn. Hon skulle tycka det var toppen är gå på tur där. I alla fall tycker jag det.

Det finns t.o.m en liten, liten strand som hon kan busa på

Och såklart kan man ju inte ha ett inlägg om Nordnorge utan att ha en bild med på en vacker himmel med.

Åh, vad jag längtar…… suck!

 

Hmmm….

Vaknade tidigt i morse, eller Garion väckte mig tidigt i morse! Låg kvar i sängen och drog mig och funderade lite på hur jag ska få till mitt hem (se förra inlägget), är ju helt klart dags att få ordning. Kom på att jag fortfarande har en hel del ouppackade kartonger i garderoberna. Hmm, alltså blir det första jag måste göra att rensa i röran! Nu blev det inte lika kul längre. Ha ha, jag riktigt kände hur inspirationen rann av mig. Hur kunde jag tro att jag skulle slippa undan den biten? Det är ju den stora biten, att inte ha massa bröte (dvs saker man inte använder) överallt. Får se om jag får påbörjat rensningen i helgen. På lördag kanske. Har bestämt att jag inte ska jobba på lördag, nämligen. Vi får se om det håller
Ska även försöka hitta några inspirationsbilder, alltid bra att ha en vision att jobba mot. Visst är jag pretentiös. Men oroa er inte, jag brukar falla på målsnöret, ha ha!
Inspirerande inredningsbloggar är det dock inget problem att hitta, finns hur många som helst. Några av dem hittar du H Ä R.

 

Ett år

Idag är det ett år sedan jag flyttade till min nuvarande lägenhet! JÖSSES! På ett sätt känns det som det hände för en evighet sen och på ett sätt som om det var igår…. eller kanske förra månaden. Men det är alltså ett år sedan. Och jag har fortfarande inte kommit helt i ordning. Framför allt är det tavlorna som inte kommit upp. Hela lägenheten är ju tapetserad sen jag flyttade dit och jag vill inte göra hål i väggen innan jag är helt säker på att det är på rätt ställe. Ha ha, vardagsrummet ser fortfarande ut som jag bara ställt in möblerna. Till mitt försvar är det en ganska svårmöblerad form på rummet, jag har flyttat runt möblerna lite men ännu inte hittat en möbleringen som känns rätt. Har dock lite dåligt samvete för katterna som fått klara sig utan sitt älskade klätterträd i ett helt år! Men då det måste förankras rejält i väggen, vill jag att det ska stå på rätt ställe direkt.
När jag funderar på vad som hänt under detta åren är min första tanke: inte ett skit! Jo, klar att vi har varit på trevliga promenader och träffat trevliga människor, men mitt liv ser precis likadant ut som för ett år sedan. Jobb och hundpromenader! Känns inte som det går framåt….
Innan jag flyttade upp till Ångermanland för min utbildning hade jag inrett så mycket jag kunde enligt feng shui. Tyvärr så rasade allt sånt tänkande när jag var i Norrland, och jag har inte riktigt haft energin eller inspirationen att ta tag i det igen. Men nu börjar jag känna lust igen. Har tidigare gått några kurser i ämnet, skall se om jag inte kan rota reda på mina anteckningar och böcker igen. Kanske kan det bli några små förändringar åt det positiva hållet.

 

Jobb, spel och promenad

Som ni märker händer här inte så mycket. Veckodagarna rullar på med jobb och trista kvällspromenader med Doris. Nu när det är så mörkt är man ju väldigt begränsad med var man kan gå på kvällen.
Igår var jag inne hos en kollega och jobbade lite. Passade på att ta morgonpromenaden där. Kul att gå något nytt ställe, lite variation behöver man trots allt! Vi har varit där och jobbat tidigare, men nu var det dock länge sedan sist. Doris tyckte inte det var så roligt att vara där igår. Och matte hade glömt ta med leksak… tur den där bollslungan alltid ligger i bilen så hon kunde få den bollen. Då blev det lite roligare plötsligt Men allra roligast blev det när vi kom hem och gick en sväng till mamma. Jösses, vad glad Doris blev när det var Elin som öppnade dörren. Surprise! Ja, för Doris då, matte hade minsann koll. Hade en trevlig stund med spel, innan de blev tvungna att åka hem till lilla Max.

Idag har vi varit en sväng på Tjolöholm igen, även denna gången med Annette, Cilla & Texas. Mycket spring blev det för hundarna. Det är sådan skillnad på Texas nu, mot första gången han träffade Doris. Nu kan de busa tillsammans och det är okey även när Doris inte går sist! Gôtt! Så himla skönt väder idag, att vi prickade in det! Hur ofta händer det? Sen iväg till jobbet för att försöka få undan lite. Efter en stund kom mamma ner för att gå ut en sväng med Doris. Jodå, Doris följde glatt med. Tydligen hade hon varit hur duktig som helst, och gått hur fint som helst bredvid mamma. Tror jag det, hon var ju helt slut efter promenaden vi precis hade kommit tillbaka från.

Texas poserar

Vi gick både upp på höjder och nere i skogen. Var en väldigt varierad promenad idag. Bra med Tjolöholm, man kan inte precis gå vilse där

 

Kissekatter

Hade ett kundbesök att göra igår eftermiddag, och då det var en bit söderut passade jag på att åka och hälsa på Camilla och Mindy. Camilla hade bett mig att komma förbi vid tillfälle för att öva hennes nya katter på andra hundar än Mindy. Klart vi stället upp Men vet ni! Jag körde fel! Camilla är en av mina äldsta vänner och jag hittade inte hem till henne! Vet inte vad jag ska skylla på……. men hon har ju inte bott där ute på landet så länge………bara 3-4 år! Och det var mörkt! Jag såg inte……så det blev lite tokigt. He he, så pinsamt!
Nåja, av de två kullarna med katter de fick för drygt sex månader sen, lyckade de bara hitta nya hem till ungarna i den äldsta kullen. De två ungarna i yngsta kullen har fått flytta hem till Camilla. Så kan det gå när man är djurvän! De hade vuxit en hel del sen F Ö R R A . G Å N G E N jag såg dem, men de var fortfarande lika söta. Spöket (hane) och Markattan (hona) heter de!

Spöket

Markattan

Förra gången vi träffade dem blev Doris väldigt uppspelt! Aldrig att jag hade släppt henne då, hon fick vara kopplad hela det besöket. Men då var det ju fem kattungar och det var för Doris ett helt nytt ställe. Nu var det hos Camilla där hon varit tidigare och det var bara två kattungar. Ja, och så plus Camillas två katter sen tidigare också. Denna gången var Doris inte lika tuff! Kattungarna, speciellt Spöket, var väldigt nyfikna på henne. Och ville lukta på henne hela tiden. Ha ha, hon blev lite stressad av att ha en katt upp i gumpen hela tiden. Visste inte hur hon skulle komma undan.

Här försöker Doris komma undan en nyfiken katt. Klättrar över utedynorna som låg i ett hörn för att slippa gå förbi en liten (!) kattunge. Fjant!

Efter en stund hoppade Doris upp i soffan och rullade ihop sig tätt, tätt intill Camillas pojkvän. Där var de tryggt. Och så blev man klappad och fick lite tuggodis. Doris blev såklart väldigt förtjust i honom och tyckte han var toppen. Fick knappt med henne hem.

Det var Camilla som först presenterade mig för rasen S O M A L I, när jag såg hennes katter första gången fastnade jag direkt för rasen. Då hade hon precis skaffat två honor, den ena lever tyvärr inte längre, men den andra hälsade jag på igår:

Fortfarande söt som socker

Camilla tog kull på ena honan och behöll hanen som blev i den kullen. Han är nu sju år:

Mor och son. Visst är de vackra?

Efter att ha fikat och tjôtat en stund bar det av hemåt igen. Och då hittade jag som tur var, phew!

 

Mera hundpromenader

För en gångs skull känner jag mig (nästan ) utvilad efter helgen. Jag har tyvärr en tendens att boka in massa grejer så fort jag får en stund över. Och även om det är roliga saker man gör, så blir man trött. Eller det är nog mer att man inte hinner vila. Så i helgen tackade jag nej och valde att bara göra vad som föll mig in istället. Det enda jag hade bokat var promenaden i lördags. Så skönt att komma hem från en lång promenad och veta att man inte ska iväg om en liten stund igen. Utan kunde bara ta det lugnt och göra vad som föll mig in. Precis vad jag behövde.
Även söndagen höll jag obokad. Hade tänkt att eventuellt jobba lite, men det var inget ”måste”. Så när jag fick ett sms från Dexter’s matte som undrade om Doris och jag kände för en promenad i regnet, hängde vi på. Promenader tackar vi sällan nej till! Dexter, som är en whippet, bor i huset mittemot oss och han och Doris har hälsat och busat flera gånger. Dock hade vi aldrig gått promenad tillsammans tidigare. Men det gick såklart jättebra. Hundarna kände ju varann så de verkade inte tycka det var något ovanligt.
Vi valde att gå en sväng i V A R L A S K O G E N så vi kunde släppa hundarna. Kanske inte den bästa idén att gå där (ja, det var min idé!), för jäklars vad lerigt det var. Efter en liten stund gick vi förbi en liten äng och stannade så hundarna fick busa lite. Jag hade med mig Doris’ leksak som de kunde busa med. Och jösses, vad Dexter tyckte den var rolig! Och jösses, vad snabb han var. Wroom, wroom, runt, runt, runt. Och ändå syntes det tydligt att han inte ens var i närheten av sin fulla kapacitet. Tror Doris blev lite ställd, ha ha. Hon kom helt av sig när han blåste förbi henne i jakt på leksaken, wroom. Det är hon inte van vid, att någon är snabbare än henne. Fniss. Såg jätteroligt ut, hennes förvirring var total!
Eftersom det regnade väldigt mycket, valde jag att låta kameran vara hemma. Försökte ta kort med mobilen, men det var inte så lätt. Ha ha, lilla Dexter var inte still i två sekunder. Denna dåliga bilden blev bästa kortet.

Ni ska inte tro att Doris var trött efter våran två timmar långa regnpromenad. Nädå. Hon fick sin mat när vi kom hem, så gick hon och la sig (visserligen relativt utslagen) i ca en halvtimma. Sen var det full fart igen. Suck! Mattes lilla monster!

 

Långaresjön runt

Även denna lördag hade A N N E T T E och jag planerat att ta en sväng med hundarna. Vi hade kollat på lite alternativ och till slut beslutat oss för att se om man kunde gå runt Långaresjön. Vi var där för ca ett år sedan, men då bara gått en bit och sen gått tillbaka igen (det inlägget hittar ni H Ä R). Idag fick vi trevligt sällskap av Elin och hennes föräldrar Stina och Robert. Och såklart var deras hund Max också med.

Första och sista bitarna runt sjön är det lättframkomlig grusväg.

Max och Doris har gått promenad tillsammans tidigare, och han har även träffat Cilla vid ett par tillfällen, men det var första gången Texas och han träffades. Tyckte det gick bra, det var lite gruff ett par gånger, Texas är som sagt lite ”på” och lite buffig. Tycks inte riktigt fatta när det räcker, så Max fick säga till på skarpen ett par gånger. Men det är ju så det är, vissa killar fattar lite trögt Och det är ju en övningssak, kommer gå bättre och bättre ju mer van han blir att gå promenad man andra hundar. Det är så gôtt att se hur de utvecklas och lär sig. Och det syntes att båda hundarna tyckte det var kul att komma på promenad. Ja, det tyckte ju såklart Cilla och Doris också

Robert och Texas busar lite med bollen

Lite blött och lerigt var det på sina ställen, men det var ändå en fin promenad. Som alltid är det underbart att komma ut i naturen efter att varit ”instängd” i stan en hel vecka. Och att få sitta och fika vid ett vatten är aldrig fel. Elin hade med jättegod kladdkaka med grön glasyr som hon bjöd på. Tack så mycket, Elin. Den var väldigt mumsig.

Utsikten vid fikaplatsen

Elin

Trots att det regnat mycket sista dagarna, gick det alldeles utmärkt att gå runt hela sjön och jag blev väldigt förtjust i rundan. Varierad terräng, ibland gick man i skog och ibland lite mer öppen natur.

Även att det är så pass kuperat tyckte jag om. Kommer definitivt åka hit fler gånger. Speciellt när det torkat upp lite, och på sommaren är det ju perfekt. Då kan man avsluta med ett härligt dopp. Hade mätt sträcken runt sjön på hitta.se innan vi gick, för att se hur långt var. Men då fick jag det till 3,4 km och jag tror nog att det var längre. Jag har i alla fall en väldigt trött hund som ligger och snarkar nu. Perfekt!

Elin hittade en ny kompis i skogen. Men han fick såklart vara kvar där när vi traskade vidare.

Tack allihop för en väldigt trevlig promenad. Det gör Doris och jag gärna om.

 

Vissa tänker bara på nöjen

Ja, vad säger man när man vaknar med ett ridspö bredvid sig i sängen!
Nu har jag inte haft en lika vild natt som det låter, utan det är Garion som tyckte att matte skulle strunta i sin skönhetssömn och kliva upp och leka lite med honom istället.
När jag skaffade Gilda för fem år sedan fick jag tipset av en kompis att skaffa ett ridspö att leka med henne med. Sagt och gjort, jag köpte ett ridspö för 45 kr på ett stort varuhus på halländska landsbygden. Och det blev succé. Gilda älskade det och Garion är ännu mer tokig i det. Kommer dragandes med det där spöet hela tiden. I den ändan man håller sitter det en liten metallgrej som dekoration, och när han då tar tag i andra änden med munnen och drar spöet efter sig låter det ganska mycket. Tur man bor nederst……. Detta var vad som hände i natt. Jag hade precis slumrat in när jag vaknade av ljudet av att han kom med spöet dragandes efter sig.
Sen hoppade lilla Garion upp i sängen med ett en och en halv meter långt ridspö. Fråga mig inte hur han bär sig åt, men lyckas gör han alltid. Jag har ganska hög säng, ca 65 cm, men det är inga större problem för honom att få upp hela spöet. Han har vanan inne. Gubben. Men jag ville inte leka, jag ville sova, så jag slängde ner det igen. Och Garion efter. Och så upp igen i sängen med spöet.
-Lägg av, tyckte jag och slängde ner det igen.
Kul lek, tyckte Garion och dök efter spöet igen. Ja, ni fattar, lika bra låtsas som inget och sova med ett ridspö i sängen…….

Gilda i förgrunden och Garion i en för honom typisk fjantig position i bakgrunden

 

Ny, säker leksak

Gick förbi djurartikel-avdelningen när jag var på Ica Maxi igår, hittade denna hundleksaken som direkt fick hoppa ner i kundkorgen. När jag träffade Micke & Kristina (& Wilma såklart) senast berättade de att de varit på ”första hjälpen för djur”-föreläsning på
B L Å . S T J Ä R N A N S . D J U R S J U K H U S. Tydligen har de just denna föreläsningen en gång om året (läs mer H Ä R om de andra olika föreläsningarna de har gratis en gång i månaden), ska se om jag kan pricka in nästa gång och gå. Hade varit intressant. Och nyttigt!
M & K berättade lite om vad de fått lära sig, bl a att man inte borde ha bollar utan snöre till sin hund. Om olyckan skulle vara framme och bollen fastnade i halsen var det svårare att få bort bollen om den inte hade snöre. Nu är ju Doris såpass liten ras så att en tennisboll skulle fastna i hennes hals är nog omöjligt. Men inte skadar det att bollen har snöre, eller hur? Därför slank denna med igår, 29.90 kostade den.
Det var kärlek vid första ögonkastet från Doris sida! Inte gör det något heller att den är perfekt att ta med på promenaderna som lekbelöning istället för godis. Lätt att stoppa ner i fickan, bra färg som syns och är i ett material som tål väta. Lite mindre än en tennisboll är den. Bra, va?

ps. D J U R A M B U L A N S E N kom också och presenterade sig på den där kursen. Micke och Kristina var visst de enda av kursdeltagarna som var medlemmar. Ha ha ha, det tar jag faktiskt på mig, tror nog att det var jag fick dem att gå med, så som jag tjatade på dem, stackarna!
Du är väl medlem?
Väldigt bra julklapp-tips om man har en djurägare i sin bekantskapskrets, eller hur?